Hör du till skaran som fallit som en fura för TV-serien Girls? Är du en av dom som förstår hajpen kring Lena Dunham, seriens skapare och regissör och kanske till och med älskar den? Grattis till dig i såna fall. Då är Tiny Furniture en film för dig.
Tiny Furniture är nämligen en film av och med Lena Dunham. Flera av skådespelarna som känns igen från Girls är med i rollistan, precis som Dunhams egen syster Grace som spelar syster i filmen. Man skulle kunna tro att svågerpolitiken slutar där men nejdå, Lenas mamma Laurie Simmons fick också en roll – som mamma. Att den här filmen tidsmässigt kom två år före TV-serien gör mig riktigt glad.
Att Lena Dunham skriver manus, regisserar själv och lyckas få detta projekt finansierat innan hon gjort en framgångsrik och barriärbrytande snackis-TV-serie innebär att det finns filmbolagsfolk med både hjärna, hjärta och tillgång till checkblocket som är skönt modiga och sånt gör mig nästan… lycklig.
Det som gör Lena Dunham så udda är att hon inte är udda, hon ser ut och beter sig som en helt vanlig tjej och sånt ser man inte på film dagligdags direkt. Filmens huvudkaraktär Aura är precis lika spretig och osäker och fundersam och humörsvängande som vilken ungdom som helst. Tankar på framtiden, vem är jag, vad ska det bli av mig, när kommer jag träffa mannen i mitt liv, hur ska jag göra för att tycka att livet är kul?
Tiny Furniture är på många sätt en osminkad film som visar alla sidor av ett vanligt liv och på det sättet är filmen fungerande, bra och viktig men att en film är fungerande, bra och viktig är inte alltid samma sak som att den är underhållande och håller hela vägen. Tiny Furniture är liksom inte underhållande på samma sätt som Girls och kanske beror det på formatet. Girls-avsnitt på dryga tjugo minuter är en sak, en långfilm en annan.
Lena Dunham ska ha all cred i världen för att hon försöker göra världen till en bra mycket lättare plats för alla tjejer som är så twistade i skallen att vi tror att vi inte duger om vi inte är real-life-photoshoppade dygnet runt. Det är ju bullshit. Hur många snubbar tror att dom behöver vara det för att vara okej? Jag gissar på….inga.
