Om du känner dig nyfiken på vad Jesse och Céline från Before-filmerna pysslar med på äldre dar så är den här filmen nåt för dig. Filmens Nick (Jim Broadbent) och Meg (Lindsay Duncan) skulle mycket väl kunna heta Jesse och Céline, dom är till och med lika utseendemässigt.
Det gamla strävsamma paret åker på en weekendresa till Paris, kanske för att återuppleva gamla minnen, kanske för att få några nya. Dom pendlar mellan att trivas gott i varandras sällskap och att gå varann på nerverna, något jag kan tänka mig är rätt naturligt efter ett helt liv tillsammans.
Att smaska är att visa sin förmåga att njuta, säger Nick när hans fru påpekar att han smaskar ”som en gammal häst vid krubban”. Själv tänker jag ”hur faaan har hon stått ut med detta läte i alla år?” Sen tänker jag på varför äldre människor sitter bredvid varandra när dom äter middag på restaurang istället för mitt emot? Sen tänker jag att hon faktiskt kanske inte stått ut med smaskandet. Att hon bara bitit ihop sådär som många gör. Det där jävla ”bita ihop”. Till vilken nytta kan man fråga sig? Nicks? Han är ju inte heller glad. Hur kul kan det vara att ha en fru som morrar hela tiden?
Häromdagen lyssnade jag på Vinter i P1 när fysikern Bodil Jönsson pratade om det här med åldrande (här finns programmet). Hon har skrivit boken Tio tankar om tid och har väldigt mycket intressant att säga om just detta. Tid. Om hur vi ser på tid, om hur tid definierar oss. Om att vi inte borde ha bråttom för vi har faktiskt tid, vi kommer hinna med det vi ska (vilket jag inte tror ett skit på men jag kanske omdefinierar det hela när jag är sjuttio plus). Men Bodils timme i kombination med denna film gav mig ett litet ”overload i oldies” som jag inte haft på ett tag och som omväxling är det inte så dumt. Jag känner mig lite klokare nu. Lite lugnare inombords. Lite….äldre.
Le Week-End regisserades av Roger Michell, samma snubbe som regisserade Notting Hill och Morning Glory. Han kan det här med mys. För även om det inte verkar som det så är den här filmen mys. Oldies-mys. Céline och Jesse kommer ha det bra på ålderns höst. Häpp.
