Etikett: Jätten

Publicerat

Fredagsfemman #298

5. Filmfestivalplanering

Nu börjar det bli dags att lusläsa programmet för Stockholms Filmfestival och köpa biljetter till filmerna som lockar mest. Här kan du läsa mer.

.

.

.

4. Solo, alltså.

Jahopp, Solo: A Star Wars Story ska alltså nästa års Star Wars-film heta. Den som handlar om Han Solo, en ung Han Solo som ska spelas av Alden Ehrenreich, killen som för mig är mest känd som han som gjorde en av två minnesvärda scener i Hail, Caesar! Den andre är Channing Tatum. Men Solo, alltså. Regisseras av Ron Howard. Är jag den enda på jorden som börjar bli lite mätt?

.

.

.

3. Gåsmamman säsong 3

Då var den slut, den tredje säsongen av Gåsmamman. C More har gjort det väldigt smart i och med att dom släppt TVÅ avsnitt varje torsdag, det har liksom blivit en REJÄL munsbit varje vecka PLUS att säsongen gick att se på en månad istället för två. Jag var otroligt förtjust i dom första två säsongerna men är samtidigt en tänkande människa och inser att det här är en historia som inte håller för att dras i långbänk oavsett hur mycket jag gillar att hänga med personerna. Så, för min del får det gärna räcka nu. Jag ser hellre att minnet av Gåsmamman som helhet ligger på plus än att ännu en säsong krystas ut och allt bara blir urvattnat och långsökt. Mer än 3/5 kan det inte bli. Tyvärr.

.

,

.

2. Se Jätten på SVTPlay eller C More!

Filmen som hamnade på sjätte plats över mina favoritfilmer från 2016 finns att se på SVTPlay nu och ända till 12:e november. Jätten är en alldeles underbar film! Min recension kan du läsa här och klicka HÄR så kommer du direkt till filmen på SVTPlay eller här så kommer du till C More.

.

.

.

1. Grattis Alicia och Michael!

Nygifta, asheta och framgångsrika! Att lägga till ”så levde dom lyckliga i alla sina dagar” är jag alldeles för cynisk för men hey, gifta, GRATTIS, jättekul! Wooooow!!

Publicerat

FILMÅRET 2016

Jahopp. Jag känner mig klar nu. Ja jag gör det, jag känner mig så pass klar med 2016-års filmer att jag är redo att göra min lista över förra årets allra bästa filmer.

2016 var ett riktigt bra filmår tycker jag, hög klass på massor av filmer och det förklarar varför antalet bubblare blev så pass många som det blev. Tio platser är bara tio hur gärna jag än skulle vilja knö in filmer som gjort mig både glad, brydd och förfärad.

Jag tror det här är första året någonsin som jag sett om väldigt många filmer som befinner sig på listan. Jag känner mig därför stensäker på att dom ska vara där. Sen kommer det alltid att finnas en chans/risk att det smyger in någon otippad film från vänster som tar sig in på listan men så är det ALLTID, även på äldre listor. Ingen lista är ristad i sten men min är så nära man kan komma. Så håll i dig nu, nu kör vi!

Uppdaterat 2017-07-02: The edge of seventeen åkte ut från listan och The cure for wellness tog sin in.
Uppdaterat 2018-06-01: Midnight Special åkte ut från listan och Brimstone tog sig in.
Uppdaterad 2022-01-16: 10. The girl with all the gifts åkte ut och Dangal tog sin in.

.

10  Swiss army man
(Regi:  Dan Kwan & Daniel Scheinert)

Nu upprepar jag mig, jag vet, men Swiss army man spelar i precis samma liga som Midnight Special och The girl with all the gifts om man tänker på hur lite jag visste om den innan jag såg den. Och den HÄR filmen visar prylar du ALDRIG förut sett på film, det kan jag LOVA. Paul Dano och Daniel Radcliffe visar vilka modiga världsklasskådisar dom är!

.

.

