JAG ÄLSKAR DIG – EN SKILSMÄSSOKOMEDI

Jag biter mig i kinden, jag gör det. Hårt som fan. Det finns så mycket jag vill skriva om den här filmen, så mycket som stör mig, som inte är bra men som på ett mycket enkelt sätt hade kunnat vara det. Men hur skriver man sånt utan att det låter elakt? Det ÄR inte elakt, det är bara funderingar som jag inte får ihop i mitt huvud.

Christine Meltzer spelar Marianne och hon är gift med Gustaf, spelad av Björn Kjellman. I filmen ska Gustaf gissningsvis vara strax över femtio år, precis som Björn Kjellman är i verkligheten. Christine Metlzer är 42 och om hennes Marianne ska föreställa 42 eller väldigt mycket äldre vet jag inte men för det första  kryllar det inte av 45-50-åringar som heter Marianne, inte ens på Östermalm och för det andra är det inte jättevanligt med medelålders kvinnor som klär sig som 70-åringar, inte ens i märkeskläder och inte ens på Östermalm. Att Marianne dessutom har en sån UPPENBAR peruk stör mig jättemycket, man ser ju kanten i pannan! Och ingen Marianne på Östermalm i 45-50-årsåldern hade haft den frisyren anno 2016 – INGEN. Har du bildbevis på motsatsen så är min mejladress fiffi@fiffisfilmtajm.se.

Björn Kjellmans Gustaf verkar vara en man som fastnat i ”jag har mitt på det torra”-vinkelvolten och han är tråkig så klockorna stannar. Men när frugan vill skiljas händer det grejer vill jag lova. Då vaknar Gustaf till liv på fler än ett sätt. Härligt på nåt vis, befriande, det kommer in syre i rummet. Men när Marianne vaknar till liv hamnar hon på Riche i sina malätna tantkläder och blir uppraggad på direkten – alltså PÅ DIREKTEN – av Eric Saade som säger att han tycker hon är snygg. I en lokal FULL av uppklädda, fräscha innemänniskor så går han alltså fram och knackar Marianne i ullpollover och gråblond vågig peruk på axeln och erbjuder en bortamatch. Kom igen, alltså KOM IGEEEEEN!

Jag kan rada upp grej på grej på grej i den här filmen som är så fullständigt o-trolig att det inte är en enda cell hos mig som köper historien även om den enligt producenten är baserad på regissören och manusförfattaren Johan Brisingers egen skilsmässa. Det kanske den är men hur jag än vrider och vänder på det så är det synd att det som kanske uppfattas som ”petitesser” inte fixats till i filmen för att göra den mer igenkänningsvärdig.

För det är klart att det är många medelålders par som skulle kunna känna igen sig i detta, i rädslan att förbli ensamma, i paniken att behöva hitta sig själv efter ett långt vuxet liv i tvåsamhet, i tankarna kring barnen och hur dom ska ta denna förändring. Det finns mycket i detta som går att twista till och göra komik av men för att vara en ”skilsmässokomedi” kan jag inte säga att den var särskilt rolig.

Björn Kjellman har flest roliga scener och han har fått den karaktären som är mest att bita i. Resten av ensemblen känns som dom går på sparlåga, men i ärlighetens namn, vad ska dom göra? Manuset är inte mer än såhär. Och den där påklistrade twisten i slutet? Visst vet jag att verkligheten oftast överträffar fiktionen och är twisten sann är det riktigt knas såklart men när jag ser det i filmen köper jag det inte alls. Hela slutscenen är för övrigt bedrövlig.

Men betyget då? Hur kommer det sig att filmen inte får en etta? Det är nära, det är mycket nära MEN jag fnissade till ibland och jag har sett många filmer som är betydligt sämre. Jag skyller på enormt turistiga vyer över Stockholm och Björn Kjellman i magtröja. Pendeln slog över där, mer behövdes tydligen inte.

