Etikett: MAdonna

Publicerat

Fredagsfemman #197

5. Bring Scrat Home

Känner du för lite fredagsmys med en animerad sötis? Känner du för fem minuters trailerpaus på jobbet men vet inte vad du ska se? Mitt tips är denna: Cosmic Scrat-tastrophe. Klicka här för att komma till filmen.

.

.

.

4. Madonna på Tele2

Alltså, imorgon är hon är så nära att jag skulle kunna sniffa på henne. Madonna. På Tele2 Arena. Det hade varit väldigt VÄLDIGT kul att se. Biljetten låg liksom i min hand men nej, inte den här gången, jag tittar bort, jag har nämligen lite annat att göra imorgon. Viktigare saker. Roligare saker (se punkt 1). Time goes by so slowly for those who wait, no time to hesitate. Those who run seem to have all the fun, I’m caught up, I don’t know what to do.

.

.

.

3. Kicka igång julstämningen med ett KABOOM?

Känner du för att göra just det, gå på bio och se En underbar jävla jul! Jag pratar om den i veckans Snacka om film och på söndag kan du läsa min recension. Eller så struntar du en hel hög i vad jag tycker och bildar dig en egen uppfattning genom att titta på filmen. Och SEN går du hem, sätter upp ljusslingor på balkongen, bakar lussebullar och väntar på tomten. Fan vad mysigt det är med jul ändå va?

.

.

.

2. Danskjävlar

Jag vet inte riktigt hur det gått till men en episk krock kommer gå av stapeln imorgon kväll. Det är inte bara en Madonnakonsert jag missar, Sverige möter Danmark på Friends Arena också i årets viktigaste match. Och jag har annat att göra (se punkt 1). Kan man sitta med radiosporten och hörlurar på sig på bion? Om man lyssnar tyst? Jättetyst? Och sitter längst bak? Det går bra? Visst?

.

.

.

1. Filmspanarna goes SFF

Så är det dags för den årliga HELDAGEN med Filmspanarna på Stockholms Filmfestival. Vår filmfestivalgeneral Henke har sett till att vi har ett digert och skönt spretigt filmschema framför oss med hela fyra filmer för dom som är med hela vägen. Vi ses imorgon filmspanare!

.

.

 

 

Publicerat

BACK TO THE 80´S: SUSAN, VAR ÄR DU? (1985)

Madonnas genombrottsskiva Like a virgin kom ut 1984, den här filmen kom 1985. Var man tonåring på den tiden var det omöjligt att inte veta att Madonna var den coolaste katten i stan även om jag aldrig gjorde som många andra tjejer och anammade hennes klädstil till punkt och pricka. Jag var mer….Andrew Fletcher.

Jag såg Susan, var är du på bio en sommardag och jag tror det var första gången jag hörde tjejer högt reagera i en biosalong. Å andra sidan (om jag inte missminner mig, det var trots allt väääldigt länge sedan) så var det mest tjejer där, eller ja….flickor och jag tror alla – inklusive jag – sprang till skivaffären och köpte singeln Into the groove efteråt.

Filmen är dock precis lika intetsägande nu som jag tyckte 1985. Den uttråkade hemmafrun Roberta Glass (Rosanna Arquette) längtar efter att nåt skoj ska hände i hennes liv och hon lusläser annonserna i tidningen. Varför dessa annonser är så roliga förtäljer dock inte historien. Men på grund av hennes annonsläsning uppmärksammar hon en man som med jämna mellanrum sätter in en annons som lyder Desperatley Seeking Susan där det står tid och plats där denna man kommer vara och dit Susan bör komma. Hon börjar fundera på vem denna Susan (Madonna) är och som sig bör i filmer när det inte går att hitta en smartare/trovärdigare lösning skrivs det in en olycka (läs: inspringning i gatubelysning) med minnesförlust som följd och hux flux blir hon tagen för denna Susan och leds in på en kriminell bana.

