Etikett: Månadens filmsnällis

Publicerat

God Jul & Månadens filmsnällis: Gus och råttorna som har fattat att hjälpsamhet gör skillnad

Årets sista filmsnällis ska presenteras och det är med en genomtänkt baktanke som den kommer just idag och inte i början av månaden som alla dom andra har gjort.

Månadens filmsnällis har nämligen både med julen och med den fina hjälpas-åt-tanken att göra. Hjälps vi åt med det tråkiga kan vi alla få tid över att ha lite roligare och det gäller även årets övriga dagar men kanske speciellt julen.

Många människor har inget eller ingen att dela julen med, många människor har överflöd både av saker och släktingar. Många äter för mycket, en del dricker för mycket. Många sliter som djur med mat, plock, disk och fix medans andra sitter och pöser dagen lång i finfåtöljen.

Kom igen! Hjälps åt! Gör den här julen till något toppenfint! Kan små tecknade möss göra skillnad så kan du och jag.

Från mig till dig – en riktigt G o d J u l !

 

Det här var den sista filmsnällisen här på bloggen. Vill du läsa om dom andra kan du klicka här

, då kommer du till Göran, Vera, Mike, Emil, Prot, Zeb, Freddy, Gabriella, Talia, Charlie och Forrest.



Publicerat

Månadens filmsnällis: Forrest

 

 

 

 

 

 

 

Fina fina Forrest Gump blir november månads självklara filmsnällis. Övrig motivering totalt överflödig. Jag bara älskar den här mannen!

 

 

 

 

 

Årets övriga filmsnällisar hittar du här.

Publicerat

Månadens filmsnällis: Charlie

Charlie Baileygates är så snäll att klockorna stannar. Han är så snäll att han nästan blir dum men han vill alla sina nära och kära så väl.

Han har tre svarta söner tillsammans med sin vita fru som han är säker på att han är biologisk pappa till. Varför skulle han inte vara det? Tanken på att frugan varit otrogen finns inte i Charlies hjärna, han tror alla om gott, det finns inget annat.

Baksidan med att vara en riktig hypersnällis är att Charlie blir uppäten av alla som inte är fullt så snälla och han behöver verkligen skaffa sig en fungerande ryggrad. Vilket han gör. I filmen Mina jag och Irene har han en schizofren sida, en alter ego han kallar Hank. Hank är inte så snäll så jag gillar Charlie långt mycket bättre även om han passerat gränsen för mes med hästlängder.

Jim Carrey ÄR Charlie Baileygates. En härlig kille, en skojig film och här är han på bild tillsammans med sina tre sjukt intelligenta söner. Följ den röda pilen för att hitta honom.

 

 

 

 

 

 

.

.

 

Publicerat

Månadens filmsnällis: Talia

Tjejer är inte alltid så bra på att vara schyssta mot varandra. Istället för att hjälpas åt, stötta och säga snälla saker ska det bitchas,  ältas, snackas skit och spelas ut mot varandra, allt för att få killarna intresserade eller för att känna sig aningens bättre, snyggare, smalare, smartare själv. Jag gillar inte det där alls och jag har i vuxen ålder förstått att det finns en anledning till att jag i hela mitt liv alltid haft fler killkompisar än tjejditon.

Igår såg jag en film på bio som gjorde mig glad. Ja, hela filmen hade den inverkan på mig men mycket av den känslan har jag en tjej som heter Talia (Gugu Mbatha-Raw) att tacka för.

Talia är Larry Crownes nyfunna skolkompis (i filmen som innehåller hans namn) och om det fanns fler tjejer som hon i världen så skulle många kvinnors-tjejers-flickors liv bli såååå mycket enklare. Och härligare. Och snällare.

Talia är en tjej som hjälper andra utan baktankar. Hon är varm, hon har integritet, hon är rak och kör sin grej i alla lägen och har därmed ingenting att dölja vare sig för sig själv eller för sin pojkvän. Hon beter sig lika mot alla, har inga knepiga issues, hon gillar sig själv och tänk vad enkelt det är att tycka om andra om man tycker om den människa man är allra närmast – sig själv.

