Etikett: Judd Apatow

Publicerat

Fredagsfemman #322

5. Wild wild country

Bröderna Duplass har gjort en Netflix-dokumentär om en sekt långt ute i ingenstans, en sekt som var ganska så mycket speciell. Sekten hette Bhagwan-rörelsen och höll till i Oregon, USA och detta var på 80-talet. Det är en imponerande stycke berättad historia i sex delar. På Twitter är serien redan en riktig snackis (eller så är Mark Duplass bara mer än lovligt duktig att klicka på retweet-symbolen) och ja, det handlar alltså om precis samma sekt som Ted Gärdestad flyttade/flydde till när han bytte namn till Sangit Upasani, namnet han fick av sektledaren himself, Bhagwan Shree Rajneesh.

.

.

.

4. Hjälp! Är det värt eller inte?

Jag har läst en hel del hyllningar av HBO-dokumentären The Zen Diaries of Garry Shandling, Judd Apatows film om Garry Shandling. Jag har suttit med fingret på playknappen flera gånger under veckan som gått men nånting håller mig tillbaka. Nåt o-sug. Därför frågar jag här helt random: är det värt? Bör jag se detta? Och kanske följdfrågan….varför?

.

.

.

3. Ernest Cline

Han är man, han är född och uppvuxen på andra sidan jorden MEN han är blott ett halvår äldre än jag. Han är alltså – precis som jag – i perfekt ålder för att käka 80-talets alla populärkulturella referenser till både frukost, lunch och middag. Tänk att ha älskat Steven Spielbergs alla filmer som liten, att sen skriva en bok fullsmockad med 80-talsminnen som blir en bestseller som sen blir en film – regisserad av Steven Spielberg!! Det är en sån underbar sannsaga så jag blir helt lycklig! Jag fattar att Ernest Cline nypt sig i armen både en och två gånger det senaste året, det hade jag också gjort. #ingentingäromöjligt

.

.

.

2. Jessica Biel

Ärligt talat, det här trodde jag ALDRIG skulle hända. Jessica Biel, på MIN topplista! Men precis som Vince Vaughn imponerade sådär sjukt mycket på mig med Brawl in cell block 99 så har Jessica Biel knockat mig med sin insats i TV-serien The Sinner. Finns på SVTPlay. Jättebra är det. Jättebra är hon. Bill Pullman är också suverän men det gör mig inte lika förvånad som just Jessica Biel. Hon kan ju! WOW!

.

.

.

1. L o n d o n !

Man kan inte ha varit på semester i London utan att tjonga upp denna underbara stad på plats ett. Jag tröttnar aldrig, och jag menar ALDRIG, på att åka till London. Jag vet inte hur många gånger jag varit där nu men det känns verkligen som att komma både hem och bort – samtidigt. Jag ÄLSKAR denna stad och jag längtar redan tillbaka. [Självklart var jag på bio när jag var där. Recensionen av Ready Player One kommer imorgon].

.

.

Publicerat

Tre om en: STAND-UP-FILMER DEL 4

JUDD APATOW – The Return (Netflix)

När den begåvade knas-komedi-regissören Judd Apatow ger sig upp på scenen för en dryg timmes stand-up är det klart förväntningarna är rätt höga. Frågan är VARFÖR mina förväntingar är så höga? Han är regissör, det är som en sådan han krönt framgångar, inte på stimmiga klubbar finslipandes skämt och tonaliteter.

Apatow skämtar om sitt utseende, om att han är den fula i sitt äktenskap med LESLIE MANN och att han är gift med LESLIE MANN är något han gärna upprepar. Är det vanligt att man berättar om sin äkta hälft genom att namnge denne både med för och efternamn? Att Håkan Hellströms yngsta son kallade honom ”Håkan Hellström” istället för pappa för att alla barn på dagis gjorde just det, det kan jag förstå, men Judd Apatow är femtio och har varit gift med LESLIE MANN i tjugo av dessa år. Hur många i publiken vet INTE vem han är gift med? Och av dom som inte vet, hur många BRYR SIG om vad frun heter – i efternamn??

Förutom detta är han snabb på att hänga ut sina två döttrar Maude och Iris och deras förehavanden med allt från tonårsuppror till vaginl buktaleri. Att vara ensam snubbe i en familj om fyra kan inte vara kul. Eller så kan det det. Man har ju gratis skämt till en timmes komedispecial på Netflix i alla fall.

.

.

.

CARL STANLEY – Ärligt talat (SVTPlay)

En av mina svenska stand-up-favoriter är Carl Stanley. Jag har sett honom live rätt många gånger och han gör varken mig eller publiken besviken. Någonsin. Typ. Rätt imponerade av en kille som precis fyllt 21.

