Glöm inte en film som heter Love Actually. Så jävla GULLIG och BRA och KÄRLEKSFULL och häääääärlig! Njut av resterna från igår och ha en fortsatt mysig julhelg!
Nästan lika bra som Rocky IV
Glöm inte en film som heter Love Actually. Så jävla GULLIG och BRA och KÄRLEKSFULL och häääääärlig! Njut av resterna från igår och ha en fortsatt mysig julhelg!
I mina ögon var 2003 inte det starkaste av filmår. Jag hade inget problem att hitta tio jättebra filmer, i ärlighetens namn hittade jag många fler, MEN dom där riktiga storfilmerna lyser med sin frånvaro. Istället blev det ett år där genren drama fick och tog stor plats och listan blev lite av en jordenruntresa.
10. Återkomsten
(Возвращение, Regi: Andrey Zvyagintsev)
Ojsan alltså. Den här ryska filmpärlan är ingen enkel match att se. Den känns, den gör fan ONT på riktigt.
.
.
9. Old boy
(올드보이, Regi: Chan-wook Park)
Den här sydkoreanska filmpärlan är ingen enkel match att se. Den känns, den gör fan ONT på riktigt. Chan-wook Park har gjort en film som är något alldeles extra, precis som Min-sik Choi i huvudrollen! Magisk skådis det där!
.
.
8. Skenbart – En film om tåg
(Regi: Peter Dalle)
Att se den här svenska filmpärlan gör faktiskt inte ont alls. Peter Dalle har lyckats göra en komedi som (har jag märkt av egen erfarenhet) alla som inte sett den tokdissar men alla som sett den tyckt om. Det är underligt det där att så många vill och tycker sig kunna såga osedda filmer. Vad vet dom? Nä, precis, ingenting. Att såga filmer man inte sett är precis samma sak som att erkänna att man VET att man inte har förmågan att bli positivt överraskad av någonting alls. Och till er kan jag bara säga: jag tycker väldigt väldigt synd om er, stackars små förutbestämda inskränkta människor. Tänk vad ni går miste om i livet (och nu syftar jag inte enbart på Skenbart).
.
.
7. Monster
(Regi: Patty Jenkins)
Aileen Wuornos. Jag får hurven bara jag ser och hör hennes namn. En otäck människa. Döda psykopatögon. Att en sån fantastisk vacker kvinna som Charlize Theron lyckas gestalta Aileen som hon gör är banne mig otroligt. Vilken förvandling. En mycket väl värd Oscar för Bästa kvinnliga huvudroll!
.
.
6. Galen i kärlek
(Something´s gotta give, Regi: Nancy Meyers)
Det är aldrig för sent, inte för någonting och speciellt inte för att bli kär. Det här är en film med PEPP-märkning DeLuxe. Det här är en film att må bra av, alltså må bra ända in i benmärgen. Och Keanu är värsta läkarhetingen. Bara en sån sak!
.
.
5. Elephant
(Regi: Gus Van Sant)
Gus Van Sant gjorde en film om skolskjutningen vid Columbine High School och det HÄR är en film som banne mig gör ont att se. Jag blir ledsen, uppgiven och samtidigt…skulle jag vilja utbilda mig till samhällskunskapslärare så jag kunde få visa filmen för mina klasser.
.
.
4. Lost in translation
(Regi: Sofia Coppola)
Det är nånting övernaturligt över den här filmen. Magisk är ett sånt överanvänt ord, annars hade jag använt det. Med Lost in translation har Sofia Coppola fått till en typ av känsla som jag inte sett vare sig förr eller senare på film.
.
.
3. Ett hus av sand och dimma
(A house of sand and fog, Regi: Vadim Perelman)
Precis som filmen på plats 4 så lever den här filmen på sin känsla. Det vibrerar om den. Det är en sån liten och enkel berättelse egentligen men den blir stor, viktig och världsomvälvande. Det lilla livet är ofta det.
.
.
2. Love actually
(Regi: Richard Curtis)
Bara tvåa??? Ja. Bara tvåa. Love actually är kanske den feel-godaste filmen av dom alla, den är underbar på alla sätt och vis. Men när det kommer till årets lista får den faktiskt känna sig slagen – även om det känns liiiiite surt. Men årets etta är fantastisk på ett annat sätt.
.
.
1. A Mighty Wind
(Regi: Christopher Guest)
JAG. ÄLSKAR. DEN. HÄR. FILMEN.
Bubblare: Hitta Nemo, Kill Bill 1, Bruce den allsmäktige, 21 gram, The life of David Gale, Dogville, Station Agent, Bad Santa, Darkness falls och Open Range.
