Om man vill vara lite piffig skulle man kunna säga att Wind river är skoterporr med politisk baktanke. Detta sagt på ett bra sätt. Filmen är nämligen BRA ända från förtexterna till den enkla med jobbiga förklaringstexten på slutet som gör att jag som tittar förstår varför Taylor Sheridan skrev detta manus. Han regisserade visserligen också filmen men det är ändå som manusförfattare han är mest känd.
Sicario, Hell or high water och Wind River, tre manus skrivna av Sheridan, tre filmer som kallas ”The Frontier Trilogy”, tre filmer som kanske har mer gemensamt och en tydligare röd tråd än man vid första anblicken ser. I Wind River är det en ung kvinna som hittas våldtagen och mördad i snön långt bort i outbacken och det blir den underklädde FBI-agenten Jane (Elizabeth Olsen) som tillsammans med den naturvane jägaren och spårfinnaren Cody (Jeremy Renner) ska försöka hitta den skyldige.
Cody lever med en stor sorg hängande över sig och det är denna sorg som ger honom bränsle att orka med denna mördarjakt. Han har nämligen varit med om samma sak förut så hans egen dotter mördades för några år sedan.
Komplexiteten för FBI-agenten att som 1. blond 2. ung 3. högutbildad 4. söt 5. vit 6. kvinna kunna göra sitt jobb bland män män och åter män (oavsett om det är vita män eller infödda amerikaner/indianer) är spännande att följa och det blir ett par scener där maktbalansen svajar en hel del. Svårigheterna och kulturkrockarna är många och det är speciella levnadsförhållande vi får bevittna bland både ”white trash” och ”native american trash”.
Det här är helt klart en film jag rekommenderar alla att se och vill man grotta ner sig ordentligt i det här med ”sexualbrott i liten inskränkt byhåla” kan man alltid köra en dubbelbio med Three Billboards Outside Ebbing, Missouri som faktiskt hade premiär igår även den. Fyra icke bortkastade timmar i biografen.
I avsnitt 123 av Snacka om film pratar jag och Steffo mer om den här filmen.