Etikett: Jan Troell

Publicerat

Guldbaggenomineringarna 2013

Tidigare idag offentliggjordes nomineringarna till årets Guldbaggegala, det vill säga den svenska varianten på Oscarsgalan.

Det finns en del nomineringar jag är glad för, en del jag tycker är konstiga och en hel del jag tycker saknas. Hypnotisören till exempel. Hur kommer det sig att Sveriges utvalda bidrag till Oscarsgalan inte finns med ens på ett liiiitet hörn i guldbaggesammanhang. Hur är det ens möjligt?

Min personliga favorit från 2012, Bitchkram, fick nöja sig med blott två nomineringar men sett till att Hypnotisören kammade noll så kunde det ha varit värre.

Den 21 januari vet vi vem som vinner.

Bästa film:

Call Girl

Searching for Sugar Man

Äta Sova Dö

 

Bästa kvinnliga biroll:

 Léonore Ekstrand – Avalon

Yohanna Idha – Katinkas kalas

Ulla Skoog – Dom över död man

 

Bästa manliga biroll:

Peter Carlberg – Avalon

Milan Dragišić – Äta sova dö

Fares Fares –  Snabba cash II

 

Bästa kvinnliga huvudroll:

Pernilla August – Call Girl

Nermina Lukač – Äta Sova Dö

Linda Molin –  Bitchkram 

 

Bästa manliga huvudroll:

Johannes Brost – Avalon

Bengt C.W. Carlsson – Lycka till och ta hand om varandra

Matias Varela – Snabba Cash II

 

Bästa regi:

Mikael Marcimain för Call Girl

Gabriela Pinchler för Äta Sova Dö

Jan Troell för Dom över död man 

 

Bästa kortfilm:

Dance Music Now av Johan Jonason

Fotografen av Vanja Sandell Billström

Gläntan av Peter Grönlund

 

Bästa dokumentärfilm:

Palme av Kristina Lindström och Maud Nycander

Pojktanten av Ester Martin Bergsmark

Searching for Sugar Man av Malik Bendjelloul

 

Bästa manuskript:

Malik Bendjelloul – Searching for Sugar Man

 Marietta von Hausswolff von Baumgarten – Call Girl

 Gabriela Pichler – Äta sova dö

 

Bästa foto:

Hoyte van Hoytema – Call Girl

Måns Månsson – Avalon

Jan Troell och Mischa Gavrjusjov – Dom över död man

 

Bästa klipp:

Andreas Jonsson, Hanna Lejonqvist och Niels Pagh Andersen – Palme

Kristofer Nordin – Call Girl

Malik Bendjelloul – Searching for Sugar Man

 

Bästa kostym:

 Cilla Rörby – Call Girl

Katja Watkins – Dom över död man

Jaana Fomin – Mammas pojkar

 

Bästa ljud/ljuddesign:

Jonas Jansson – Snabba Cash II

Petter Fladeby och Per Nyström – Call Girl

Malik Bendjelloul och Per Nyström – Searching for Sugar Man 

 

Bästa mask/smink:

Eros Codinas – Call Girl

Jenny Fred – Snabba Cash II 

Maria Strid Zackrisson – Dom över död man

 

Bästa musik:

Benny Andersson – Palme

Malik Bendjelloul och Sixto Rodriguez – Searching for Sugar Man 

Johan Söderqvist och Andreas Unge – El Médico – the Cubaton Story

 

Bästa scenografi:

Lina Nordqvist – Call Girl 

Sandra Lindgren – Bitchkram

Pernilla Olsson – Dom över död man 

 

Bästa visuella effekter:

Tim Morris – Call Girl

Torbjörn Olsson – Hamilton – I nationens intresse

Andreas Hylander – Isdraken

 

Bästa utländska film:

Amour – Regi: Michael Haneke

Laurence Anyways – Regi: Xavier Dolan

Moonrise Kingdom – Regi: Wes Anderson

Publicerat

MARIA LARSSONS EVIGA ÖGONBLICK

Maria Larsson (Maria Heiskanen) är gift med Sigge (Mikael Persbrandt). Sigge är en riktigt kvinnokarl och har i perioder svår med spriten. Dom träffades som unga och har hunnit bli föräldrar till fyra.

Sigge sliter som hamnarbetare, tar dom jobb som finns, när dom finns och ekonomin i familjen är allt annat än trygg. Maria beter sig precis som den perfekta mamman skulle göra för hundra år sedan i vårt land: familjen går före allt, mamman är inte värd mer än huvudlöss, hemmet må vara påvert men det ska vara helt och rent och klanderfritt utåt och att lämna sin man hur illa han än beter sig är det inte tal om.
Det blir svårt med det sistnämnda när Sigge kommer hem på fyllan, sjunger högt, svär och slår både barnen och Maria, men hon biter ihop, för så gör man.

Maria vann en kamera på en lott precis när hon träffade Sigge och den kameran har legat nedpackad i åratal. När Maria desperat försöker få ihop pengar till brödfödan går hon till en fotograf och försöker sälja kameran. Försäljaren blir förtjust i Maria och lovar köpa kameran mot att hon fortsättningsvis får använda den och hämta papper, plåtar och framkallningsvätska hos handlaren, mot avskrivning.

Kameran spelar såklart en central roll i filmen, likaså Sigges kvinnoaffärer, alkoholberoendets makt och Marias obotliga envishet i allt hon förtar sig.

Maria Larssons eviga ögonblick är en film om det svenskaste svenska, om vårat historiska arv, om kärlek, svartsjuka, om mänsklighet men det är heller inte svårt att se den som en italiensk film, inte svårt alls att höra en smattrande temperamentsfull italienska istället för Marias ganska sävliga finlandssvenska.

Jag har dragit mig för att se den här filmen. Jag kände att jag inte orkade, att det skulle vara en i raden av pretentiösa teatraliska svenska misärfilmer, men jag kunde inte ha mer fel. Maria Larssons eviga ögonblick förtjänar att bli en klassiker. Det är en fantastisk film, den berör, den är sann och ingenting har lämnats åt slumpen.

Maria Heiskanen är precis perfekt alldaglig och fulsnygg. Mikael Persbrandt är i vissa scener en kopia av Allan Edwall och rollen som Sigge hade definitivt varit Edwalls utan en sekunds provfilmning om den gjorts för 40 år sedan. Men jag tror inte Persbrands skådespelartalang kan lysa klarare än den gör här.
För övrigt är minsta biroll är perfekt castad, jag har ingenting att gnälla på. Absolut ingenting och DET är en ovanlighet när det gäller svenska filmer.

Regissören Jan Troell har guidat oss genom historien ända sedan Utvandrarna och Nybyggarna, via Il capitano, Hamsun och Så vit som en snö. Om Jan Troell är smart så låter han Maria Larssons eviga ögonblick bli sin sista film. För det kan inte bli bättre än såhär.