.
Idag är vi flera filmbloggare som listar våra favoritfilmer från 2003. Klicka på bloggnamnen för att komma vidare.
Jojjenito
Fripps filmrevyer
Movies-Noir
Rörliga bilder och tryckta ord
Filmitch
Flmr
Spel och film
James Stewart, kanske den mysigaste skådespelaren som gått i ett par välputsade lågskor. I Livet är underbart får han chans att visa allt han kan och lite till och vi som tittar kan inte göra annat än att följa med på färden. En otroligt fin film, känslosam, härlig och julig. (Länk till recension)
.
.
.
Första filmen om polisen Johan Falk är inte bara bra den ger också en viss julstämning. En julskyltad svensk stad gör ofta det, även barn i tometeluva men ingenting i den här filmen kan anses vara jul-meserier. Hårdkokt och spännande är vad det är. (Länk till text)
.
.
.
Hela den här filmen är som en stor julklapp, en sån som innehåller allt man kan önska sig och mer därtill. Fan alltså, jag tröttnar aldrig på den här filmen, jag kan se den hur många gånger som helst och hela jag blir varm som ett gjutjärnselement av den. (Länk till recension)
.
.
.
Såhär kan man också fira jul. John McClane (Bruce Willis) prickar en juldag som den värsta dagen hittills och visar kreativitet när det kommer till paketinslagning. ”And now I have a machinegun ho-ho-ho”. (Länk till recension)
.
.
.
Okej, det ÄR en tomte med i den här filmen men det är faktiskt den riktiga tomten, den stora coola tatuerade tomten som ser ut som en hangaround till HA på´t ungefär, så jag köper det. Den här filmen bjussar på känslan av jul och barndomens vintrar, av förhoppningar, av rädslor för det otäcka man inte kan se och den visar också hur bra det kan bli till slut om man bara samarbetar litegrann. (Länk till recension)
God fortsättning på julhelgen!
.
.
5. SVT2 21/12 kl 21.30 – Carnage
Roman Polanski regisserar, Kate Winslet, Jodie Foster, Christoph Waltz och John C. Reilly agerar och du tittar på. Carnage är en mycket sevärd film. Min recension hittar du här.
.
.
.
4. SVT1 26/12 kl 20.00 – Historieätarna firar jul
Jag har saknat Lotta Lundgren och Erik Haag. Historieätarna var och är ett extremt underhållande program på så många nivåer och nu ser jag med glädje fram emot annandagen när dom ska frossa i julbord från olika tidsepoker. Precis lagom när man själv vill kräkas på julmat alltså.
.
.
.
På lördag visas äntligen dokumentären om Ratata (19.00 SVT2) och på måndag är det en helkväll på SVT2 i musikens tecken. 21.45 börjar det med Hitlåtens historia, sen kommer en livekonsert med Robbie Williams från London Palladium och efter det är det dags för dokumentären om Henric de la Cour. Först 00.15 är det sovdags. Eventuellt. Det kan vara dags för en skinkmacka också.
.
.
.
2. SVT1 23/11 kl 21.30 – En enkel till Antibes
Skulle det vara så att punkt # 3 inte lockar alls så visas en jättefin liten film med en guldbaggebelönad och hjärtskärande Sven-Bertil Taube i huvudrollen samtidigt på SVT1. Min recension hittar du här.
.
.
.
1. SVT1 Julafton kl 22.00 – Love actually
För alla som någonsin trott på kärlek, som hoppats finna kärlek, som varit med om olycklig kärlek eller mist någon älskad. Kärlek på film blir helt enkelt inte mer loveable än såhär. Min recension hittar du här.
5. Var finns säsong 4 av Ally McBeal?
Jag har en tonåring härhemma som var och varannan dag surfar in på Discshop och CDON för att se om Ally McBeal säsong 4 finns att köpa. Säsong 1-3 är så vältittade att DVD-skivorna påminner om gamla vinylplattor och hon förstår inte grejen med att säsong 5 finns att köpa men inte 4:an. Nån som vet var jag kan hitta den? Ladda ner/streama gills inte. Den ska ha fodral, det ska vara riktiga filmer. Det är viktigt.
Hon är sjukt bra Carina Berg. Sjukt bra. Bergs bärbara talkshow är kanske inte riktigt lika charmigt som Berg flyttar in men tillräckligt bra för att jag ska ställa klockan och titta.
