Jag måste återigen slå ett slag för denna fenomenala men ändå anspråkslösa krydda. Kardemumma är som en såndär person som är trygg i sig själv, vet vad hen kan, som inte behöver hävda sig, skryta och skrävla utan som i lugn och ro kan gå genom livet och veta med sig att hon duger alldeles fint. Det går inte att känna annat än kärlek för en sån person – eller för kardemumman!
.
.
.
En sån multibegåvad människa! Ett sånt komiskt geni! Ändå känns det som att Josephine Bornebusch alltid går i andra led efter en massa män, efter Rheborg, Herngren och Dorsin i Solsidan, efter Poehler i Welcome to Sweden, efter Skarsgård och Wahlgren i Hundtricket och efter Karlsson i Hallonbåtsflyktingen. Eller så är det ett val hon gör för att hon vet hur bra hon är, hon inte behöver alla dessa stålkastare riktade mot sig för att känna sig sedd och bekräftad. Josephine Bornebusch är den mänskliga kardemumman! [En bra bok har hon skrivit också. Född fenomenal. Och nej, det är inte en självbiografi.]
.
.
.
Jag avslutade min recension av Gone Girl med att skriva ”Nu vill jag bara få bort CP-tankarna och se om Seven” och jag gjorde en kombo. Jag såg om Seven och med ens försvann tankarna på att David Fincher ser ner på sin publik. Det är snart tjugo år sedan Seven kom men det känns som igår, dels för att filmen fortfarande sitter som en smäck både i hjärnan och magen, dels för att den (förutom teknikprylarna) inte åldrats ett dyft. En regissör som David Fincher förtjänar – precis som alla andra – att hyllas när han hyllas bör. Jag tycker väldigt mycket om många av hans filmer, jag tycker några är rent undermåliga men framförallt: SEVEN ÄR ETT MÄSTERVERK FRÅN BÖRJAN TILL SLUT!
.
.
.
Jag har gillat dom länge men aldrig sett dom live. På onsdag är det äntligen dags. Och mer hemmaplan än Globens Annex kan det väl knappast bli för tjejerna så länge dom inte anordnar en utomhuskonsert på Enskede IP.
.
.
.
För andra året i rad kombinerar vi filmspanarträff med Monsters of film-festivalen. Det blir hela TVÅ filmspanarfilmer denna gång (med middag emellan) och vem vet, några kanske ser ännu fler filmer imorgon när man ändå är i gasen. Hugade filmspanare, vi ses imorgon!
.
.