Marnie (Susan Sarandon) har inte mycket till eget liv. Åldrande, men inte gammal, märker hon att hon inte längre behövs i någons liv och definitivt inte i dottern Loris (Rose Byrne). Den högt älskade maken (och pappan till Lori) har precis dött och lämnat Marnie i ett jättelimbo. Massor med tid över OCH massor med ärvda pengar men ingen att lägga varken tid eller pengar på. Hur hon löser det? Hon punktmarkerar dottern som en galen människa, ringer, messar, hälsar helt oförhappandes på och har noll koll på personliga gränser. Skitjobbig människa helt enkelt. The Meddler handlar alltså om denna mamma Marnie och hur hon nästlar sig in i Loris vänners liv (när Lori stänger henne ute pga stalker) och hade inte Marnie haft dessa pengar hade hon inte kunnat nästla sig in. Hon KÖPER sig vänner. Otroligt äckligt.
Antagligen ska Marnie kännas som en öppen och charmig dam men jag avskyr henne. Att filmen ens går att se beror på att Susan Sarandon är en sån sjukt bra skådespelare. Men usch annars. Folk som köper sig makt och inflytande är sällan bra folk och allt Marnie gör ger en sur eftersmak i munnen. I min alltså. Inte i hennes uppenbarligen. Karaktärsutveckling var det ja? Hmmm. Det finns en del övrigt att önska gällande detta i dagens film.