Det här var femte filmen jag och mina filmspanarvänner såg första dagen på Malmö Filmdagar. Beror min syn på filmen på att jag var trött? Beror den på att jag var less? Om du läser mina vänners recensioner kanske du får en klarare bild över exakt HUR bra/dålig denna film var.
Jojjenito
Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps filmrevyer

Jag intervjuade Alexander på Moviezine för poddens räkning precis innan vi såg den och även om han inte riktigt trodde på den innan så är hans skrivna tankar om filmen här .

Fredagsfemman #193

5. Martina Haag. Igen.

Det är bara tre veckor sedan Martina Haag var med på Fredagsfemman men jag kan bara inte blunda för henne denna veckan.  Jag fick hem hennes nya bok i måndags, boken med titeln Det är något som inte stämmer. Jag plockade upp den från hallgolvet, satte mig i soffan och började läsa. Två timmar senare hade jag läst klart. Boken var slut och jag hade glömt både ICA-påsarna i hallen och att laga middag. Otroligt bra bok! Wow alltså. Hon tar igenkänning till en HELT ny nivå och jag kommer se Historieätarna med aningens andra ögon efter detta.

.

.

.

4. Boys

Serien Boys på SVTPlay är inspirerad av Sex and the city, fast en ”killig” variant. Den handlar om Victor och Leo och deras framfart bland tjejer, musikdrömmar, fester och passionerade nätter med försök till jämlikt sex. Med Adam Pålsson, Armand Mirpour, Nanna Blondell, Nour El-Refai och Matias Varela i dom stora rollerna bjussar Boys på någonting riktigt sevärt trots (eller på grund av?) att serien är det hipstrigaste av allt hipstrigt man kan hitta. Och ja, jag har sett ALLA avsnitten så för en gångs skull vet jag vad jag pratar om (till skillnad mot Ängelby som jag efter tredje avsnittet kommer släppa helt).

.

.

.

3. JAG SÅG BENEDICT CUMBERBATCH IGÅR!

ALLTSÅ MÅSTE BARA SÄGA DET. MED STORA BOKSTÄVER. HÖGT. FÖR DET ÄR FANIMEJ OTROLIGT! FYRA TIMMAR HAMLET MED DENNA FANTASTISKE MAN PÅ SCEN. OKEJ ATT SCENGOLVET VAR I LONDON OCH JAG SATT PÅ BIO RIO MEN…..MEEEEEEN….DET VAR LIVE! LIVESÄND TEATERFÖRESTÄLLNING. FY FAN VAD JAG ÄLSKAR TEKNOLOGI! OCH HERR CUMBERBATCH!

.

.

.

2. Det stora på! På bio!!

Under många veckor senvåren 2014 använde jag minst en timme om dagen till att mejla/ringa runt till allehanda filmdistributörer/filmbolag/producenter/biografer för att dels försöka få reda på vem som har visningsrättigheterna till Det stora blå och dels få till en offentlig biovisning av nämnda film. Till slut gav jag upp. Det blev ett Moment 22 av alltihop, det gick helt enkelt inte att få reda på vem som satt på rättigheterna till filmen. Men nu, NUUUU, verkar det som att drömmen gått uppfyllelse! Torsdagen den 5:e november visas Det stora blå – Director´s Cut på Cinemateket! Har du inte sett filmen eller har du inte sett den på stor duk – passa på! Det här är en film som SKA ses på stor duk OCH det är dessutom den enda film jag någonsin sett som fått betyget 6/5 av mig. Här köper du biljett och du kan inte investera 70 ynka spänn och en torsdagkväll på ett bättre sätt, JAG LOVAR!

.

.

.

1. Filmspanarträff

Imorgon är det Jojjenito som väljer film, det kommer bli bra. Bio är bra, filmspanarna är bra, gå ut och käka är bra, träffa vänner och gå på bio är alltid bra. Och Tom Hiddleston är också bra. Och Guillermo del Toro. Och Jessica Chastain. Kan bli en bra lördag!