Gäspade du när du läste texten? Jag gäspade när jag skrev den och fy satan vad jag gäspade när jag såg filmen. Alltså, den ÄR inte bra.

Det är klart att jag har sett mycket som är sämre än detta men det krävs att man tycker att Madonna och/eller Rosanna Arquette är det coolaste/snyggaste/sexigaste som går i ett par skor för att man ska kunna ge filmen godkänt. Jag tycker inte det. Däremot är det en snygg filmaffisch som fullkomligt osar 80-tal. Tyvärr hjälper det inte filmen.

Det här är en av filmerna i temat Back to the 80´s. Ikväll kommer ännu en film från 1985.

Publicerat

Fredagsfemman # 48 – The Youtube Experience

5. Skönt att julen är över.

Lika mycket härligt äkta som finns att insupa under julen (hemlagad mat, fint sjunga julsånger, köpta/huggna barrande granar) lika mycket plastigt otäckt smyger sig in från alla håll och kanter. Det gäller att sålla och det gäller att sålla hårt och ibland misslyckas jag. Då är jag glad att det är ett helt år till nästa gång.


4. Jag kan bara inte sluta!

Jag vet inte hur många gånger jag sett det här klippet men när ungarna börjar gnälla och sucka åt nåt som går på repeat då är det illa. Jag blir bara så jävla glad och det är sjukt kul att fuldansa!

3. Stå-upp-glädje

Jag mår bra av att titta på stand-up, både live och på andra ställen. Jag tycker om att skratta åt samhällskritiska komiker, såna som får mig att tänka efter och vrida på tankar både ett och två varv.

2. Äntligen ett nytt år!

Jag är inget fan av att se tillbaka, jag tittar hellre framåt och därför känner jag mig extremt glad för detta nya år. Den lilla gula hårbollen från Horton, Katie, hon är en av mina idoler. Det är fanimej obegripligt vad hon är för djur men det spelar ingen roll. Hon är halvgalen, luddig och spottar ut det som inte passar. Det skulle förvåna mig mycket om hon är en filur som lever i det förgångna. Jag gillar henne och 2013 ska bli mitt Katie-år.

1. Möjlighet att bli utbildad i nutidshistoria av sina barn.

Det går att lära sig mycket nytt av tonårsbarn om man bara tar sig tid att sätta sig och lyssna och när kan vara bättre att göra detta än på jullovet? Ganska ofta dyker det upp ord jag inte fattar, ord som definitivt inte finns med i SAOL (än) och då känner jag mig som en fossil. När jag ber dom visa roliga youtubeklipp så märker jag att ordet rolig kan ha många olika betydelser och väldigt få av dom stämmer med mina. Men här är ett jag gillar. Det är både smart OCH roligt – för ALLA åldrar. Tro´t eller ej.

Publicerat

Fredagsfemman # 6

5. Kvinnan som kan skära grönsaker i sömnen

Geena Davis är en av filmhistoriens tuffaste kvinnor i filmen Long kiss goodnight. Imorgon kväll visas filmen på TV3. Stoppa i bettskenan och ladda upp med redigt med kaffe för reklampauser kan ge vilken filbunke som helst magsår. Men har du inte sett filmen så är den värd att ses – även med idiotavbrott.

 

4. Mannen med knivskarp humor som vapen

”Kvällspressens relation till sanningen är som mitt rövhål: beundransvärt tänjbart.” En man som kan uttrycka sig så i skrift förtjänar all cred han kan få. Jonas Gardell slår huvudet på spiken gång på gång på gång och hans hjärna är en till synes aldrig sinande källa till punchlines. Jag läser hans krönika om humor och håller med. Kan man skratta åt elände har man mycket att vara glad åt.

 

3. Kvinnan med för stort namn för sitt eget bästa

Att vara begåvad inom fler områden än ett är aldrig lätt, i alla fall inte om vederbörande vill bli tagen helt på allvar. Madonna har gjort mycket i sitt liv men det allra bästa hon presterat inom filmmediet är som regissör till filmen W.E (och detta säger jag trots att jag verkligen gillar filmen Evita). Jag var full av fördomar, jag erkänner detta, men dom fick jag äta upp likt kylskåpskalla rester för den här filmen – och Madonna som regissör – bör tas på allvar.

