Julie (Scout
Taylor-Compton) och Jim (James Landry Hébert) landar i Bangkok. Det är starten både på deras gemensamma kärlekssemester och filmen Ghost House. Filmen handlar nämligen om vad som kan hända om man skymfar den thailändska tron på spöken genom att fotografera fel platser och sno med sig attiraljer från andliga tempel.
Hur korkat är inte det förresten? Man åker på sightseeing ut i bushen, tittar på nåt stenröse/magisk plats och får för sig ATT TA MED SIG en grej från det som thailändarna ändå ser som någon form av religiöst tempel för ”ingen kommer sakna det”. Jag menar, VEM GÖR SÅÅÅ??? Skit samma, Julie gör uppenbarligen så och tack vare detta blev det en film. Häpp.
Jag valde den här filmen till temat för att den är producerad med hjälp av thailändska pengar och inspelad i Thailand. Jag tänkte alltså att det skulle bli något helt annat än en vanlig amerikansk dussinskräckis och det visade sig bli både och på nåt vis.
Uppbyggnadsmässigt är Ghost House som vilken Hollywoodskräckis som helst med jump scares i parti och minut, rassliga, knastriga spökdamer som haltar/flyger fram och ganska fåniga skådespelarinsatser MEN jag märker att det blir ett mervärde både av drönarvyer över Bangkok och dom thailändska skogarna. Kulturkrocken gör historien läbbigare än den hade varit utan och känslan av att Julie och Jim faktiskt är väldigt många mil hemifrån och inte det minsta trygga är också ett plus.
För att summera upplevelsen måste jag erkänna att jag känner mig nöjd. Det här är en stabil skräckfilm som gör det den ska helt enkelt. Men ibland verkar det enkla vara väldigt väldigt svårt.
Här är en lista på resten av filmerna i temat.
Årets skräckfilmsvecka kör igång i min soffa.