Talia är ett toppenexempel på både en riktig filmsnällis och en mycket välskriven filmkaraktär. När tjejer är som Talia är dom inte så tokiga alls.

Publicerat

Månadens filmsnällis: Gabriella

Det finns få grupper av människor som jag kan känna att jag verkligen föraktar men folk som är friska, bor i I-länder och ser på sig själva som offer är definitivt en av dom. Tyvärr är kvinnor överrepresenterade i den gruppen. Därför är filmer som till exempel Soraya M så viktiga. Det är vettigt och viktigt att lära sig mer, att se hur andra (kvinnor) har det och kanske tar det aningens längre tid när nästa kris kommer innan man tycker synd om sig själv och skyller på omständigheter man inte kan påverka för att ens liv suger apröv.

Så som i himmelen är en film som jag har förstått var  – och fortfarande är – viktig för många svenska kvinnor och då speciellt ut aspekten Gabriella, spelad alldeles förnämligt av Helen Sjöholm.

Hon är misshandlad, behandlas som en slav, hon är nedtryckt på alla sätt och vis (och då inte bara av sin grisige make utan även av sig själv), hon är inte mer än vatten värd men hon lyckas vända på sin inställning till livet och till sig själv och bli hel.

Gabriella är en förebild för många kvinnor som var – och är – i samma helvetiska  situation. Är du där, titta på det här fantastiska klippet, lyssna på hennes sång, knyt näven i fickan, bli förbannad och se till att förändra ditt liv för det är det enda du har.

Det snällaste du kan göra för andra är att lära dig tycka om dig själv. Det börjar där, det måste få vara så.

Du är värd bättre. Du är inget offer.

Publicerat

Månadens filmsnällis: Freddy

 

 

 

 

 

 

 

Finns det någon bättre filmsnällis att välja för juli månad än Freddy Heflin?

 

 

 

 

 

 

 

Freddy är  den lönnfete, halvdöve och något hunsade polisen i James Mangolds korruptionsthriller Copland, så utsökt spelad av Sylvester Stallone. Nu är det en fin linje mellan att vara mes och snäll och till en början är Freddy verkligen ingen genomsnäll typ, snarare livrädd för att inte göra alla andra till lags och han lägger en hel rad av tveksamma och ryggradslösa beslut på hög tills han blir tvungen att tuffa på sig och välja sida.

JAG tycker Freddy är en filmsnällis och imorgon blir Stallone himself pensionär och det är bara några timmar kvar innan Stallonetävlingen ska avgöras så har du inte varit med i frågesporten med chans att vinna massor med coola Stalloneprylar så klicka här så hamnar du rätt.

Här finns recensionen av Copland.


 

Publicerat

Månadens filmsnällis: Zeb

När jag var i 10-års-åldern var veckans höjdpunkt Lilla Sportspegeln med Tom&Jerry men inte BARA det. Några gummilimpmackor med Port Salut-ost, ett stort glas mjölk, en fåtölj, en filt och veckans avsnitt av Macahan – DET var det mysigaste som fanns.

Jag må ha tyckt att Luke var den snyggaste men åldermannen i gänget, Zeb Macahan, han var definitivt coolast av dom alla.

James Arness, mannen som spelade Zeb, var i mina ögon en mycket gammal man redan då i början av 80-talet. Gammal, vis, fysiskt trasig och tokrynkig i ansiktet, självklart såg jag honom som en urgammal gubbe fast han var faktiskt bara 53 när han började spela Zeb.

Att Zeb Macahan kvalificerar sig som Månadens filmsnällis är en självklarhet för mig. Han må vara hård och butter och ingen du vill ha till fiende men som vän är han lojal ända in i döden. Han har civilkurage i stora mått och skyddar sin familj och sina närmaste med alla till buds stående medel.

Zeb Macahan levde efter mottot ”Never quit, never lie, never apologize”och bortsett från den sista tredjedelen så kunde detta vara James Arness devis även i sitt privata liv. Han verkar ha varit en ödmjuk och snäll man på alla sätt och vis och nu är världen en mysig farbror fattigare. I fredags drog han sin sista suck, 88 år gammal.

Vill du läsa med om James? Här är hans officiella hemsida.