Alla har vi varit små. Alla har vi varit frågetecken där ingen kunnat veta exakt åt vilket håll vi är på väg. Som den där tränaren som sa att Zlatan lika gärna hade kunnat bli cykeltjuv, ja, om han inte hittat till fotbollen alltså. Kanske är det sant, kanske inte men det känns troligt. Vad hade J-O Waldner blivit om han inte fått tag på ett pingisracket i början på 70-talet? Hjärnkirurg? Plattsättare? Tankarna svindlar och ingen vet det rätta svaret.
Dokumentärfilmarna Magnus Gertten och Fredrik Gertten har gjort filmen om den unge Zlatan. 2001 gjorde dom dokumentärfilmen Blådårar 2 som skildrar när Malmö FF åkte ner i Superettan och året som följde som slutade med att dom gick upp i Allsvenskan igen. Många många mååååånga timmar film användes på Malmös unga oslipade diamant Zlatan Ibrahimovic men endast ett fåtal användes i den filmen. Nu har dom dammat av filmarkivet och använt dom punktmarkerade sekvenserna till filmen om Zlatan (och bara Zlatan) och det hade varit himla synd om dessa fallit i glömska för eftervärlden för det finns både en hel del matnyttigt OCH en hel del charmigt att visa.
Det skönaste med denna film är att den i motsats till dokumentären om Ronaldo INTE är en reklamfilm för Zlatan. Den här filmen visar hans sämre sidor, baksidan av ett hett temperament, ego-stilen han har och som gjort honom till den han är, samma ego-stil som inte är helt kompatibel med lagkamrater och ett vi-tänk. Vi får följa Zlatans resa från Rosengård i Malmö till den holländska klubben Ajax och filmen slutar i Italien, när han gör succé i Juventus.
Jag såg filmen tillsammans med min mamma och son igår kväll, det var en helt fullsatt salong och jag måste säga att det var roligt att se mixen av åldrar i nästan samtliga sällskap. Morfäder/farfäder och barnbarn, hela familjer, äldre par. Det känns som en familjefilm i ordets bästa betydelse, precis på samma sätt som Trevligt folk var. Jätteroligt att dokumentärer (och inte bara lättsamma komedier) kan fungera på det sättet!
Mitt betyg:
Sonens betyg:
(stark)
Mammas betyg: