Ta-daaaaaam.
En seriemördare härjar i staden.
Ta-daaaaaaam.
En vacker kvinna på väg hem från krogen ser seriemördaren mörda en annan kvinna.
Ta-daaaaaaam.
Den vackra kvinnans första tanke blir jag måste smyga härifrån. Inte jag måste hjälpa den där snart-döda kvinnan.
Ta-daaaaaaaam.
Mobilen ringer, seriemördaren tittar upp och möter den vackra kvinnans blick. Hon har sett honom, nu måste hon också dö såklart. Seriemördaren gör sitt bästa och den vackra kvinnan dör – nästan. Eller nä. Hon överlever men hon har fick den jobbigaste biverkningen av dom alla efter en nära-döden-upplevelse: hon blev ansiktsblind. Men hon har ju sett mördaren och mördaren är fortfarande kvar därute. Hon sitter på lösningen men hon minns ju inte.
Mo-hooooooo.
Kan det vara pojkvännen?
Kan det vara läkaren?
Kan det vara den halvkända skådespelaren med uppenbart lösskägg?
Ta-daaaaaaam.
Filmen tog slut. Tack gode gud för det.
