FILMÅRET 2009

2009 var ett bra filmår. Jag hade jättemånga filmer att välja mellan när listan skulle göras, några filmer såg jag om för att försäkra mig om att jag tänkt rätt och nu känner jag mig mer än nöjd med årsbästalistan.

Bubblarna är många men hade lätt kunnat fördubblas. Det finns alltså dröööösvis med filmtips från det här året.

Uppdaterad 2014-08-02. Case 39 (10) och En enda man (9) åkte ur listan (och blev bubblare).

 

.

10. TILL VILDINGARNAS LAND
(Where the Wild Things Are, Regi: Spike Jonze)

Spike Jonze fick till en alldeles lysande och stämningsfull liten film efter Maurice Sendaks bok med samma namn. Vem hade kunnat tro att det gick att göra tecknade vildingar levande på detta vis?

 

.

.


9. MARY & MAX
(Regi: Adam Elliot)

Philip Seymour Hoffman är rösten till Max, en ensam man i övre medelåldern med ölmage. Toni Collette är rösten till Mary, en ung flicka som inte har några kompisar. Mary och Max börjar brevväxla och det är starten på en hjärtskärande vänskap som sitter som en smäck i hjärtat.

 

.

.


8.  FISH TANK
(Regi: Andrea Arnold)

Det var Andrea Arnolds Fish Tank som gjorde att jag ”fattade” Michael Fassbenders storhet men det var en fenomenal Katie Jarvis som spelade huvudrollen som 15-åriga Mia. Det här är en gripande film, en film som ruskar om, sitter kvar, gräver sig in. Jobbig och jättebra.

.

.

 

7. MAMMUT
(Regi: Lukas Moodysson)

Lukas Moodyssons Mammut försvann lite efter hajpen med Fucking Åmål, Tillsammans och Lilja 4-ever och jag förstår inte varför. Mammut är minst lika bra, dock en helt annan genre. Michelle Williams och Gael García Bernal är perfekta ihop.

.

.


6. THE LAST HOUSE ON THE LEFT
(Regi: Dennis Iliadis)

Jag var inte lika rädd när jag såg den här filmen som när jag såg Case 39 men jag var så jääävla förbannad. Sällan har en rape-and-revenge-film funkat lika bra på mig som denna och då är den ändå en remake på Wes Cravens film med samma namn från 1972.

.

.

 

5. UP IN THE AIR
(Regi: Jason Reitman)

Up in the air är en mystisk liten film. När jag såg den på bio fick den en trea. När jag såg om den på DVD höjde jag inte betyget men tänkte ”jävlarns vad bra den är”. När jag såg den tredje och fjärde gången undrade jag varför jag inte gett den en femma redan första gången. Det här är en film som växer för varje tittning och det är en film jag tycker väldigt mycket om. George Clooney och Vera Farmiga är ett mycket trovärdigt kärlekspar och Anna Kendrick visade redan här var både skåpet och pappmuggen ska stå. Hon är grym den tjejen!

.

.

 

4. I LOVE YOU MAN
(Regi: John Hamburg)

Det här är en anspråkslös och svinmysig film om det här med manlig vänskap och svårigheterna med att som vuxen hitta, lära känna och behålla nya vänner. Paul Rudd gav letandet efter en man-date ett ansikte och bas som instrument ett helt ny dimension av coolhet. Paul Rudd, Jason Segel och Rashida Jones – I love you guys! Och Lou Ferrigno, dig med!

.

.


3. PRECIOUS
(Regi: Lee Daniels)

Bilden här ovan säger allt om filmen. Den är trashig. Jobbig. Osnygg. Hemsk. Vidrig. Äcklig. Smutsig. Vore det lukt-TV skulle jag säga att den stinker av mögliga matrester, kiss, smutsiga bäddmadrasser och sur sperma. Men, hur sjukt det än låter, filmer som denna behöver man se ibland, om inte annat så för att värdera upp sitt eget liv (om det känns tradigt) eller uppskatta maskroskänslan. Maskroser växer nämligen där maskroser ska växa. Ibland även i asfalt.

.

.

 

2. INGLORIOUS BASTERDS
(Regi: Quentin Tarantino)

Att Quentin Tarantinos moderna klassiker inte nådde ända upp till toppen beror inte på att filmen på något sätt saknar substans, spänning, underhållningsvärde, genialiskt manus, våld eller blod, det beror enbart på att det fanns EN film från detta år som berörde mig mer, ända in i ryggmärgen faktiskt.

.

.


1. CITY ISLAND
(Regi: Raymond De Felitta)

Man skulle nästan kunna tro att hela familjen Rizzo samlats runt bordet på den illa vattnade gräsmattan bara för att fira att deras film City Island hamnat i topp på min filmlista över 2009-års bästa filmer. Pappa Vince (Andy Garcia) har dagen till ära blårutig skjorta, beiga shorts och seglarskor och står det inte en chokladtårta på det lilla runda sidobordet? Hurra, hurra, hurra, hurra säger jag och tackar så väldans mycket för en supermysig liten film som verkligen tog mig med storm.


Bubblare: An Education, Life during wartime, Upp, Dumpa honom, The house of the devil, Pandorum, Zombieland, Man tänker sitt, Case 39, En enda man och Enter the void.

Intressanta filmer jag har kvar att se: Sin Nombre.