Hans senaste turné är precis avslutad och det är den föreställningen som nu finns för allmän beskådan på SvtPlay. En timmes intelligent skånskt funderande om det mesta som rör sig i huvudet på en 20-åring. Dejtande, förhudsförträning, skitigt ris, mobbing, att 400 spänn är mycket pengar. Glass. Såna saker. Nu låter det kanske barnsligt och ytligt när jag skriver om det här men icke sa Nicke, det är smart det här och det är framförallt ytterst välskrivet.

Det ska bli jättekul att följa honom framåt i karriären för med hans begåvning och komisk tajming finns det bara ett håll att gå åt. Uppåt. Mot stjärnorna. Det var nämligen länge sedan jag skrattade så tårarna rann. Säg Baileys och jag bryter ihop!

.

.

.

JIM GAFFIGAN – Cinco (Netflix)

Även om Jim Gaffigan är ganska samma-lika i sitt sätt att köra stand-up så tycker jag aldrig man blir besviken på hans shower. Visst, det är en hel del skämt om övervikt även denna gång, det är negativt prat om att vara fembarnspappa och det är ganska ”standard-amerikansk-dumhumor” MEN jag hade en trevlig stund med honom, igen.

Det här är alltså den femte timslånga komedispecialaren och antingen gillar man nog honom eller så gör man det inte. Skämt om klättring är inte något jag viker mig dubbel av, ej heller ser jag det roliga i skämt om bälten och hängslen, jag tycker nog mest att han är rätt trevlig att ha som sällskap på TV:n även om publiken ibland känns mer än lovligt sam-skrattade åt skämt som inte är hundra kul.

Om ett par veckor kommer han till Stockholm och då ska jag se honom live i en föreställning som enligt honom själv är ”något helt nytt”. Återstår att se om han klarar av att göra nåt nytt eller om det blir samma-lika igen, fast live?

(men det är ingen jättestark trea)

 

 

Publicerat

TRAINWRECK

Hahahaahahaaa! Hon är fan galen, Amy Schumer, galen på ett BRA sätt! Modig och cool och verkar till synes inte ha några spärrar och det är så JÄVLA befriande att titta på!

Den amerikanska komikern Schumer har skrivit manuset till dagens film och hon spelar själv huvudrollen som passande nog heter Amy, en ung kvinna som har vissa problem med att hålla sig till en kille åt gången. Monogami är liksom inte hennes grej, mest på grund av rädsla kanske, det krävs trots allt en del mod för att släppa in någon på riktigt i sitt liv.

Vi får följa Amy genom misslyckade dejter, one-night-stands, trassliga familjeförhållanden, på tidningsredaktionen där hon jobbar under den minst sagt knepiga chefen Dianna (Tilda Swinton) och när hon träffar kirurgen Aaron (Bill Hader).

Filmen regisseras av komediesset Judd Apatow och kantas av mer eller mindre kända ansikten i mer eller mindre stora biroller: Brie Larson, Ezra Miller, Daniel Radcliffe (som rökande hundvakt), Marisa Tomei, Method Man, Matthew Broderick  (som spelar sig själv) och LeBron James (som spelar sig själv – med skön självdistans dessutom).

Jag tycker filmen är otroligt charmig och vissa scener fick mig att garva läppen av mig. Manuset håller från början till slut och blir aldrig sådär sliskigt sockersött som en del (många) romantiska komedier tenderar att bli framåt slutet.

Så rikta spotlighten mot Amy Schumer, det är hennes förtjänst att Trainwreck blev så bra!

Publicerat

THIS IS 40

Jag tycker det här med åldersnoja är en rätt onödig grej. Jag tycker det är ballt att inte vara snor-ung längre. Jag står inte och vrålar av fasa när jag ser nån ny rýnka i spegeln, jag antar helt enkelt att jag fått den av en anledning jag ibland förstår och ibland inte. Rynkor fungerar därmed som väldigt mycket annat här i livet.

Jag tycker det är skönt att ha mognat till en smula och jag är vuxen nog att inte göra penn-tricket och intelligent nog att redan innan kunna förutspå resultatet.  Trots detta blev jag glad när jag såg trailern till This is 40, en film som fullkomligt stinker ångest-a-la-medelålder. Det kändes liksom skönt att se nåt som handlar om ”mig”, om ett vanligt liv, vanliga problem, om ungar, relationer, samliv, föräldrar, jobb – om hur livet runt 40 ser ut för väldigt många.

Pete (Paul Rudd) och Debbie (Leslie Mann) är gifta och båda fyller 40 i samma veva. Pete ser fram emot födelsedagsfesten, Debbie vägrar acceptera faktum och ljuger om sin ålder. Men såhär mitt i livet kanske det är dags att summera allt en smula, fundera på hur man lever, med vem och varför och det är precis vad Pete och Debbie gör – med varierat resultat.

