FRIDAY THE 13TH

Är det inte fantastiskt vad ödet hoppar in och styr ibland? Mitt Fredagen den 13:e-tema avslutas som av en händelse fredagen den 13:e. Coolt va?

Tolv veckor, tolv filmer, 199 mord exklusive alla gånger Jason själv bragts om livet. Det har varit en lång resa att se om samtliga dessa filmer (ja, jag hade sett alla minst en gång förut) men trevlig ändå på nåt vis. Inte för att Jason i sig är mysig att ha å göra med men jag gillar filmserien som helhet,  jag förstår varför det tickat på med filmer ända sedan 1980 och jag är övertygad om att det här inte är det sista vi får se av en storväxt man med hockeymask (mer om detta nästa vecka).

Friday the 13th är regisserad av Marcus Nispel, en snubbe som verkar ha gjort till sin grej att göra remakes av stora ”snackisfilmer”. 2003 gjorde han The Texas Chainsaw Massacre, 2009 denna och 2011 Conan The Barbarian med Jason Momoa i Arnolds gamla paradroll och jag tycker han lyckats helt okej med samtliga.

Friday the 13th känns som en välavvänjd uppfräschning av originalet från 1980. Det är en film som kidsen kan ta till sig, dom kids som aldrig för sitt liv skulle se en ”gammal film”, alltså en film gjord tidigare än 2008. Filmen är full av ungdomar som är perfekt snygga anno 2010. Det är surfer-dude-frisyrer på samtliga pojkar, det är Barbie-lockar på tjejern, det är den obligatoriska svarta killen i det för övrigt snuskigt ariska gänget och det är bröst som inte rör sig nämnvärt vid språngmarsch genom skog och mark. Det kryddas på med lite själlös amerikansk rockmusik, lite motorcykel, solglasögon och närbilder på dessa ungdomar, kisande, fundersamma och allvarliga.

Jag som älskar originalet och känslan i dom äldre filmerna tycker såklart att mycket i den här filmen är på tok för välansat och retuscherat MEN jag inser också att många som gillar den här filmen kanske letar sig tillbaka och ger dom första filmerna den chans dom så väl är värda.

Visst finns det riktiga magplask bland dessa tolv filmer men den här är inte en av dom. Friday the 13th är en ordinär modern skräckfilm, den är inte superläskig men den funkar en mörk natt på filmtittare som inte är alltför härdade.

Originaltitel: Friday the 13th

Produktionsår: 2009

Regissör: Marcus Nispel

Jason: Derek Mears

Bodycount: 15 döda

Mest minnesvärda scen: Titta på filmaffischen. Jason är snyggt belyst sådär bakifrån. Han ser maffig ut på nåt vis.

THE TEXAS CHAINSAW MASSACRE

1974 gjorde Tobe Hooper skräckfilmsklassikern Motorsågsmassakern.
Den upphaussades som nåt av det vidrigaste som gick att skåda på film, vilket den absolut inte hade gjort om filmen kommit idag.

Men då när begreppet ”videovåld” låg på var mans tunga fick Motorsågsmassakern bli nån slags föregångare för riktig otäck ”slafsfilm”, egentligen totalt missvisande eftersom det knappt finns nåt blod alls i filmen och inga mord sker framför kameran.

Nåja.

2003 tyckte några relativt högt uppsatta hollywoodmänniskor (bla Michael Bay, regissör till The rock, Armageddon, Bad Boys och Transformers) att det saknades något på videohyllorna – typ en remake på Motorsågsmassakern. Sagt och gjort. Det påtades ihop ett manus, det föstes ihop unga människor med skådespelar-ambitioner, det köptes in jävligt tajta linnen till Jessica Biel och sen filmades det.

Nyinspelningen av The Texas chainsaw massacre är något så ovanligt som en bättre variant av den gamla. För till skillnad från originalet är denna spännande, den är kleggig, den är mörk och hemsk och alla karaktärer i filmen är svåra att tycka om. Utom Jessica Biel.

Jag skiter i att hon visar naveln genom hela filmen och att hon springer omkring med ett vitt genomskinligt linne. Hon är cool. Hon är tuff. Hon skriker inte såntdär brudvrål (Iiiiiiiiiiii!!!) och blir styckad strax efter förtexterna, hon är nya generationens tjej som tar tag i saker, hon löser problem och hon är orädd.

Filmen i sig är helt klart sevärd, mycket mer sevärd än originalet som jag tror att dom flesta ser ”bara för att ha sett”. För i originalet finns inget att se. Här får man se allt.