5. Kolbjörn Skarsgård
Det är bara att vänja sig. Det nyaste barnet i Stellan Skarsgårds barnaskara (sju pojkar och en flicka) har fått namnet Kolbjörn. Stort av Stellans brittiska fru Megan att gå med på detta men då knatten ska kallas för Kol antar jag att dom inte lär uttala det som kål utan cool.
4. Charlotte Rampling
Charlotte Rampling är en såndär skådespelare som liksom alltid funnits men som alltid får för lite cred för det hon gör. På senare tid har jag sett henne i Melancholia och Never let me go men hon hade faktiskt en roll i TV-serien The Avengers redan 1967 och däremellan har hon gjort närmare hundra filmer. Den senaste heter Jag, Anna och har biopremiär idag.
3. Kvarteret Skatan
Äntligen finns Kvarteret Skatan reser till Laholm på DVD! Väntan har varit lång och svår men nu finns den. Rolig film det där, det kommer att ses ofta och gärna härhemma. Finns även på både Headweb och Voddler.
2. Victoria Salong 5
Jag har aldrig förstått det här med att betala fullpris för en biobiljett och sen tvingas se den i en cigarrlåda, inte när det finns gigantiska salonger där ljudet bara dundrar och närbilder som blir otäckt nära alldeles bredvid. Det tog över trettio år av biobesökande innan jag fattade grejen med små biosalonger, att det i sina bästa stunder är som att sitta hemma hos någon och titta på film och att det är lättare att få ihop en kompisgäng till en biosalong än till någons vardagsrum. Victoria på Götgatan är ett vattenhål för småsalongsmys, Salong 5 är fantastisk och Salong 7 är mycket god tvåa.
1. Glädjen med att ha halvstora filmintresserade barn
Att vara förälder innebär att det är en del år som går då filmfokus ligger på ”höjdare” som Svamp-Bob Fyrkant, Tigers film och Barnkanalens tecknade utbud. Det är lätt att drabbas av panik och känna att det inte är en period utan något konstant som kommer fortgå till tidens ände. Så är det inte. Tiden går fort. Schwiiiip sa det och nu är det jag som får tjata på att vi ska se animerad film ibland (Happy Feet 2, hallåååå!!). Men det bästa av allt är kvällarna då dom själva får välja film och dom väljer nåt som JAG vill se fast dom inte vet innan vad JAG vill se, vi tycker liksom lika. Det är fantastiskt när filmsmaken går omlott och åldersskillnaden på tjugofem år inte märks av alls. Om det fanns en mätare jag kunde koppla till hjärtat som mäter glädje så skulle den slå i botten dessa kvällar. Älskade barn, ni är så jävla bra!
