En grävande journalist som dessutom är jude mördas. En grovt kriminell pappa tänker både hoppa av och låta få sina memoarer skrivna. Och ja, Gunvald dör.
Där har du premissen för den trettioförsta Beck-filmen, den som hade premiär på C More på nyårsdagen. Tyvärr lider filmen av samma svårighet som Star Wars: The Force Awakens när det gäller att få mig att känna ledsenhet och tomhet för en händelseutveckling som en anosmiker kan lukta sig till. Jag hade hyllat greppet att döpa filmen till något helt vanligt, typ ”Den babyloniska porslinsfigurinen” och sen låtit Gunvald gå samma öde till mötes (OCH kanske undvikit i att spoila detta redan i trailern?) men det är jag det. Manusförfattarna, regissören och trailerklipparna tyckte annorlunda.
Jag tycker om hur dom skildrar svårigheten för poliser att leva vanliga liv med partners som inte själva är poliser och som – fullt naturligt – inte fattar grejen med yrket fullt ut. Bortsett från det finns inte så värst mycket att tillägga om Beck-Gunvald. Tyvärr. Jag gillar ju serien och ser fram emot alla nya filmer som dyker upp. En del är nämligen riktiga höjdare. Inte denna dock.
