Etikett: Kate McKinnon

Publicerat

YESTERDAY

Hur skulle världen se ut om inte cigaretter fanns? Om inte Harry Potter fanns? Om inte BEATLES fanns? Jack Malick (Himesh Patel) vet.

Den musikaliske mannen Jack krockade med en buss under exakt dom tio sekunder hela världen drabbades av ett strömavbrott och under dessa tio sekunder slog han inte bara i huvudet och ut framtänderna, hans nya liv as he knew it började då – fast han inte visste om det. Väl utskriven från sjukhuset satt han som vanligt och spelade gitarr med sina vänner och han spelar låten Yesterday. ”När skrev du den?” undrar kompisarna och Jack fattar absolut ingenting. ”Det är inte jag, det är Paul McCartney som gjort den” sa Jack och vännerna såg ut som fågelholkar. ”Paul McCartney – WHO???”

För en man som i många år drömt om en musikkarriär öppnas nu en dörr han inte riktigt kan avstå från att öppna. Hela Beatles låtskatt är nu….hans! Att spela, att sno.

För att vara en ”musikfilm” innehåller Yesterday rätt lite musik men bortsett från det hade jag svårt att få ner mungiporna under filmens gång. Det här är ATTANS så mysigt!
Att manusförfattaren Richard Curtis knör in en kärlekshistoria mitt i alltihop, en kärlekshistoria som egentligen inte hade behövts för att filmen skulle ha existensberättigande, gör ingenting även om jag kanske inte riktigt tror på att Lily James karaktär Ellie i verkligheten hade varit lika lojal och trofast mot Jack som hon är i filmen.

Yesterday är sommarens hittills härligaste feelgood på bio och kanske den bästa dejtfilmen som finns på repertoaren just nu. Den KAN vara aningens enklare att se tillsammans med en ny bekantskap än till exempel Midsommar.

Filmens regissör – och min favorit – Danny Boyle visar återigen på sin bredd när det kommer till film, han behärskar alla genren och han lyckas verkligen göra alla filmer han sätter tänderna i till sina. Har man sett några filmer signerade Danny Boyle är det lätt att se att Yesterday är hans verk. Snyggt gjort!

Publicerat

THE SPY WHO DUMPED ME


Känner du för att se en välskriven komedi med vassa skämt, bra drag i actionscenerna och två ascoola brudar i huvudrollerna? Här har du ett tips!
The spy who dumped me är den typen av film som borde ha gått för fulla hus på biograferna, typ en hel sommar, men som liksom bara försvann. Så. Dumt. Det här är nämligen en komisk pärla med världens sämsta titel och mer än så behöver du kanske inte veta. Se den, hyr den, ha kul i två timmar framför TV:n och njut av Mila Kunis och Kate McKinnon som fullständigt spelar skiten ur alla andra, JustinTheroux inkluderad.

Asrolig är den. En såndär film jag inte ville skulle ta slut.

Publicerat

OFFICE CHRISTMAS PARTY

Ja jösses, vilken film. Vilken jävla OREDA dom skapar på det där gigantiska kontoret där årets julfest håller hus. Jag känner att jag blir stressad och nästan nervös där i soffan, jag börjar tänka på helvetet det måste vara att städa upp skiten, att BYGGA UPP allt igen. Pengarna det kostar att återställa allt. Jag kan inte bortse från det och det är både onödigt och jobbigt faktiskt plus att det tar bort fokus från filmen.

Med namn som Jason Bateman, Olivia Munn och Jennifer Aniston i rollistan måste jag ändå säga att det här är Kate McKinnons film. JAG. ÄLSKAR. KATE MCKINNON. En kvinna som får chansen att FISA på film – och SOM hon gör det – hallelujah va härlig hon är!

Som helhet tycker jag dock filmen är svajig. Den har en hel del roliga scener men samtidigt är storyn så krystad att det är svårt att känna nån riktig fascination för filmen. Så himla mycket julkänsla blir det inte heller. Tänk såhär, tänk julafton med barn motsvarande tre dagisavdelningar och mängden paket dessa får, högen av papper, snören och allmänt elände denna paketöppning ger upphov till, tänk att det är ditt jobb att rensa upp efteråt. Det är svårt att känna riktig julglädje då va? Ja, eller hur! Precis så känns det att titta på den här filmen.

Publicerat

MASTERMINDS

Den sanna ”sagan” om när ett gäng korkskallar lyckas genomföra ett av USA:s största värdetransportrån blir egentligen inte roligare för att jag vet att den är sann, det blir bara dråpligare. Jag sitter i soffan och funderar på hur många världsmedborgare det egentligen är som INTE är med i begåvningsreserven utan tycks leva sina liv i en alternativ verklighet – och faktiskt komma undan med det. Imponerande. Och läskigt.

Det var 1997 som värdetransportföretaget Loomis Fargo & Company blev rånad av den anställde David Scott (Galifianakis) och hans ”allierade” och Scott ”fick undan” hela 17 miljoner dollar i kontanter! Masterminds visar hur det hela gick till och återigen blir man på det klara med att verkligheten överglänser fiktionen MED RÅGE. Det hela är nämligen helt jävla vansinnigt, det är en FARS av Guds nåde och det går tamejfan inte att titta utan skämskudde.

Skämskudde eller inte, filmen är inte bara cringe, den är rolig också. Scenen när David ska skyffla in alla dessa pengar i bagaget på den lilla lastbilen är heeeeelt sjuk. Så vad man än tycker om idioter, galningar, knäpphuvuden, när dom gestaltas såhär på film så blir det underhållande. Nivån på humorn passar mig men den passar säkerligen inte alla. Å andra sidan, den finns på Netflix. Det är bara att trycka på play och faller den inte dig i smaken – stäng av vettja.

Publicerat

GHOSTBUSTERS

Att det blir en jättekort text om den här filmen beror inte på att den är så dålig som ”folk” säger, jag tror nämligen att ”folk” som säger att den är SÅ dålig inte ens sett den. Att trailern sågades jäms med fotknölarna beror heller inte på att det är den sämsta trailer som gjorts, det beror på att sånt som uppfattas som ”sanning” väldigt fort får fäste i sociala medier och då slutar ”folk” att tänka själva.

Nåväl. Det här var en rätt underhållande film tycker jag. Varken bättre eller sämre än många andra lättviktsfilmer. Att det enbart är kvinnor i huvudrollerna tänkte jag knappt på. Sen är ju animerade spöken som fenomen rätt lökiga men det är ju sen gammalt.

I avsnitt 48 av Snacka om film pratar jag och Steffo om sommarens blockbusters och det smyger sig faktiskt in några ord om Ghostbusters.