Det var inte helt enkelt att hitta sällskap när jag ville gå och se Lights out. Många var dom som bangade. Men Filmspanarna kan man alltid lita på och i detta fall var det Joel som utan att tveka hängde med mig på en nattbio medelst skräckfilm.
Innan filmen satt vi och pratade om att vi saknar nyskapande skräckfilmer, sånt som är nåt heeeelt annat än man tidigare sett och med facit i hand, Lights out kan vara en sådan. Jag som sällan blir jätterädd för skräckfilmer och även om jag hoppar till när det dyker upp jump scares så stannar chocken liksom inte kvar i kroppen men Lights out bjussade en upplevelse som gjorde att jag flög runt som en lovikavante i biofåtöljen.
Stämningen i biosalongen hjälpte naturligtvis till att göra denna visning alldeles ypperligt härlig, massor med folk, skrik, applåder, hyschande, känslorna-utanpå-kroppen-ljud och det gick att ta på lättnaden när eftertexten rullade. Vi överlevde. Allihop. Och filmens hajp höll och manuset också, från början till slut. Jag är helt enkelt SKITNÖJD!!
David F. Sandberg gjorde alltså en kortfilm på dryga två minuter som heter Lights out och det är denna lilla film som skrivits om till en långfilm och som nu visas och hyllas över hela världen. Häftigt och stort och coolt på alla sätt och vis och det här lär inte vara den sista amerikanska filmen han får göra. Frågan är hur man följer upp detta, förväntningarna lär vara jättehöga. Å andra sidan, det var ingen som direkt trodde på Kents andra platta heller men det gick ju bra.
En stor del till att filmen fungerar så bra som den gör är skådisarna. Teresa Palmer är Rebecca, storasystern till Martin (Gabriel Bateman) som bor tillsammans med deras gemensamma mamma (Maria Bello). Rebecca är tillsammans med Bret (Alexander DiPersia), en snubbe som inte vill nåt hellre än att efter ha dejtat Rebecca i åtta månader få sova i hennes lägenhet en hel natt och/eller lämna kvar nån ägodel hos henne. En liten strumpa skulle räcka bra.´
Dessa fyra personer är en imponerande kvartett som maxar dom välskrivna karaktärerna jättefint. Lägg även till snygga sparsmakade effekter, smarta scenlösningar och ett par helt nya takes i genren så har vi hux flux årets hittills bästa skräckfilm. Och ärligt, FILM är kanske inte bäst på bio längre men SKRÄCKFILM är det!
Jag snackar loss lite mer om den här filmen i avsnitt 50 av Snacka om film och vill du läsa fler recensioner så har både Jojjenito och Filmitch skrivit om filmen.
