Måndagar med Matt: THE BOURNE SUPREMACY

Jason Bourne har gömt sig för sina forna arbetsgivare på andra sidan jorden. Han försöker analysera sina jobbiga minnen och drömmar, skriver ner dom på papper, försöker bli hel genom att leva ett lugnt och spartanskt liv med sin Marie (Franka Potente).

Men – såklart – verkligheten kommer ikapp dom. En snubbe som Jason Bourne blir inte ointressant bara för att han själv vill det. En yrkesmördare letar upp honom för att tysta honom en gång för alla och det blir inte sin egen död Bourne tvingas hantera, det blir livet på ett nytt sätt.

The Bourne Supremacy förvånar mig. Mitt minne av filmen från när jag såg den första gången är att den var på´t ungefär som första filmen. Samma historia, samma känsla, samma tempo. Okej, mycket av filmerna ÄR stöpta i samma form men här tycker jag att det brummas bra mycket coolare när det trycks på gaspendalen. Musiken som funkade ypperligt även i första filmen har fått ett bättre tryck och blir som en pulshöjande ljudmatta genom hela filmen. Matt Damon har växt in i rollen och är inte alls den pojkspoling han var i The Bourne Identity. Nu är han actionkille. Tuff liksom. Stenhård. Funktionell.

Joan Allen spelar Pamela Landy, kvinnan i chefsposition som ska se till att Bourne hittas. Jag tycker hon är jättebra här, både i genussamspelet med Brian Cox och som målinriktad intelligent kvinna. Chris Cooper hade lite av samma roll i första filmen och ingen skugga över honom men Joan Allen känns som ett fräscht inslag, idiotmän i maktposition ser man överallt.

Det här var helt klart en energiboost. Jag känner mig glad, upprymd och sugen på mer. Matt Damon och The Bourne Ultimatum – here I come!

Presentation av mitt nya måndagstema

Jag ledsnade på mina måndagar med Mads Mikkelsen och slutade med det temat i förtid på grund av för många för usla filmer. Det naturliga valet för nästa tema hade varit en kvinnlig skådespelare eftersom jag alltid förut tagit varannan damernas/varannan herrarnas – men det var innan jag hittade min nyfunna skådiscrush – Matt Damon.

Jag har sett mängder av filmer med honom i mina dagar men aldrig direkt fastnat. Jag har tyckt att han varit lite tråkig, lite beige, lite för vanlig helt enkelt. Nu verkar det som om jag växt till mig i skallen för allt med honom som jag förut la på minuslistan har hux flux hamnat på plus. Det är HÄFTIGT att han är så vanlig! Han är ju för tusan en kameleont. Han kan spela precis vilken roll som helst och han smälter in. Han kan välja mellan att bli ett med kulissen eller ta plats, sticka ut, vara stjärnan.

Mitt mål med temat är att se om filmer som jag inte redan skrivit om här på bloggen men det är fullt möjligt att det kommer en uppdatering av några redan recenserade filmer med, speciellt om jag ser om filmen och upplever att min nya syn på Matt Damon gör filmen bättre.

Om en timme kommer första Måndagar med Matt och det blir en text om en film som kanske är en av dom mest omtyckta med honom i huvudrollen, dock inte min favvo. Vilken kan det vara?

Här är länkar till Matt Damon-filmer jag redan skrivit om: Mitt liv med Liberace, Elysium, Eurotrip, The talented Mr Ripley, Den innersta kretsen, True Grit, Rädda menige Ryan, OceansfilmernaPromised land, Gerry, Regnmakaren, Contagion, The adjustment bureau, Inside job, Livet efter detta, Green Zone och Invictus. Imponerande titlar och en maffig samling filmer redan här och fler ska det bli. Häng med mig och Matt på måndagar hela hösten vettja.