9. Nocturnal animals
(Regi: Tom Ford)

Herrejävlar vilken film! Udda, vacker, spännande så jag satt på kanten på biostolen och andades som en stressad kanin. Lösa trådar, smart manus, fenomenala skådespelare och i princip helt bortglömd när det vankades Oscarsgala. Obegripligt tycker jag.

.

.

8. Jätten
(Regi: Johannes Nyholm)

Det blev några guldbaggar för Jätten till slut och det gjorde mig så himla glad! Antagligen fick dessa baggar några fler filmälskare att knata iväg till biografen för att se den där filmen som gjorde mig så himla glad i magen när jag såg den – både första och andra gången. En annorlunda, jobbig och sorglig snällisfilm, så skulle jag vilja sammanfatta den. En film om vänskap och som visar vad som är det verkligt viktiga här i världen oavsett vem man är eller hur man ser ut.

.

.

7. Train to Busan
(Busanhaeng, Regi: Sang-ho Yeon)

En koreansk zombiefilm som fick mig att både bita på naglarna och börja gråta, alltså dom växer inte på träd. Välgjort och spännande och kanske mer ett gruppdynamiskt drama än en kleggig skräckfilm även om den är otäck – också.

.

.

6.  Zootropolis
(Zootopia, Regi: Byron Howard, Rich Moore & Jared Bush)

Jag älskar Zootropolis! Jag älskar älskar älskar den här filmen SÅ mycket! Trots detta hamnar den ”bara” på en fjärdeplats för året. Det säger mer om hur bra filmåret 2016 var än om filmen i sig.

.

.

5. A cure for wellness
(Regi: Gore Verbinski)

Dane DeHaan i huvudrollen i detta sekels mest underskattade film. Det här är en FILM-FILM, påkostad, otroligt vacker, obehaglig (en del scener är rent fruktansvärda) och jag satt bara och HÄPNADE samtidigt som illamåendet i kroppen växte. En film som inte släpper taget om mig, en film jag redan sett om tre gånger, en film att fundera på, att applådera, att njuta av. Tack Gore Verbinski för att du är ett sådant visuellt geni. Maken till filmupplevelse upplever man väldigt sällan!

.

.

4. Brimstone
(Regi: Martin Koolhoven)

Filmen är så genomvidrig på alla plan men samtidigt så genomarbetad, så smart berättad, så snyggt filmad och med så väldigt bra skådespelarprestationer att jag helt enkelt inte kan göra annat än att applådera Koolhoven och hans medarbetare. Det här är nämligen en Film-Film, det finns ingenting att klaga på och vore den inte holländsk skulle säkert hela världen känna till den på ett helt annat sätt än den gör nu. Den sitter som en hulling i mitt hjärta och där får den stanna. Det måste få vara okej.

3. Dangal
(Regi: Nitesh Tiwan)
Den före detta brottaren Mahavir Singh Phogat (Aamir Khan) ska bli pappa och drömmer om att hans son ska följa i hans fotspår och ta den guldmedalj han själv aldrig tog. Men Mahavir får bara döttrar, fyra stycken för att vara exakt. När det visar sig att dom två äldsta flickorna har fallenhet för att ”ge tillbaka” på killarna i skolan bestämmer han sig. Han ska träna upp dom till brottare och dom ska bli BÄST. Hans fru och flickornas mamma tycker inte det är en lika bra idé, vem ska vilja gifta sig med dom då?
Kombinationen biopic, sportfilm och Bollywood visade sig vara BULLS EYE. Det här är en fröjd för alla sinnen och en riktig filmpärla. Det är dessutom Indiens mest inkomstbringande film genom alla tider och blott den femte icke-engelskspråkiga filmen någonsin som passerat över 300 miljoner dollar i intäkter. 5/5, samma betyg som alla filmerna på plats 1-7 fått.

.