Idag listar även Flmr, Filmitch och The Nerd Bird sina favoriter från 2009, Fripps filmrevyer har uppdaterat sin lista, Jojjenito har också gjort en och Movies-Noir gjorde sin sammanfattning för ett bra tag sedan.  Vill du läsa fler av mina filmårslistor så hittas dessa här.

Vad säger du, håller du med? Vilka filmer hade hamnat på din topplista?

FILMÅRET 2010

På initiativ av självaste Plox ska filmåret 2010 sammanfattas. Nu går det ju dessutom att göra en rättvis lista eftersom dom sista höjdarna från föregående år haft premiär.

Det här är mina personliga favoriter från 2010 i noga uträknad rangordning baserad enbart på magkänsla och mängden lyckorus som jag känner när jag tänker tillbaka på filmupplevelsen. Klicka på filmtiteln för att komma till recensionen.

[Listan uppdaterades 2014-08-02 pga att två 2009-filmer felaktigt hamnat på detta år. Nu är felet åtgärdat.]

 

 

10. Dear John
(Regi: Lasse Hallström)

Det här är otippat, jag vet. En romantisk snyftare med en fåordig muskelnisse i huvudrollen och Lasse Hallström bakom kameran har letat sig upp på förra årets bästa-lista och det beror på en sak: en berättelse som berör mig ända långt in i magen. Och Channing Tatum. Det kan bero mycket på Channing Tatum.

.

.

 

 

9. Rabbit Hole
(Regi: John Cameron Mitchell)

Det här är filmen som fick upp mina ögon för Aaron Eckhart. Han gör en otroligt fin skådespelarinsats. Att Nicole Kidman är alldeles lysande ser jag mer som en självklarhet.

.

.

 

 

8. I saw the devil
(Ang-ma-reul bo-at-da, Regi: Kim Jee-woon)

Här är det no mercy. Hemskt är det, hemskt hela vägen men OJ så jäkla bra det är och Min-sik Choi ÄR ett skådespelarunikum.

.

.

 

7. En ganska snäll man
(En ganske snell mann, Regi: Hans Petter Moland)

Den norska filmen om en lång snäll Stellan Skarsgård var en riktig överraskning för mig i all sin smutsighet, i all sin fulhet, i all sin mänsklighet. Vardagsrealism with a twist of motorolja, liksom.

.

.

 

6. Remember me
(Regi: Allen Coulter)

Det är synd att Twilight-Robert Pattinson har blivit kuttersmycket för denna film för Remember me är så himla mycket mer än så. Jag gick från att tro att jag skulle se en formidabel bajsrulle till att tokhylla denna som en av förra årets absolut största överraskningar och ja, så kan det gå ibland. Det är lika härligt varje gång det händer.

.

.

 

5. Please give
(Regi: Nicole Holofcener)

Nicole Holofceners finurliga, roliga, mysiga och tankevärda familjedrama fick mig på tok-fall. Den här filmen kan värma upp en liten norrländsk by en hel vecka i januari.

.

.

 

4. Shutter Island
(Regi: Martin Scorsese)

Kombinationen Leonardo DiCaprio och Martin Scorsese blir oftast bra men aldrig förr har det blivit LIKA bra som med Shutter island. Jag satt som på nålar. Det här var en oliiiiiiidligt spännande film.

.

.

3. Hämnden
(Hævnen, Regi: Susanne Bier)

Micke Persbrandt isblå ögon mot afrikansk solvarm sand. Mobbade små pojkar som vill gott men gör ont. Frågor om var den personliga gränsen går, när är det nog, går som en röd tråd genom filmen som är en välförtjänt oscarsvinnare och en riktig storfilm.

.

.

2. Blue Valentine
(Regi: Derek Cianfrance)

Det är sällan relationer och/eller gifta par känns hundraprocentigt trovärdiga på film. Det är alltid nåt som känns krystat eller påklistrat eller helt enkelt bara fel. Michelle Williams och Ryan Gosling skulle mycket väl kunna vara ett par i verkligheten och berättelsen om deras kärlek och liv hade lätt kunnat göras som en dokumentär. Det är inte alltid vackert och inte alltid guld och gröna skogar. Det är precis som för oss vanliga dödliga alltså.

.

.

 

 

1. TRON: Legacy
(Regi: Joseph Kosinski)

Hur skulle jag kunna göra annat? Hur skulle jag kunna placera någon annan film som etta när Tron Legacy är den enda film inte bara 2010 utan på flera år som fått mig att gå fullständigt bananas i biofåtöljen. Jag kunde inte sitta still, jag kunde inte sluta le och inte heller sluta fnissa hysteriskt, jag kan inte sluta lyssna på filmmusiken och jag skulle gärna se att filmen gick på repeat i DVD-spelaren.

Jag är fortfarande helt dyngkär i Tron Legacy och jag tror det är en kärlek som kommer hålla i sig ett tag till.

Och ja, det kommer en dag när jag ska sluta tjata om den.
Jag lovar.

Bubblare: BiutifulNever let me go, Rubber, Kick-ass, För kärleken, The town och Black Swan.

Fler filmbloggare som listat sina favoriter från 2010 är Fripps filmrevyer, Rörliga bilder och tryckta ord, Filmitch, Jojjenito, FlmrMovies-Noir och Filmnight.