Flera gånger den senaste veckan har jag tänkt en tanke som jag aldrig förut tänkt: Jag saknar Emma Thompson i en riktigt bra roll. Jag saknar henne som hon var i filmer som Återstoden av dagen, Love actually, Howards End, Förnuft och känsla, Chopin Mon Amour, Mycket väsen för ingenting och Peter´s friends. Jag liksom bara saknar att få se henne briljera i en roll som är som klippt och skuren för just henne. Agent O i Men in black 3 doesn´t do it for me och jag hoppas att Emma själv inte heller nöjer sig.
2. Jag tror jag älskar Benny Andersson
Att ha en jäkla massa pengar och vett att göra bra saker med dom är en kombination man inte ser alltför ofta. I måndags morse nåddes jag av nyheten att Benny Andersson startat filmbolag tillsammans med sin son Ludvig och att dom köpt filmrättigheterna till Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandbergs böcker Cirkeln, Eld och Nyckeln och jag blev tossig av glädje i hela hjärtat. Tänk vad härligt att ha så mycket pengar att man bara kan tjoffa in dom i intressanta projekt, förena både nytta, nöje och kulturgärning och kanske som grädde på moset lära sig nya saker på kuppen. Heja Benny och grattis Sara och Mats. Alla på jorden tror på projektet nu.
Imorgon är det träff med världens bästa filmspanargäng och SOM jag längtat. Jag var inte med förra månaden men nu kommer jag vara där och nu är vi tillbaka i våra välkända katakomber i Gamla Stan efter den gemensamma biofilmen. Har du en filmblogg och är nyfiken på vad Filmspanarna är för nåt? Mejla mig. Jag berättar. Och gläfsar lite bara för jag tycker det är så himla roligt.
I filmen Ego får Martin Wallström en smäll i huvudet, blir blind och fortsätter vara ytlig och mest tänka på sig själv. I Flight sätter Denzel Washington sig själv och sitt beroende i fokus och skiter storartat i folk runtomkring sig. Och Lincoln, ja, herregud Lincoln, där blir det Steven Spielberg som får bära det egoistiska hundhuvudet eftersom han fortsätter göra filmer som mest intresserar honom själv. Idag har i alla fall dessa tre filmer premiär och jag kan utan att bita mig i kinden hålla mig för skratt.
När man börjar känna lukten av Oscarsgala kommer också storfilmerna, dom med vittring på vinst. Dom låååånga filmerna. Måste det vara så? Kan inte en film men ”normalkort” speltid vinna en Oscar eller är det bara jag som inbillar mig? Filmerna kanske inte är överdrivet långa. Eller? Amour (127 min), Argo (120 min), Beasts of the southern wild (93 min – WOHOOOOW!), Berättelsen om Pi (127 min), Django unchained (165 min!), Silver Linings Playbook (122 min), Les Miserables (157 min!), Lincoln (150 min!), Zero dark thirty (157 min!). En film av tio med en speltid under två timmar. Jag hade rätt.
Såhär precis en månad för sent smackar TV8 till med att visa världens bästa julfilm: Love Actually. Skratt och gråt, mys och pys och tusen gånger bättre än både Skavlan och Gladiatorerna. Drömmer du dessutom om att se din favvo-nob Bilbo naken så finns det ingenting att skylla på just ikväll. Kl 21. TV8.
Det må så vara att många öppet dissar både Guldbaggen som fenomen och gala betraktad och svensk film som sådan men jag tycker det är ganska larvigt. Det finns inget land i världen som enbart gör bra film men det finns heller inget land som inte försöker. Sverige försöker också, ofta blir det blaskigt, ibland totalt värdelöst, ibland helt okej men det händer också att det vaskas fram guldkorn, såna vi borde vara stolta över. Det går kanske att fnissa åt Guldbaggegalan men jag tänker på den som en gigantisk firmafest, en sån vi alla uppskattar att få och ha på våra arbetsplatser. En påkostad tillställning där vi kan klä upp oss, få lite ryggdunk, gratis mat och sprit och sen går vi vidare. Varför denna pajkastning? Jag fattar inte.
Han fick ingen Guldbagge i måndags – som han BORDE ha haft – men han får nåt som är mer värt än det. Han får mängder med screentime i en av 2012-års största OCH bästa filmer (som har premiär nästa fredag): Zero Dark Thirty. Han är riktigt bra där (med) och det här är inte det sista vi får se av honom i amerikanska filmer. Jag tror han kommer få sprutt på karriären nåt grönjävligt efter den här filmen. Kanske kan den till och med få jänkarna att vilja se Snabba Cash II. Man kan alltid hoppas.