.
2. Jag, Daniel Blake
(I, Daniel Blake, Regi: Ken Loach)

Årets allra största överraskning för mig är Jag, Daniel Blake. Den slog mig i magen som med ett feldoserat baseballträ och jag blev helt sänkt, jag blev så ledsen att jag inte kunde prata om filmen med mina filmspanarvänner direkt efteråt, sorgsenheten stockade sig i halsen och tårarna låg på lurpass i ögonvrårna i timmar efteråt. Det här är en otroligt viktig film och den sätter igång tankar (i alla fall hos mig) som gör bra jävla ont samtidigt som dom är nödvändiga.
Livet alltså, det där jävla livet som för dom flesta av oss är riktigt bra men för andra är ett rent helvete och vi som kan hjälpa till gör det inte.

.

.

1. La la land
(Regi: Damien Chazelle)

Wow! Det finns inget annat jag kan säga, inget mer än wow! Nu har jag sett La la land fyra gånger och den växer för varje gång. Musiken, färgerna och allt det där man ser direkt vid första titten bleknar i den tredje och fjärde när man kan kisa och se allt det finurliga på ett helt annat sätt. Det här är ingen film som sätter sig i magen på samma sätt som Jag, Daniel Blake men det är en fulländad film, en film som gör mig lycklig och det är framförallt en film som får mig att förstå varför jag ser 999 mediokra filmer för att nå fram till den där tusende som öppnar mina ögon för något annat. La la land är den tusende och den kommer bli en musikalklassiker på samma sätt som Singin in the rain och Grease och snart ser vi den på scen runt om i världen!

.

.

Bubblare: Sing Street, Arrival,  The Hollars, Edge of seventeen, Midnight Special, Martha & Niki, Kungens hologram, Split, Edge of winter, Captain Fantastic, Deadpool, 10 Cloverfield Lane och Bad Moms.

Det lär ticka in fler årslistor från filmbloggare inom den närmsta tiden. Här hittar du länkar till dessa:
Movies-Noir
Jojjenito
Flmr
Fripps filmrevyer
Spel & Film

Publicerat

Fredagsfemman #257

 

5. Längtar du som jag efter en till ”riktig bio” i Stockholm?

Gör som jag, hoppa på kickstarterkampanjen för Bio Capitol på Sankt Eriksplan! (Här är en direktlänk till mer info och kampanjen). Jag tycker det är superhärligt med eldsjälar som kämpar järnet för nåt dom tror på och vad kan kännas bättre än att avstå en bättre (eller sämre) pizzamiddag och istället skänka en slant till ett fint projekt? Sen kan jag inte riktigt fatta grejen med varför man prompt måste kunna äta INNE på en biograf men det ”ska” tydligen vara så, kolla bara Bio Rio och Filmstaden Scandinavias VIP-salonger. Men för någon som inte ens fattar vitsen med popcorn är det klart att porslinsklirr och mat-os blir helt obegripligt…

.

.

.

4. Guldbaggenomineringsgrattisar

Applåder och visslingar till att Martha & Niki nominerades till Bästa dokumentär, att Johan Kylén fick en nominering för Bästa manliga biroll som Roland i Jätten, att Sophia Ersson fick en nominering för bästa originalmusik för Pojkarna och att Eva von Bahr, Love Larson och Pia Aleborg fick en (visserligen helt j-a given men ändock) mask/smink-nominering för Jätten.

.

.

.

3. Skam

Ja, Skam. Ja, jag har sett Skam nu, tre säsonger (finns på SvtPlay). Ja, jag tycker Skam är bra men jag förstår inte alla som säger att det är det bästa som någonsin gjorts stjärnstopp forever and ever. Som tonårsserie beträffat finns det väl rätt många som är bra gjorda, vettigt skriva, som tar upp viktiga ämnen OCH har snygga skådespelare i alla roller? Det är ju bara som en väldigt lång och norskpratande version av Bullens brevfilmer, eller?

.

.

.

