Etikett: Jason Mantzoukas

Publicerat

ADULT BEGINNERS

Bröderna Duplass jobbar hårt. Brorsan med dom elaka ögonen, Mark, syns i filmer som Tammy, The Lazarus Effect, Zero Dark Thirty och Humpday (och i TV-serien Togetherness såklart) och brorsan med dom snälla ögonen, Jay, spelar Josh i TV-serien Transparent. Tillsammans skriver dom manus på löpande band OCH dom har ett produktionsbolag med det fantasifulla namnet The Duplass Brothers Productions som ligger bakom en MÄNGD filmer. En STOR mängd för att vara exakt. Dagens film till exempel, Adult Beginners.

Det finns nåt igenkännande i alla filmer som Duplass-bröderna på ett eller annat sätt är inblandat i och det är ett slags enkelhet, en indie-känsla MEN med väldigt välskrivna och rappa manus. Adult Beginners är inget undantag.

Här är det Jake (Nick Kroll) som satt sig själv och alla han känner i skiten genom att ha trott på en ny uppfinning och fått andra att investera i den och sen gick allt åt helvete. Han tvingas mer eller mindre flytta/fly från sitt hem och har ingen annanstans att ta vägen än att våldgästa sin syster Justine (Rose Byrne) och försöka övertala henne och hennes man Danny (Bobby Cannavale) att få krascha på soffan ett par månader. Justine är gravid med deras andra barn och sonen Ted är tre. Hela livssituationen för den enormt egocentriske Jake blir således upp och ner, tidiga mornar med morgonpigg systerson, familjemiddagar, att behöva skärpa sig och vara social och tvingas tänka på någon annan än sig själv.

När filmen börjar (och en bit in) är jag så extremt irriterad både på Jake och Danny att hjärnan håller på att kapsejsa. Det ryker ur öronen när jag ser oansvariga lillebrorsbeteenden, jag tycker det är så sjuuukt ocharmigt och extremt oattraktivt. Sen fattar jag JU att det är en del av historien, att männen kommer och ska växa upp och se sitt eget ansvar i det som sker…MEN….det behöver inte betyda att det är en ”rolig” väg dit.

Å andra sidan är det nog inte tänkt att filmen ska vara en komedi, det är mer ett drama med stråk av svart humor och snabb-snackad komisk tajming, väldigt underhållande i sina stunder. Nick Kroll växer in i rollen som Jake och det är mysigt att se det i verkliga livet äkta paret Rose Byrne och Bobby Cannavale tillsammans. Sevärt, trevligt, tänkvärt, charmigt och ibland med en bismak av ångestklump i magen OCH återigen dyker Jason Mantzoukas upp i en bra biroll!

Publicerat

HOW TO BE SINGLE

Amerikanska filmer som går ut på att meningen med en kvinnas varande på jorden är att träffa en man att gifta sig med går det 11,5 på ett dussin av. Puuh vilken jobbig meningsbyggnad det blev där men ja, du fattar säkert vad jag menar.

Tvåsamhet är grejen och den ENDA grejen dessutom. Allt en kvinna gör, vad hon har på sig, utbildar sig till, dricker på krogen, säger till sina vänner, allt grundar sig i att hon ska träffa ”den rätte”, gifta sig, skaffa barn, hus, hund, hela det köret. Och visst, det vore väl toppen alltihop om det visade sig att den rätte faktiskt ÄR den rätte och inte bara nån random dude som dök upp i rättan tid och typ ”dög tillräckligt”. Jag får nämligen ofta känslan av att den där drömmen om Mr Right får sig en törn eftersom även män är mänskliga väsen som har fel och brister. Kvinnor däremot får inte ha sånt. Fel och brister alltså. I alla fall inte i amerikanska filmer.

How to be single avfärdade jag länge som en i mängden av dessa letande-efter-den-rätte-filmer men med facit i hand måste jag erkänna att jag hade lite fel. Även om filmen kryllar av floskler och hollywoodlösningar på både det ena och det andra är andemeningen ändå att det är okej att vara singel, att det tjänar ett syfte att faktiskt hitta sig själv – också – och inte bara en snubbe.

Lucy (Alison Brie) har gjort nåt dataprogram som räknat ut hur hon ska kunna träffa den rätte på nätet och hon har valt ut en strategisk bar i vilken hon har alla sina dejter. Bartendern Tom (Anders Holm, denna mystiska skådis från bla The Intern) verkar lagom nöjd med det. Robin (Rebel Wilson) festar, dansar, super och kör bortamatcher som om det inte fanns nån morgondag, vilket det faktiskt inte verkar finnas för henne då hon uppenbarligen kan komma och gå som hon vill på sitt receptionistjobb på en advokatfirma.

På samma advokatfirma börjar Alice (Dakota Johnson) som har en ”paus” från sin kille  Josh (Nicholas Braun) då dom ska se om dom saknar varandra eller inte. Robin tar med Alice ut i partyvimlet och det dröjer inte så länge innan hon slutat sakna Josh. Tror hon. Eller inte.

Alice syster Meg (Leslie Mann) jobbar som förlossningsläkare och försöker trycka undan sin längtan efter barn. Hon är singel och ”lite till åren”, det börjar bli bråttom om det ska gå vägen. I samma veva som hon bestämmer sig för en insemination möter hon Ken (Jake Lacy), en kille som är sådär skönt bombsäker på sin kärlek till Meg och vägrar ge upp trots att Meg är superskeptisk, taskig och allmänt dum i huvvet.

Jag hade en rätt trevlig stund i sällskap av den här filmen. Den förändrar inte min världsbild på nåt sätt MEN den var inte fullt så korkad som jag hade trott. Dessutom måste jag slå ett slag för Jason Mantzoukas som på senare tid blivit något av en birollernas mästare och som lyser så fort han är i bild.