När en snubbe som Judd Apatow ligger bakom både manus och regi så är det lätt att tro att det är en pruttig flamskomedi man ska få se men inget kunde vara mer fel. This is 40 är absolut rolig men inte skratt-rolig. Den är mer Lars Norén än Funny people. Jag fnissar en hel del, såntdär fniss som bubblar i magen men som aldrig riktigt kommer ut men jag tycker om filmen. Jag tycker om Paul Rudd och Leslie Mann tillsammans, jag tycker om deras döttrar Sadie och Charlotte som spelas av Leslie Manns och Judd Apatows gemensamma döttrar Maude och Iris Apatow. Jag tycker om jättemånga av birollerna, Jason Segel, Chris O´Dowd, Melissa McCarthy, Megan Fox, Lena Dunham och John Lithgow som Debbies pappa.

This is 40 är en lång film, 134 minuter, men dom går i ett HUJ, bara svischar förbi och jag vill inte att filmen ska ta slut. Jag vill se mer. Jag är inte redo att släppa taget och jag känner mig nästan lite fånig när jag känner efter hur hjärtat mår efteråt. Det är lite tomt. Det är lite tyst. Jag skulle gärna vara en fluga på väggen i den här familjen eller följa dom i en TV-serie eller nåt. Kanske bara stalka dom lite? Ja det skulle funka det med.

Jag har fått se ett helt gäng sköna smågalna ordinära människor och jag gillart. Fast man får inte glömma att dom faktiskt finns överallt, inte bara på film. Sköna smågalna ordinära människor ska man spara på, vara rädd om, stoppa in i en liten burk med skruvlock och gömma under huvudkudden. Sköna smågalna ordinära människor är som skimrande småsten på en vanlig grusgång, man hittar dom inte om man inte tittar ordentligt och man ser dom definitivt inte om man går genom livet med näsan i vädret. Här har Judd Apatow gett några av dom liv på film så jag kan inte göra annat än att stoppa ner filmen i min burk, ta fram den igen när jag känner att jag behöver och vara glad för att den finns. Filmen alltså. OCH burken.

Publicerat

Fredagsfemman # 32 – Med fokus på 40

Med endast ett fåtal dagar kvar till min fyrtionde födelsedag far mina tankar iväg till skådespelande årsbarn. Finns det några att jämföra sig med? Finns det nån jag skulle vilja byta liv med?


5. Jennifer Garner

Jennifer Garner får inte fylla fyrtio ifred. Maken Ben Affleck fyller nämligen samma år och kanske blir det ett gemensamt åttioårskalas i det Garner-Affleckska hemmet – kanske med seriehjältetema på papperstallrikarna?

 

 

4.Toni Collette

Det spelar ingen roll hur många Sjätte sinnet, Little Miss Sunshine och Om en pojke Toni Collette är med i, för mig är hon Muriel, nu och för alltid. Hon gick upp 18 kilo på sju veckor för att spela Muriels bröllop, hon castades som Paul Danos mamma i Little Miss Sunshine trots att hon bara är tolv år äldre än honom och hon verkar ha skön distans till det hon gör. Jag tror inte det beror enbart på åldern men vissa saker känns definitivt softare med fyrtio år i ryggsäcken.  ”I’ve always been a working actor. Big difference. I’m not interested in promoting myself or being famous. Don’t get me wrong, I like getting tables at restaurants that have been booked out for months but I don’t want people to identify with me instead of the character I’m playing.”


3. Cameron Diaz

Sjutton ynka dagar skiljer mellan denna vackra människa och mig. Sjutton dagar. Tänk så mycket roligt hon har fått göra på sina fyrtio år. Fått sperma  luggen, kärat ner sig i Shrek, bytt lägenhet med Kate Winslet, brottats med en låda och valt fel yrke. Allt det är ju fine men kom igen, hon valde att vara med i The Green Hornet! Jag vill INTE byta liv med henne.

 

2. Leslie Mann

Som mamma till Maude och Iris har Leslie all anledning att fira fyrtioårsdagen med ett leende på läpparna. Att döttrarna dessutom har äkta mannens efternamn och heter Apatow bevisar för mig att Leslie nog ler fler dagar på året än födelsedagen. Judd Apatow känns som en lagom barnslig man att vara gift med. Kiss-å-bajshumor till frukost ska inte förringas och snart (1 mars 2013) kommer hans nya film This is 40 på bio – med Paul Rudd och frugan Leslie i huvudrollerna. Undrar hur hög igenkänningsfaktorn kommer att bli?

 

1. Missi Pyle

Om jag var tvungen att leva om mitt liv som amerikansk skådespelare så skulle jag definitivt vilja vara Missi Pyle. SÅ himla skön, SÅ himla snygg, SÅ himla lång (fast hon är inte så väldans lång även om det ser ut så på film, 180 cm är bara en normalstor tumme längre än jag). Det är bara så tokigt, Missi får liksom aldrig den där jätterollen som gör att alla vet vem hon är, den där rollen hon liksom BORDE få. Hon får dom där knasiga birollerna, som Fran i Dodgeball och sånt. Men om Missi är 40 och jag är 40 så betyder det är 40 är coolt. Wäääääy!