2. Har du inte sett en film – var tyst!

MovieZine skrev häromdagen en lista över dom Bästa svenska filmerna från 2016, en lista som visar att det kom en hel hög riktigt BRA svenska filmer även förra året. När MovieZine länkar till denna lista på Facebbok skriver en kille vid namn Håkan denna kommentar: ”Jag har inte sett någon svensk film 2016. Några saknas på listan och svensk film håller inte samma klass som den gjorde förr. Mest har jag inte haft tid att se någon.” Jag kunde givetvis inte låta bli att svara på denna luddiga kommentar så jag skriver: ”Hur vet du att det saknas filmer eller att svensk film inte håller samma klass som förr om du inte hunnit se någon?” Svaret kommer nåt dygn senare: ”Filmer man hört om som verkar bra finns inte med. Bara en på denna lista som man hört talas om för att man känner en som är med och jag har sett en del nya svenska filmer så jag vet vad jag pratar om.” Jag fick sätta mig på fingrarna för att inte kommentera detta men kom igen nu, kan vi inte komma överens om EN sak en gång för alla (och detta gäller verkligen inte enbart denne Håkan utan vääääääldigt många så kallade filmälskare i detta land):
SÅGA OCH/ELLER DISSA INTE FILMER DU INTE SETT!
VAD DU TROR ATT EN FILM ÄR ÄR HELT OINTRESSANT. SE FILMEN OCH HA SEDAN EN ÅSIKT. EFTERÅT. DET ÄR NÅT SÅ ÖVERJÄVLA KORKAT ATT UTTRYCKA SIN MENING OM  NÅT MAN INTE HAR EN ANING OM!

.

.

.

1. Den långa väntan är över!

Åratal av frustration kan nu läggas bakom mig, läggas bakom OSS. Alla vi som finner oförställd glädje i att se Benedict Cumberbatch och Martin Freeman ikläda sig rollerna som Sherlock Holmes och Dr Watson har nu julafton på måndagarna. I måndags släpptes första avsnittet på Netflix och två måndagar till kan man längta till soffan och 1,5 timmes högkvalitativ brittisk underhållning. Säsong 4 alltså. Blir det den sista?

Publicerat

Fredagsfemman #246

5. Hur mycket bättre kan det bli?

Imorgon börjar årets Så mycket bättre och på pappret känns det som det kan bli en riktig höjdarsäsong! Lisa Ekdahl, Danny Saucedo, Jill Johnson, Little Jinder, Tommy Nilsson och Magnus Carlson, jag kommer inte missa ett enda avsnitt!

.

.

.

4. Christian Andrén

Vilken hjälte! Får han inte en Guldbagge för sin roll som Rikard i Jätten då äter jag upp ett bouleklot. Eller ja….lillen i alla fall. Om den är gjord av marsipan. Eller choklad.

.

.

.

3. Linda Sato

För en sisådär åtta år sedan, typ, dök det upp en bok på marknaden som var baserad på en blogg och som handlade om singellivet i storstan, om dejtande, om att vara nyskild, mamma och letandet efter ”den rätte”. Den boken var skriven av mig. Några år senare kom det ut en liknande bok skriven av Hannah Widell men nu – NU – har Linda Sato visat var skåpet ska stå för alla framtida böcker i denna genre. Det är bara att lägga ner. Hon är bäst! ”Tusen känslor och nästan lika många män” borde kunna bli en TV-serie – eller film för den delen – SÅ galen och underhållande är den. Så ett tips till alla tjejer och kvinnor som tror sig kunna känna igen sig åtminstone liiiite i den här berättelsen: KÖP Å LÄS!!!!

.

.

.

2. Monsters of film

Nu är Monsters of film-festivalen igång som bäst i Stockholm och dom visar en hel drös med riktigt bra filmer i år. Men för alla som kanske inte har möjlighet att besöka festivalen så går det att se tio filmer som Monsters on demand, alltså hyra dom för att se i hemmets lugna vrå. Här är en länk till hela festivalen och vill du ha ett tips bland demand-filmerna, hyr Evolution. Jag såg den på Stockholms filmfestival förra året och den är precis lika tok-knepig som den är bra.

.

.

.