.

.

.

GLADA HÄLSNINGAR FRÅN MISSÅNGERTRÄSK

Det finns ett visst värde i att få precis det man förväntar sig.

Beställer man en Big Mac så vet man att den smakar precis som en Big Mac. Man förväntar sig ingen saftig lammfärsburgare men heller ingen skolbespisningsskosula mellan två rostbröd.

Köper man en biljett till Glada hälsningar från Missångerträsk så förväntar man sig inget ångestdrypande drama eller actionstänkare, man förväntar sig ett småkuligt ytligt tjejigt romantiskt tidsfördriv som man glömmer i samma sekund som man lyft rumpan från biosätet och vet du, det är okej! Det är helt okej att vilja se sånt ibland och därför är det mer än okej att filmen ÄR precis som man tror.

Här köps ingen gris i säck, här snubblar Martina Haag och hon åker rullator och Ola Rapace är grinig och skäggig men charmig ändå och Bert-Åke Varg är ett såndär as till egoistisk gubbjävel som jag hoppas kommer dö ut i och med 30-talisterna. Det finns ingenting av förändra-världen-mentalitet, det är noll procent ledsen-klump-i-magen-scener och det närmaste Carpe Diem man kommer är att Martinas Erik-tatuering på överarmen zoomas in ett par gånger men den är numera snyggt övertatuerad med ett mer passande mönster.

Mellanmjölk är riktigt gott ibland.

Jag såg filmen tillsammans med Henke på Malmö Filmdagar. Klicka här för att läsa vad han tyckte om filmen. Sofia har också sett den men på hemmaplan. Här är hennes tankar om filmen.

Vill du höra mig prata om filmen så kan du lyssna på avsnitt 3 av podcasten Snacka om film.

Fredagsfemman #190

5. The last man on earth säsong 2

På söndag kör säsong 2 igång av en av det senaste årets bästa serier: The last man on earth. Jag har verkligen längtat efter idioten Phil Miller (Will Forte) och hans egocentriska förehavanden som en av få överlevande kvar på jorden.

.

.

.

4. Hela Sverige skramlar

På tisdag kommer Globen att fyllas av artister och publik som gör gemensam sak för att samla in pengar till människor på flykt. För mig är det en självklarhet att köpa biljett och se det på plats men har du inte möjlighet till det så kommer skrammelkvällen visas live på SVT1 20-22.45 (men även på TV3 Play, TV4 Play, Kanal5 Play, Aftonbladet TV, Expressen TV, Dagens Nyheter, Dagens Industri, Sydsvenska Dagbladet, Helsingborgs dagblad samt Sveriges Radio). Här är annars länken till att köpa sig en egen biljett (fast jag tror det är utsålt…) och därmed också skänka en slant till UNHCR, FN:s flyktingorgan.

.

.

.

3. Jorden runt på sex steg

Är det sant att alla människor är sammankopplade med varandra genom sex steg? På onsdagar (i Kanal5) beger sig Filip och Fredrik runt världen för att bevisa den tesen och det är SÅ HIMLA UNDERHÅLLANDE! Sen gillar jag det greppet med att köra tvåtimmarsavsnitt för att ”göra klart” en resa i taget. Det är modigt i dessa myror-i-brallan-tider.

.

.

.

2. Martina Haag

Idag har filmen Glada hälsningar från Missångerträsk premiär, baserad på boken med samma namn skriven av Martina Haag och med samma Martina i huvudrollen. Men det är inte därför hon hamnar på min fredagslista. Hon hamnar här för att hon verkar vara en sån jäkla cool människa och hon är en sann inspirationskälla för mig. Hade jag inte hittat hennes krönikor i tidningen Mama (när det begav sig) hade jag aldrig fattat (och trott på) att det gick att skriva även på ”mitt sätt” och få folk att läsa texterna. Så jag har Martina Haag att tacka för mycket, i alla fall vad gäller ”bloggmässiga framgångar”.

