Nä.
.
.
.
.
.
.
Fredagsfemman # 95
En av dom härligaste grejerna med den här årstiden är vintersport på TV på helgmornar. Jag kan inte säga att jag tittar superentusiastiskt men det är mysigt med snö (på TV), pålästa sportkommentatorer och André Pops i stickad tröja. André Pops ska förresten bli pappa igen. Han har tre söner. Tänk om det blir en flicka den här gången och tänk om hon skulle få heta Lolly.
.
.
.
4. JCVD
Jag undrar om inte Jean-Claude Van Dammes bästa och mest framgångsrika roll någonsin är i en reklamfilm för lastbilar. Hur knasigt är inte det?
.
.
.
.
3. The act of killing
Grandpa´s head is smashed. Så står det på textraden bilden här bredvid. Anledningen till att morfars huvud var sönderslaget på filmen barnbarnen satt och såg i samma morfars knä var att morfar spelade huvudrollen i filmen som handlade om honom själv. Men i verkligheten var han inte offret med sönderslaget huvud, han var den som slog. The act of killing är en hemsk, vidrig och gripande dokmentär men den är också vacker och otroligt smart. Alltså otroligt smart. Fram till 16 december finns filmen att se på svtplay. Se den. Snälla. (Klicka här)
.
.
.
2. En ny stjärna i På spåret
I kvällens deltävling av På spåret får jag återse en kvinna vars bok jag köpte på DN´s författarkryssning härom veckan. Hon har glidit upp och blivit min nya idol. Boken heter Främlingsleguanen, författaren heter Martina Montelius, hon är knasigt genialisk, var en bjussig sidekick till Jenny Strömstedt på TV i måndags och hade röda Martens på båten.
.
.
.
1. Glöm inte nominera din kandidat till Årets Filmblogg!
En kategori på MovieZine Awards är Årets Filmblogg. Det är en ny grej och en stor grej och en riktigt kul grej för oss som håller igång våra filmbloggar så gott vi kan. Klicka här för att nominera din alldeles egna favoritblogg. Du har fram till 20 december på dig. På juldagen presenteras dom sex bloggar som fått flest nomineringar och som sen går vidare till nästa steg och blir bedömda av en jury. Så precis som i våra vanliga val vart fjärde år så är din röst viktig. Jag skulle såklart bli superglad om jag fick din nominering men det allra viktigaste är ATT du nominerar, att du visar att du är en filmbloggsläsare och att du vill puffa för din favvoblogg vilken den än är. Må bästa blogg vinna!
THE EXPENDABLES 2
Om inte Sylvester Stallone hade saknat sina gamla polare så mycket att han drog ihop projektet The Expendables så hade min lilla blogg antagligen fortfarande varit mikroskopiskt liten. Mängder med läsare hittade min blogg under några augustiveckor 2010 och ganska många har stannat kvar sen dess. Jag har alltså föga otippat Stallone att tacka för mycket.
Egenligen är det jag som borde fira honom, baka en jättetårta, sjunga en trudilutt, pussa lite på kinden men vad händer? HAN typ tackar MIG dels genom att göra en uppföljare till den där filmen som var sååå dålig och så nostalgisk underbar på en och samma gång OCH han odlar en långtradarmusche som jag tycker är det snyggaste som finns på var man med fungerande skäggväxt.
Stallone gav som grädde på moset fan i att regissera denna uppföljare och jag tror fler än jag gör vågen åt detta. Simon West (Conair, The Mechanic, Lara Croft: Tomb Raider) fick förtroendet och med honom bakom ratten så har The Expendables 2 blivit en långt mycket bättre film än ettan någonsin var.
Där ettan enbart var en totalt obegriplig historia med korniga actionscener ingen människa förstod sig på, där har tvåan morskat på sig i alla dimensioner. Historien är någorlunda vettig, fortfarande grovporig och hoppig men jag hänger i alla fall med på vad som ska hämtas, vem som ska räddas och ungefär varför. Actionscenerna är totalmaxade sett till ljud, våld och skottsalvor och jag kan inte för mitt liv förstå hur dessa expendablesmän kan se skillnaden på elaking och ortsbefolkning men det kanske dom inte ens gör? Det kanske inte finns hederliga människor i dom avkrokar gänget besöker? Nåja. Alla dör. Det kan jag skriva utan att spoila allt gör mycket. A L L A dör förutom dom själva. Det går inte att sitta i biosalongen och vara blödig på det viset, här är det klaffs och slaffs och pow och kabooook från början till slut and I loooooove it!
Självklart är det Sylvester Stallone som har mest screentime, hallåååå, han är ju den tuffaste av dom alla! Dessutom är han den av åldermännen som trots att han ser ut som en rik tant med nageltrång i ansiktet ändå åldrats med skön pondus och värdighet. Arnold Schwarzenegger är motsatsen, han ser precis ut som den där vaxdockan på Madame Tussaud som föreställer honom med halvt huvud i Terminator 2 och om han var en rackig skådis förr så är det ingenting mot vad han är nu. Sweet baby Jesus vad han bör hålla sig borta från filmmediet.
Jean-Claude van Damme är den nya stjärnan i gänget och han gav upphov till flera gapskratt hos mig. Med lite vitare puder i ansiktet skulle han nämligen vara en fotostatkopia av Heath Ledger´s Joker i The Dark Knight. Han är pinsamt pinsam som storskurken Vilain men bjussar på sig själv ändå på nåt underligt sätt. Annars är Dolph Lundgren klockren som galne Gunnar, Terry Crews (som var så rolig i White chicks) får in några oneliners så får mig att skratta så tårarna rinner och Jason Statham är sådär charmigt engelsk stenhård som bara han kan vara.
Det som gör att filmen höjs ett snäpp i mina ögon är scenerna mellan Stallone´s Barney och Liam Hemsworths´s Billy. Det är fina scener som känns äkta på ett sätt jag sällan ser i denna typ av film. Det är också dessa scener som gör att filmens andra halva fungerar riktigt bra och faktiskt – tro´t eller ej – gör filmen en smula känslosam.
Vad gäller kvinnlig fägring i filmen så är Maggie (Nan Yu) rätt ensam men bara för att hon finns betyder det inte att hon är väsentlig för handlingen. Amanda Ooms är med nån minut och gör det hon kan med sin lilla roll. Hon fick klappa Stallone på bröstmuskeln, något som jag själv skulle se som en redig lönebonus, men annars spelar hon mest östeuropeiskt uppriven.
För att sammanfatta mina känslor för The Expendable 2: Jag VET att det här är skitfånigt, larvigt, överdrivet, macholasse-nostalgi-dravel men det struntar jag i. Jag njöt av varenda sekund av filmen! Jag kan blunda för styltigt uttalad dialog, för hackiga klipp och för att det går att flyga mellan Nepal-Kina-USA på två minuter. Hela filmen är fullkomligt o-trolig men det är också det som gör att den funkar. Att se dom här farbröderna tillsammans gör mig varm i magen och jag känner mig alldeles kär nu.
Stallone har händer, underarmar och en mustasch jag skulle kunna döda för. Så är det. Fram med geväret. KABOOOM liksom.
Filmen:
Stallones truckermusche:
Andra filmbloggar som skrivit om filmen: Flickorna, film4fucksake och Addepladdes j-la filmblogg.