5. Kalle Anka och den underliga känslan
Varje år när jag bänkar mig framför Kalle kl 15 får jag en underlig känsla i kroppen. Det är ju jag som sitter där men det är också jag 5 år, jag 12 år, jag 19 år, jag 25 år och jag 32 år. Att titta på Kalle Ankas jul är den enda tradition jag burit med mig från födseln som jag fortfarande har kvar och gärna behåller, alla andra traditioner har jag redan brutit eller kan bryta om det behövs men Kalle är speciell. Det är inte alltid jag tittar på hela, ibland somnar jag till, ibland dukar jag bord men bara ljudet gör mig lugn. Det är julafton och jag fick vara med om det en gång till, det är stort. Det Disney gjort med Jultomtens verkstad är det inte.
4. The Aladdinask
Det spelar liksom ingen roll hur mycket knäck och kola som kokas, hur mycket tryfflar som rullas, hur mycket pepparkakor och andra bullar som bakas, får jag ingen Aladdinask i jul så blir jag besviken. Det har gått så långt att jag inte litar på paket från Tomten längre, jag köper en egen och gömmer ifall jag inte får någon. Får jag en så har jag ju hux flux två.
3. Musiken
Precis som att soundtrack till filmer kan höja känslostämningen rejält så kan rätt julmusik i bakgrunden ge julstämning åt både pizza och pannkaka om det skulle behövas. Jag försöker hitta lite ny/nygammal julmusik varje år och det är inte alltid det går men i år gick det rätt bra. Men precis lika mysig som julmusik är veckorna före jul, precis lika onödig känns den på torsdag morgon. Så passa på, här är en lagom mängd mysiga låtar. En timme jul a la Fiffis filmtajm.
2. Tillsammans
Jag tycker ordet tillsammans är det finaste som finns. Framförallt är tillsammans inte ett ord som är statiskt. Det kräver ingenting, det går att vara tillsammans i vilka konstellationer som helst, det viktiga är att det symboliserar motsatsen till ensam. I år ska jag fira jul på ett sätt jag aldrig gjort förut och det ska bli både spännande, annorlunda och efter allt som hänt – jättemysigt.
1. Uppesittarkväll med skinkmacka och julmust
Det här är jul för mig. Ingen annan minut på året ger mig lika mycket julkänsla som dagen före julafton när allt är klart, mat, paket, piff och fix och jag har griljerat skinkan, skär upp första skivan och äter den på vörtbröd med stark senap och julmust till. Skulle jag efter ätandet av denna macka drabbas av narkolepsi och vakna igen den 28:e hade julen varit i princip perfekt ändå.
[Bilden är lånad från Mankans blog, jag har ju inte gjort klart min skinka än.]