1. Divorce

Har du varit på bio och sett den föga tillfredsställande filmen Jag älskar dig – en skilsmässokomedi och känner att du fortfarande vill ha mer, att just skilsmässokomedi är en genre som borde grottas ner betydligt mer i? Ta mig på orden nu – klicka in på HBO och börja titta på serien Divorce! Sarah Jessica Parker och Thomas Hayden Church försöker skilja sig och hur jobbigt det än är, det är jäkligt underhållande att titta på!

Publicerat

JÄTTEN

Jag kan lova att du aldrig sett en film som Jätten förut. Jag är så säker så jag kan sätta en ÅRSLÖN på att du inte gjort det! Hur många filmer du än sett i ditt liv så har du inte sett en film om en autistisk boulespelare som dessutom har nån slags svulst i ansiktet som växt över hans ena öga och som försvårar hans tal. Han kan nästan inte prata alls. Jo, han kan säga ”Zughi”, men det är också allt. Om det betyder tåg på tyska eller att han vill ha en avsugningen eller nånting heeeelt annat förtäljer inte historien MEN det blir namnet på Rikard och hans bouleparter Rolands lag när dom tillsammans kämpar för en plats i Nordiska mästerskapet i just boule.

Rikard har så himla svårt att kommunicera med omvärlden att han skapat sig ett alter ego i huvudet, en 50 meter hög jätte som knallar runt över stock och sten och den enda nära vän han har är Roland. Hans mamma försvann strax efter att Rikard föddes och han har inte haft nån kontakt med sin mamma (Anna Bjelkerud) sen dess men spelar boule för att göra henne stolt – och kanske få tillbaka henne?

Jätten är en rätt genom hjärtskärade film MEN den är varken svart eller utan hopp. Den är fin, den visar Rikard och hans vedermödor på ett härligt sätt, den har roliga och dråpliga scener, är visuellt jättesnygg och har otroligt vacker musik, skriven av Björn Olsson. Regissören Johannes Nyholm har gjort filmen med en dokumentär känsla och jag tycker det funkar jättebra, framförallt undrar jag om skådespelaren Christian Andrén som spelar Rikard lider av samma problematik som sin rollfigur i verkligheten. Om ja så blir jag så sjukt imponerad av hans skådespeleri och om nej så är jag fortfarande sjukt imponerad plus att jag hoppas att maskörerna överöses av priser. OBS!! Det är klart det är en mask. Eva von Bahr och Love Larson har varit framme igen! Magnifikt jobbat av duon som fick en Oscarsnominering för Hundraåringen och borde få en till nu.

Jag inser att Jätten trots sitt namn är en liten film som antagligen inte kommer nå ut till nån gigantisk publik men jag hoppas SÅ att jag har fel.

Jag var den enda i filmspanargänget som såg Jätten på Malmö filmdagar men mitt biosällskap Jimmy tyckte också om den. 4/5 från honom också. Och jag pratar om den i avsnitt 58 av Snacka om film.

Dock, till min stora glädje, blev Jätten oktober månads filmspanarfilm så nu är det några fler bloggvänner som sett den och jag fick en bra anledning att se om den. Precis lika bra gång två kan meddelas.

Här är filmspanarnas recensioner:
Sofia
Jojje
Johan
Och Joel sa att han ger den 4/5.

Du kan se Jätten på C More ända fram till 13 oktober 2018! Hurra!! Vill du ha en gratismånad är det bara att klicka här.

Publicerat

Fredagsfemman #244

5. Söndagfrukosttips

På söndag kl 10.30 förhandsvisar Bio Rio den finfina filmen Jätten som frukostfilm! Det är onumrerade biljetter men vill du sitta på ”min” stol så är den på bakersta raden, nummer 150. (Jätten har vanlig biopremiär nästa fredag)

.

.

.

.

4. Tom Hanks röst

Bara för att.

.

.

.

.

