Lika härligt som jag tycker att det är att se Charlize Theron på film, lika ohärligt är det att se Kristin Stewart. Här ska dom försöka samsas om både screentime och mitt engagemang och jag kan väl säga att det gick….sådär.
Just precis nu är jag väldans trött på effektfilmer. Mätt liksom. Jag känner mig lite less på att bli lurad hela tiden, jag vill veta vad jag ser, jag vill se äkta scener, riktiga kulisser, bra skådespeleri och en genuin baktanke. Att med den känslan i bakhuvudet hyra den här filmen är så urbota korkat. Vad trodde jag liksom?
Sagan om Snövit, dom sju dvärgarna och den elaka styvmodern känner alla till och det här är inget nytt under solen, det är bara genomfört på ett annat sätt. Den tecknade Snövit utstrålar betydligt mer av allt än Kristen Stewart gör, men Charlize Theron är föga förvånande kalasbra som styvmorsa. Hon spelar elak med iskall kyla, hon känns inte påklistrat beräknande, hon bara skrider fram och ÄR. Chris Hemsworth är Chris Hemsworth. Vad ska man säga?
Filmen som sådan är trist tycker jag, knappt underhållande. Men med tanke på min nuvarande aversion mot CGI-effekter så kunde eftersmaken ha varit bra mycket beskare än den är. Heja Charlize säger jag bara!
