Då var vi framme vid den tjugofjärde luckan, det är med andra ord….JULAFTON! Här kommer en julhälsning från mig via en julfilm som utspelar sig i staden som är den perfekta kulissen för ALLA julfilmer: New York!
Det är ena mastiga förtexter måste jag säga. Hela filmens premiss läggs upp dom första minuterna och det är riktigt snyggt gjort. Massor med människor presenteras liksom en handfull hissar samt en snubbe i en minivan och det är snubben som är själva katalysatorn till hela historien. Han tabbar sig nämligen i trafiken, kör av vägen och orsakar ett strömavbrott, ett elfel (svårtläst ord när man ser det på pränt men det är alltså el-fel jag menar, inte elf-el) som i sin tur gör att alla dessa hissar vi har fått se stannar.
Jag önskar jag kunde säga att det här är en ny Love actually eller att den i alla fall hade ambitionen att komma i närheten men det är den inte och det gör den inte. Den enda episoden i filmen som berör mig är hissen i vilken den skeptiske läkaren Dr Roberts (Gary Cole) sitter fast ihop med en sjuksköterska och en svårt sjuk ung kvinna. Filmen för övrigt är häpnadsväckande….lam. Det skulle gå att göra så himla mycket mer. Tanken är rätt fascinerande. Okända människor som fastnar i en begränsad yta på självaste julafton, wow liksom, hjärnan spinner ju loss direkt – på mig. Synd att det inte gjorde detsamma hos manusförfattarna.
Hur som helst så önskar jag dig en RIKTIGT GOD JUL samt tid och lust att se en hel massa BRA film i helgen. För egen del är jag rätt glad att detta tema är över och att jag ”slipper” julfilm i minst elva månader nu men… risken är överhängande att det blir en filmisk nedräkning nästa år igen.
Betyg på filmen:
Mängd julkänsla som filmen ger (och allt detta får man under förtexterna):
.
.
