WHIP IT

Varför har jag inte sett den här filmen förut? Herregud vad bra den var! Och ÄR!

Jag har av nån konstig anledning fått för mig:
1. att jag redan sett den
2. att den handlar om cykling. Tror det är den där hjälmen på postern som gör det.

Nåja. I tron att jag skulle sätta i mig en omtitt av en cykelfilm hamnade jag alltså framför en nytitt av en film om roller derby, den kanske ballaste sporten på planeten. Ellen Page spelar Bliss Cavendar, en ung tjej som har svårt att säga nej till sin mor (Marcia Gay Harden) som tvingar henne och hennes lillasyster att ställa upp i olika skönhetstävlingar trots att hon uppenbarligen avskyr eländet.

Bliss jobbar extra på ett mat-hak tillsammans med sin kompis Pash (Alia Shawkat) och drömmer om ett annat liv och vips, det kan hända grejer när hjärnan ger sig ut på äventyr. Tjejerna åker till en grannstad för att titta på en rollerderbytävling och på nåt sätt så fastnar Bliss. Hon har aldrig stått på ett par rullskridskor men vafan, hur svårt kan det va?

Som sagt, det här var en ytterst trevlig film. Drew Barrymore har regisserat och Shauna Cross har skrivit manus baserad på sin egen roman Derby Girl. I år kommer det en annan film med manus skrivet av henne: Bad Santa 2. Hon verkar ha många strängar på sin lyra, fler än jag i alla fall, jag kan inte ens se skillnad på en hjälm och en….hjälm.

Fredagsfemman #187

5. Sveriges Oscarsbidrag

Nu i veckan offentliggjordes vilken film som blev Sveriges Oscarsbidrag 2015. Det blev Roy Anderssons film En duva satt på en gren och funderade på tillvaron . Jag har egentligen ingenting att tillägga annat än att säga grattis till Roy och hoppas att oscarsjuryn ids ta filmen till sig och rösta den vidare till en riktig nominering.

.

.

.

4. No Escape

Jag missade No Escape på Malmö Filmdagar men har hört himla mycket bra om den så jag hoppas hinna med ett biobesök i helgen. Owen Wilson, Pierce Brosnan, en familj som sitter i skiten och nagelbitarspänning. Peppen!

.

.

.

3. Tom Cruise kan inte känna sitt ansikte

Jag kan inte höra The Weknds hitlåt I can´t feel my face utan att tro att det är Tom Cruise som sjunger. Alltså, jag vet inte huuur många gånger jag sett det här klippet när Cruise och Jimmy Fallon har lyp sync battle. Har du inte sett det? Här är det! Enjoy!

.

.

.

2. Frida Hallgren

Man kan tycka och tänka en hel del om filmen Så ock på jorden (som har biopremiär idag) men jag tror alla kan enas om att Frida Hallgren är alldeles lysande som Lena.

.

.

.

1. Filmspanar-Fredrik och Hasse Ekman på MOMA

Det är en självklar etta på dagens lista, supergiven på alla sätt och vis. Den 9-15 september händer det nämligen något ytterst häftigt på Museum of Modern Arts i New York. Med anledning av Hasse Ekmans 100-årsdag (han skulle ha fyllt 100 den 10:e september) anordnas en utställning på muséet och hela tio filmer ska visas, flera av dom visas för allra första gången i USA. Vår eminente filmspanarvän och tillika Hasse Ekman-expert Fredrik har jobbat – och jobbar – med detta och kommer vara på plats i New York. Det är alldeles storslaget häftigt det här! Läs mer om utställningen här.

.

.

Fredagsfemman #176 – Lär dig dansa i midsommar!

5. Dansa disco som en nykter finsk man

Om du börjar öva tidigt på dagen så kan det gå vägen.

.

.

.

4. Dansa med tajta vita byxor

Det är inte lätt att ha vita kläder på sig, det ska både gudarna och Vanish veta. Men OM du har vita byxor kvällen till ära och ska försöka röra dig till musik, här kommer lite inspiration.

.

.

.
3. Dansa som på Stureplan

Dom flesta av oss kommer inte fira midsommar på Stureplan men OM man av nån missanpassad anledning skulle hamna där kan det ju vara bra att kunna smälta in.

.

.

.

2. Dansa även om du inte kan

Okej, den här killen KAN dansa men den här ihopklippta dansorgien visar att det GÅR att sprattla med benen i nästan vilken situation som helst och det blir succé! Prova! Fuldans ska inte underskattas.

.

.

.

 

1. Kan du pumpa cykeln? Kan du spela pingis? Kan du tvätta kläder? Ja, då KAN DU FAKTISKT DANSA!

Kolla bara det här! Lär dig stampa med Leroy så blir du både kung och drottning på midsommarfesten.

.

.

.

ANYTHING ELSE

I ett förhållande är det alltid den ena parten som bär det tunga lasset. Så står det på filmaffischen, då känner jag att det måste vara sant. För det kan väl inte vara sant av den andra anledningen, den att jag är 40 år gammal och VET det av egen erfarenhet? Klart det inte kan vara så. Det här är en film och film är inte samma sak som verkligheten, inte ens i en Woody Allen-film.

Woody Allen har i stort sett alltid varit – och är – på pricken rätt vad gäller tillsättande av rätt skådespelare i rätt roller.  Jag vet dock inte vad för svampar han åt 2003 för Anything Else är inte rätt på en fläck. Jason Biggs har precis filmat den tredje American Pie-filmen och är kanske jättespännande i Woodys ögon och visst är han perfekt som den osäkre pinsamme Jim Levenstein med en äppelpaj runt könet men han är långt ifrån någon snabbsnackande beige-kavaj-klädd-Woody-Allen-wannabe-författaryngling och definitivt inte någon som klarar av att hålla en hel film på sina axlar. Han klarar inte av att ha sin egen flickvän på axlarna. Han har knappt axlar.

Jerry Falk (Biggs) är så dum, korkad och upp-över-öronen kär att det faktiskt inte handlar om att dra ett tungt lass i förhållandet, det handlar om att öppna ögonen och se att han blir behandlad som skit av en egocentrisk och notoriskt otrogen tjej med rådjursögon. Detta rådjur Amanda i Christina Riccis gestaltning kan vara hur söt som helst men hon är fullständigt vidrig. Och hennes mamma (Stockard Channing) som tvångsinflyttar sig i lägenheten och snortar kokain med one night stands är inte ett dugg bättre. Och Woody Allen själv spelar David Dobel, en 60-årig författare och en riktigt skjutglad nöthjärna, ganska långt ifrån dom roller han vanligtvis skriver till sig själv. Han pratar dock som vanligt, energiskt och utan att stanna upp vid komiska oneliners. Jason Biggs försöker sig på att prata likadant och det funkar inte alls. Han är makalöst felcastad här, en snällare omskrivning för apdålig.

Den här filmen är konstig. Det finns egentligen ingenting jag gillar med filmen annat än att det är en Woody Allen-film. Musiken, stämningen, ett skönt flow, värmen som sprider sig i bröstkorgen bara av att se typsnittet på förtexterna, jag blir liksom lugn även om filmen i sig är allt annat än bra. Men även en icke-bra Woody Allen-film är sevärd i mina ögon, så underligt fungerar min hjärna och även om jag skulle vilja lägga filmen i en jutevävspåse och tjonga den över axeln för en snabb promenad till återvinningsstationen så kan jag inte riktigt göra det. En dålig Woody Allen är nämligen bättre än en ganska bra nånting-annat. Fast godkänd kan det aldrig någonsin bli.