3. Per Ragnars ruskiga närvaro

I kortfilmen Han som ville henne så väl spelar Per Ragnar en pappa som vill dottern….väl. Bara hans blotta närvaro ger mig fan HURVEN, alltså är han inte den mest lysande OCH ruggiga skådespelare nu levande vi har? Det är Ernst-Hugo Järegård-kvalitet på honom! På måndag har den här filmen onlinepremiär (och du kan se den här), den är regisserad av Emil Jonsson som även spelar filmens andra huvudroll. När jag såg filmen och den tog slut fick jag smått panik, jag ville se MER (lite på samma sätt som med Lights out-kortfilmen) och det är verkligen ett BRA betyg!
4/5 kortfilmsfiffiluror!

.

.

.

2. Resten av Sverige

Otaliga är dom mil jag suttit som passagerare i en bil eller kört själv genom Sverige. Jag tycker så himla mycket om allt som är ”resten” av Sverige, alltså det som inte är alla stora städer men det är också en del av Sverige som gör mig lite vemodig till sinnes. Jag vill ju inte bo där, jag blir alldeles tokig vid tanken på att bo ute i ”ingenting” och ändå kan jag bli så förbannad över det faktum att en två innanför tullarna i Stockholm kostar lika mycket som halv by i Norrland. Po Tidholm har gjort en jättefin dokumentärserie i tre delar om just den delen av Sverige som helt riskerar att dö ut. Se den! Gör det bara! Länk finns här!

.

.

.

1. Sennia Nanua

Jag är helt säker, alla som ser The Girl with all the Gifts har sett en stjärna födas. Sennia Nanua gör långfilmsdebut när hon spelar den lilla tjejen Melanie och jag tror att hon får en hel värld att säga både ååååå, aaaaaah och OJ! Imorgon kan du läsa min recension av filmen men fram tills dess kan du ju alltid trava iväg till bion och köpa en biljett. Den har nämligen biopremiär idag!

Publicerat

Fredagsfemman #238 – Det bästa från Malmö Filmdagar

5. Kvällsmiddagarna vid Västra Hamnen

Okej, det var så sjukt vackert att den här punkten kanske borde vara etta men just idag är numreringen inte så himla viktig. Jag åt KANONMAT (nä, inte SÅN kanonmat utan kanonGOD mat) på KANONRESTAURANGER och detta med en utsikt som jag nästan smällde av av. Mysighet deluxe.

.

.

.

4. The girl with all the gifts

Den bästa zombiefilmen på jagvetintehuuuur länge!!! Biopremiär i Sverige 7 oktober!

.

.

.

.

3. Den allvarsamma leken

Om nån hade sagt till mig i förra veckan att jag skulle sitta och HÄPNA av lycka över Pernilla Augusts nya film Den allvarsamma leken så hade jag skrattat tungan ur led. Baserad på en roman av Hjalmar Söderberg som utspelar sig vid 1900-talets början, kostymer, högtravande språk och Sverrir Gudnason i huvudrollen, det var liksom inget som lockade mig nämnvärt. Ändå. Alltså ÄNDÅ blev jag helt trollbunden. Biopremiär 9 september och recensionen kommer i samband med den.

.

.

.

2. Jätten

2011 gjorde Johannes Nyholm den prisbelönade kortfilmen Las Palmas som visar när hans bebisdotter festar till det och trashar en bar på en semesterort. I år har han gjort filmen som jag kommer bära med mig närmast hjärtat av alla tolv filmerna jag såg. Jätten är en otroligt fin film, den är hjärtskärande, visuellt maffig, väldigt bra skådespelarinsatser och har specialskriven musik av Björn Olsson som sätter sig som tuggummi mellan öronen. 14 oktober har den biopremiär och snälla, gå och se den! Gör det bara!

.

.

.

1. Det sociala minglet

Malmö Filmdagar innebär – för mig – en chans att få umgås med mina filmspanarvänner flera dagar i sträck. Det är väldans lyxigt tycker jag. Det innebär också en chans att få prata på riktigt med en drös andra människor som jag följer och som läser bloggen/lyssnar på podden/följer mig på sociala medier resten av året. Det är coolt och det är jätteroligt att prata med er öga mot öga – också!

Och nu är det ett helt år till nästa gång. Aldrig känns ett år längre än precis just nu.

.

.