Etikett: Leicester Square

Publicerat

Fredagsfemman #279 – London baby!

5. Biografkulturen

Det känns som att det hänt nåt i London dom senaste åren. Samtidigt som stora och mellanstora filmstäder i innerstan har försvunnit håller dom små personliga biograferna flaggan högt och kämpar på. Jag gillar det samtidigt som jag saknar två av dom fyra biografkomplexen som alltid funnits på Leicester Square. Jag saknar biggass-filmaffischer i 360 grader runt parken. Nu var det ”bara” Wonder Woman och The Mummy.

.

.

.

4. Rooftop Film Club

Ska du besöka London, gillar du lite udda filmvisningar och det är fint väder, här kommer ett evenemangstips! Rooftop Film Club visar utomhusbio på fyra olika ställen i London och även om biljetterna verkar gå åt som smör i solsken kan det vara värt att vara på hugget. Det ser ofantligt mysigt ut.

.

.

.

3. The Prince Charles Cinema

Jag måste ju credda en speciell liten biograf lite extra och det är The Prince Charles Cinema vid Leicester Square. Den här bion har precis det jag efterlyste i Fredagsfemman förra veckan, den visar sing-along-filmer som inte är dom alldeles självklara (alltså typ Sound of music, Grease och Frozen, även om dom visar dessa också). Här kan du sjunga med till Dirty Dancing, Pitch Perfect, nyinspelningen av Beauty and the Beast och Moulin Rouge. Du kan även se The Room en gång i månaden om du vill (och ibland även i sällskap av Tommy Wiseau). Och för att ge ett exempel, bara den här veckan kan man se en sån salig blandning av filmer som Akira, Get out, Raw (recension är på g), Under the skin, Eldflugornas grav, den förlängda versionen av The Shining, The Handmaiden, Alien, Angel Heart och Flickorna i Rochefort.  Med mera, med flera. Underbart, if you ask me!

.

.

.

2. När IMAX är riktig IMAX

Det är värd både tiden och pengarna att åka till London på SÅ många sätt men det är definitivt värt att besöka en IMAX-biograf när man är i stan. Här är IMAX nämligen riktig IMAX, precis så over-the-top-stor duk som det SKA vara, precis sånt over-the-top-högt ljud som det BÖR vara och även om vissa rader på dom flesta biografer har benplats knappt tillräcklig för hober så ÄR det en upplevelse att se film på det här sättet. Och ja, faktiskt även i 3D även om ALLA filmer ALLTID är bättre i 2D.

.

.

.

1. #londonimitthjärta

Att befinna sig i centrala London mitt under ett terrordåd var kanske värre för nära och kära hemma än det var för oss som var där. Men visst får man sig en tankeställare och visst känns det jättekonstigt att detta hände på en bro jag passerat väldans många gånger. Det var även konstigt att ingen TV-kanal visade nyheter direkt efter dådet, att det var bättre/enklare att följa händelseförloppet via svenska kvällstidningar än brittiska riktiga nyhetskanaler. Det bättrade sig dock dagen efter. Det var fint att befinna sig vid Potters Fields Park i måndags och vara med på den korta men värdiga ceremonin för att hedra dom som dödats men med Sergels Torg i färskt minne förvånades jag över att det var så pass få människor där. Har detta vidriga redan blivit nån form av…..”vardag”?

Fotocred till @londonviewpoints på Instagram som är otroligt duktig på att fotografera London precis så vacker som staden är.

