Etikett: Karin Bjurström

Baparapparapparappa baparapparaaaa.

Är det bara jag som nynnar så när jag tänker på Vuxna människor? Baparapparapparappa baparapparaaaa? Nähä? Vadå? ÄR det bara jag?

Om jag sjunger lite mer då?  ”Män dom söker kvinnor, kvinnor söker män, söker efter någon som kan följa med dem hem. Jag har förändrats kanske just på grund av dig. Du vet att jag har svårt att säga nej”. Nurå? Lite baparapparappa-vibbar? Kan du höra Bo Kasper och Lisa Ekdahls röster? Om du kan det så har du sett filmen. Om du inte har det så har du inte sett filmen, eller så är du född på 2000-talet. Eller både och.

Jag tror att Vuxna människor anses som lite av en klassiker för oss som var ”halvvuxna” när den kom 1999. Jag tror vi var många som kände igen oss i Franks (Felix Herngren) barnsliga/knasiga/sexuella fantasier och rädslan i att bli påkommen som ett vuxet luftslott. Ytan, den stabila relationen och den yrkesmässiga karriären säger en sak och insidan en heeeelt annan. Så kan det kännas ibland. ”Han luktar ost”. Liksom.

Frank är gift med Nenne (Karin Bjurström) sedan åtta år och dom går i parterapi då relationen gått i stå. ”Det går ju inte att skaffa barn när man bor i en skokartong”.  Karin jobbar i en butik med dyra plagg, Frank är advokat. Franks bäste vän är galleristen Markus (Fredrik Lindström) och Nenne pratar ut om livet med kollegan Rosie (Cecilia Ljung) som i sin tur är tillsammans med glidaren Georg (Mikael Persbrandt).

Definitionen av vuxna människor är intressant tycker jag. När jag var liten var en vuxen människa kortklippt, arbetssam, klädd i fotriktiga skor, betalade räkningar och hade körkort och matlåda.  När jag blev halvvuxen var vuxna människor såna som lyssnade på dansbandsmusik och längtade efter pensionsdagen. Nu när jag är vuxen själv tycker jag att vuxna människor är alla som tar ansvar för sitt eget liv, oavsett ålder, klädsel, yrke eller familjesituation. Definitionen känns aningens tråkigare nu än då. Det snäva tänkandet var liksom lite…roligare. Matlåda liksom? Är det vuxet att ha matlåda? Nu tänker jag att massor av vuxna har matlåda för att dom bränt pengarna på menlös shopping, lösnaglar eller genom att vara kung i baren några timmar dagen efter löning. En del har matlåda för att  gårdagsmiddagen blev asgod och det blev mat över. En del vill värma mat, äta fort och göra nåt annat på lunchen. Det finns massor med anledningar till att ha matlåda men att vara vuxen är inte den viktigaste.

Filmen Vuxna människor handlar alltså om en samling ”vuxna” människor som beter sig som vuxna människor gör som mest. Visst är det skruvat men det kanske inte SÅ mycket ändå. För mig är det humor som fastnar i halsen. Bra humor alltså. Allvar och vardagskomik i en skön blandning. Filmen får mig helt enkelt att skratta åt och med både mig själv och andra. Det är ju livet liksom. Det vuxna livet.

Fy fasiken alltså.

*sätter händerna för öronen och blundar*

Baparapparapparappa baparapparaaaa.