.

.

.

1. Mr Robot

Alltså….första avsnittet av Mr Robot är fem plus för mig! Det var visserligen första avsnittet av True Detective säsong 2 också men vafan, den här gången kanske det går bättre? Jag hoppas och tror det.  Skådisarna, musiken, fotot, manuset, MUSIKEN, allt är helt suveränt! Ikväll kl 22 på SVT1 visas andra avsnittet (men det finns såklart på SVTPlay också).

.

.

Fiffis filmtajm introducerar: Fredagsfemman

Bli inte rädd nu, jag ska inte skriva om hockey och förstafemmor på fredagar, jag lovar. Fredagsfemman kommer vara mitt inlägg i fredagsmysdebatten men självklart med inriktning på film och TV. Det kan även smyga sig in lite annat, det gör ju gärna det i mina inlägg även om intentionen är att allting alltid ska handla om film. Men livet är ju inte sånt, inte mitt i alla fall.

Fredagsfemman är alltså min lista av veckans viktigheter, knepigheter och nyheter sett genom en filmnörds glasögon. Här kommer den allra första.

.

5. Star Wars i 3D.

Idag har Star Wars episod 1 premiär på bio i 3D. Är det NÅN som är sugen på det här mer än George Lucas? Jag bara frågar.

.

.

4. Thailand.

Det är mycket Thailand nu. En gång i Phuket går på bio, TV-serien 30 grader i februari hade premiär i måndags (jättebra första avsnitt!), en kollega är på en tremånaders semester over there, det finns tre thairestauranger inom en radie av 250 meter från jobbet och på mitt personliga plan pågår i princip dagligen diskussionerna om och med svenska män och deras syn på thailändska kvinnor.

Jag tänker inte ge mig. Män som ser kvinnor som handelsvaror är inga riktiga män.

.

.

3. På Spåret-semi.

Den sista semifinalen är ikväll och hur kul jag än tycker att det är med På spåret så tycker jag årets lag har varit under all kritik.

All cred till Erik och Martina Haag, Johanna Frändén, Niklas och Jenny Strömstedt men annars tycker jag det var varit klent med kunskaperna. Det är klart det är kul att vinna när jag sitter i soffan och räknar mina poäng men när jag vinner med 15-20 poäng då är det nåt knas. Eller med 30 som mot Peter Wahlbeck & co. Var är Johan Wester när man behöver honom? Var är Stefan Holm?

.

.

2. Helena Bergström.

Förra veckans skräll i Melodifestivalen var utan tvekan programledarna. Att Sarah Dawn Finer skulle klara sig galant har jag aldrig tvekat på och att Gina Dirawi har en humor och ett kamerafokus som sällan ses i svensk TV visste jag också men att Helena Bergström vågade ta ut svängarna som hon gjorde var fränt. Fränt är fränare som ord än som förklaring, jag vet, men när jag växte upp var fränt ett lika hett ord som nutidens fett men fett tycker jag fortfarande är ett knepigt ord att använda i såna här sammanhang. Ungefär som k bry*

(* = kids-ståkkhålmska som betyder på´t ungefär ”meeh JAG bryr mig inte”. Ska gärna uttalas lika tomt och innehållslöst som döda fiskögon ser ut)

.

1. Amanda Ooms

Här är kvinnan som har lyckats med något som ingen svensk skådespelerska någonsin lyckats med: knipa en roll mot Sylvester Stallone. Om jag är imponerad? Klart jag är. Om jag är avundsjuk? Självklart. Om jag unnar henne detta? Givetvis. Jag är bara mäkta förvånad att hon blev tillfrågad. Det här är stooooort!

(Och här kommer en liten bonus. Det är inte ofta såna här gulliga bilder publiceras i kvällstidningarna, alltså det här är ju hjärtskärande OCH beviset för att ingen människa på jorden är fager i en sjukhussäng.)