Publicerat

Fredagsfemman # 57 – Filmiska London

5. Sökandet efter Sly´s aura på Planet Hollywood

Jag har besökt ett tjugotal Planet Hollywood-restauranger runt om i världen, lågt räknat. Varje gång har jag känt som ett spritt i kroppen, en känsla av att jag går i Sylvester Stallones fotspår. Att jag tittar på hans filmklipp, dricker hans milkshake och väljer bort hans ribs. Planet Hollywood i London har alltid legat mitt emellan Piccadilly Circus och Leicester Square, i en hörna omöjlig att missa. Det har varit en gigantiskt stor och påkostad restaurang med MASSVIS med filmiska memorabilia på väggar och tak. Nu har restaurangen flyttat, visserligen bara ett par kvarter bort men känslomässigt är det eoner emellan. Ny logga, ny meny, svinhög musik, blasé personal och en fjösig mängd prylar. Inte alls samma sak som förr. Kanske var detta sista gången jag besökte Planet Hollywood, kanske gick en era i graven nu? Kanske räckte det med tjugo år av ceasarsallad och världens godaste vaniljmilkshake? Kanske är dags att vidga sina vyer?

 

4. Känslan av att London Eye ska falla ner i Themsen

Har man sett någon film filmad från London det senaste 6-7 åren så är det svårt att inte ha fått en skymt av London Eye. Ibland har till och med katastrofen varit framme och det skyhöga hjulet har vält ner i Themsen. Varje gång jag kommer i närheten av London Eye ser jag Silversurfarn från Fantastiska Fyran komma flygande och nu senast mindes jag tillbaka till början av Harry Potter och Fenixorden. Hur som helst så är det en lika fascinerande tur varje gång. London är otroligt vacker från ovan.

 

 

3. Marvel 4D-bio på Madame Tussaud

Det finns väldigt mycket som har med film att göra på det där vaxkabinettet. Jag brukar inte tycka att det är SÅ spännande att titta på Hitchcock, Will Smith, Arnold Schwarzenegger och Jim Carrey men när det kommer till Marvelhjältarna då börjar hjärtat slå. Är det inte knepigt? Dom som faktiskt inte finns från början, dom som inte ens existerar, dom tycker jag är härliga att ”se i verkligheten”, men att mäta mina underarmar mot Angelina Jolies är inte lika spännande, speciellt inte eftersom jag får ta till hennes lår för att hitta nåt ens i närheten att jämföra med. Nåja. Nu hade i alla fall vaxkabinettet utvecklats sen jag var där sist och ett besök på 4D-biografen ingick i biljettpriset. Filmen handlade till min stora lycka om Marvelhjältarna som går loss med alla sina superkrafter runt Buckingham Palace och jag njöt varenda sekund.

 

 

2. Harry Potter-museet

Jag har varit på Dumbledores kontor, jag har gått runt i skolans matsal, jag har banne mig trott att jag kan trolla. Jag blir så gråtmild av såna här ställen. Tänk att plast, fusk, effekter och kulisser kan få mina nerver i gungning såhär, det är galet. Men å andra sidan, här skrevs filmhistoria. Nåt annat kan man inte säga om Harry Potter-filmerna. Här har jag skrivit mer om besöket.

 

 

1. Leicester Square

Jag har alltså befunnit mig på annan ort, i en stad i världen som jag fullkomligt ÄLSKAR. I den här staden finns en plats, ett torg som har en alldeles speciellt plats i mitt hjärta. Här har jag suttit på en bänk och tittat på människor och filmaffischer i många många timmar sammanlagt i mitt liv och i dom närliggande biograferna har jag sett många många filmer genom åren. Det fanns en tid i världen då London var en stad till vilken jag åkte med tom resväska för att fylla den med (sjukt billiga) VHS-filmer som inte kommit ut i Sverige än. Den tiden är förbi av många anledningar men London är för mig en stad som alltid kommer att vara väldigt förknippad med film. Det må vara turistigt, det må vara kylslaget och ibland lite regnigt men när jag sitter där på bänken vid mitt älskade Leicester Square, kanske äter en glass, kanske tittar på nån duva som flaxat vilse eller en tulpan som försöker slå ut och jag är omgiven av biografer, jag känner auran av stora filmpremiärer, av filmstjärnor, av drömmar, av semester och av sköna biobesök då promenerande fötter får välbehövlig vila, ja då, DÅ känner jag riktig LYCKA. London, I love you och jag kommer snart tillbaka.