 

2. Kvinnan utan namn

Med knastertorr humor och världens sämsta killsmak gör Klara Zimmergren entré i Kvarteret Skatan-ensemblen. Jag är lite rädd för Klara Zimmergren. Hon är så JÄVLA bra. Otäck på nåt vis. Är hon allvarlig? Hur kan hon hålla sig för skratt? Förstår hon ens hur klockren hon är, jag menar, ”slänga skräp, som man säger”, hahahaha. Gå på bio i helgen så förstår du grejen.

 

 

1. Musketörerna!

Onsdagen den 14 oktober 2009 såg jag den här föreställningen första gången. Ett drygt år senare köpte jag biljetter igen och nästa vecka är det dags att använda dom. Jag har varit så rädd att biljetterna skulle komma bort eller att nåt annat dumt skulle komma i vägen men nu finns det ingenting som kan stoppa mig, nästa vecka ska jag äääääntligen få se De tre musketörerna på Stockholms Stadsteater igen.

Johannes Bah Kuhnke, Leif Andrée, Alexander Lycke (stället för Fares Fares), Andreas Kundler, Sofia Ledarp, Lars Göran Persson, Ann-Sofie Rase,  Gerhard Hoberstorfer, Frida Westerdahl och Jan Mybrand (med flera) är så mycket ballare, tuffare och coolare än alla filmiska musketörer jag någonsin kan komma på. Det här är den bästa teater/musikal jag sett, det här är världens energiboost för både kropp och själ och tjohooooo, jag ska få se den IGEN!

Publicerat

W.E.

Om jag fick bestämma skulle du lyssna på soundtracket till den här filmen istället för att läsa om den. Därför tänker jag inte skriva en rad om filmen, jag tänker bara länka till filmmusiken – igen.

Lyssna. Du kommer hamna i rätt stämning, du kommer förstå filmen. Direkt.

Vadå?

Ja, jag vet, det här är en filmblogg och jag är inte Andres Lokko, jag ska inte skriva om musik. Ja, jag vet att det är Madonna som regisserat filmen men det är inte det minsta negativt i mina ögon, inte nu, inte när jag sett filmen. Det var det innan, jag erkänner det, men det gick över. Madonna överbevisade mig.

Ja, jag vet att det inte är ett enda känt och stort namn i rollistan men gör det nåt? Spelar det någon roll när skådespelarna gör ett sånt utomordentligt jobb? Wally Winthrop,  Abbie Cornish, fina Abbie som jag aldrig förut sett men som jag ser fram emot att följa framöver. Wallis Simpson, Andrea Riseborough är också en intressant och ny bekantskap som jag ska syna närmare i sömmarna. James D’Arcy spelar Edward III, Englands kung som förälskade sig i den amerikanska gifta kvinnan Wallis och som sedemera abdikerade och lät sin bror, den stammande kungen (minns du The King´s Speech?) ta över tronen.

Om den här filmen ska subgenreklassas så är det ett överklassdrama men det är ett köttigt överklassdrama. Att se närbild på en liten pimpinett aristokrat i tusentals-dollars-dräkt och hennes snoriga näsa gör mig glad. Hennes näsa ser inte ett dugg annorlunda ut än din eller min när snoret rinner och den är röd av för mycket snorpapper. En nybadad överklassdam som får stryk av sin gris till man ser inte snyggare ut blodig på badrumsgolvet än någon annan kvinna på jorden. Madonna har fått till många såna ”fleshy moments” och jag gillar det. Mycket.

Abel Korzeniowki heter kompositören till det fina soundtracket till den fina filmen som jag tycker så väldigt mycket om. Filmen jag inte skulle skriva om.

Jag ljög.

Men bara lite.