Fredagsfemman #225

5. Warcraft?

Idag har filmen Warcraft premiär. Inte Warlock som jag ibland verkar tro att den heter. Warcraft. Filmen som är baserad på spelet World of Warcraft – eller WoW om man vill va lite mer laid back – som släpptes 2004 och som enligt alla som spelar det är ”askul” men som för oss som inte spelar mest känns som blahablaha. Och känns spelet blaj så är det ingenting om min syn på filmen. I don´t get it, precis så är det. Jag fattar inte grejen alls och jag borde antagligen hålla mig borta från filmen av precis samma orsak som varför jag inte tittar på Star Trek på bio. Utmana mitt filmtittande gör jag ändå, hela tiden. Men är det nån som läser det här och som sett Warcraft och vill dryfta sin åsikt, be my guest. Det vore kul att höra vad spelinitierade tycker om filmen.

.

.

.

4. Parkteatern i sommar

En himla fiffig grej att göra på sommaren, ensam eller ihop med vänner, är att fixa en liten picknick och gå och se någon av föreställningarna med Parkteatern. Gratis teater i Stockholms parker under bar och (förhoppningsvis) regnfri himmel. Här är sommarens program.

.

.

.

3. Bioreklamen om biobiljettmomsen

Jag tror att det är få av oss som gått på bio den senaste tiden som missat Sveriges Biografägares reklamfilm som handlar om den höjda momsen på biobiljetter, från 6% till 25. I filmen jämförs en teaterbiljett med en biobiljett och det ifrågasätts varför (populär)kultur ska beskattas olika (här kan du läsa mer om förslaget). Alice Bah Kuhnke vill inte jämföra momsen på biobiljetter med momsen på teater utan jämför i stället med momsen för dvd-uthyrning. ”Nu får man betala samma moms, 25 procent, vare sig man ser film på bio eller dvd-uthyrning”, säger hon. Den första frågan JAG ställer mig blir direkt denna: Är det många som HYR dvd-filmer nuförtiden? Den andra frågan blir: Måste biljettpriset höjas även om momsen höjs? Går det inte att höja priset på snacks, läsk och godis istället och kompensera momshöjningen den vägen? När man tittar sig omkring i en biosalong verkar det som att folk har hur mycket pengar som helst när det kommer till snacksinköp men om biljettpriset höjs med en tia blir det ett jävla liv.

(Om hela höjningen läggs på biljettpriset innebär det att biljetterna blir cirka sex kronor dyrare på större biografer som samtidigt kommer att slippa en annan avgift som man nu betalar. För mindre biografer, som i dag inte betalar denna avgift, kan höjningen bli närmare 20 kronor. )

.

.

.

2. Skön TV-lördag

Ser du fram emot en lördagkväll i soffan men har svårt att välja film? Låt SVT välja åt dig! Ta en powernap när Lasse Kronér grillar halvrackiga vuxna och femteklassare och det där ljugprogrammet kan du också skippa, fixa sen  i ordning lite lördagsgott för 22:20 börjar den finfina filmen Masjävlar på SVT1 (”På Baaaaaaaaliiiii!”) och när den är slut kör sci-fi-dramat Coherence igång. Inte alls en pjåkig lördag – OCH reklamfritt såklart!

.

.

.

1. Till alla oss mammor på Mors dag:
VI ÄR JÄTTEBRA ÄVEN OM VI INTE ÄR SÅDÄR PERFEKTA HELA TIDEN SOM VI TROR ATT VI MÅSTE VARA FÖR ATT VI LÄST MAMA FÖR MYCKET. LOOSEN UP OCH BOKA IN 12:E AUGUSTI, DÅ FYLLER VI BIOGRAFERNA! DÅ KAN VI KÖRA MORS DAG – THE REAL THING! (Och strunta för allt i världen i att se Mother´s day på bio. Vill du veta varför kan du läsa min recension här runt lunch, lyssna på avsnitt 38 av Snacka om film eller hoppa in till Sofia på direkten.)

 

MASJÄVLAR

Finns det någon film som på ett bättre sätt kan symbolisera mitt liv just precis nu än Masjävlar? Ja, det gör det alldeles säkert men det känns inte så.

Historien känner jag mer än väl igen. Mia (Sofia Helin från Bron)  är uppvuxen i en liten by i Dalarna och flyttar som ung till Stockholm. Hon skaffar sig ett bra jobb, boende, ett liv i den stora staden och återvänder sporadiskt till sin hembygd och varje gång hon hälsar på sina föräldrar och syskon känner hon sig borta och vilse trots att hon på pappret är hemma. I know the feeling, kan man säga, även om min barndoms byhåla inte ligger i Dalarna.

Mias pappa fyller 70 och hon åker upp för att fira honom. Det enkla tårtkalaset hon tror sig komma till är utbytt mot en stor överraskningsfest i bystugan med buffé och hemkört på dunk och alla är där. Storasystrarna Eivor och Gunilla är precis som vanligt: Eivor (Kajsa Ernst) är kontrollerande, korrekt, bitter och missunnsam och gift med samma man som hon träffade i skolan och Gunilla (Ann Petrén) är nyskild och någotsånär nyknullad av en ung amerikan på Bali som lurade skjortan av henne men hon är lika glad för det. Han skulle kunna få lura henne varenda dag om det var så trevligt som dom hade det där – på Bali.

Självklart ligger gamla konflikter och lurar i vassen, såna som en spårhund utan nos kan lukta sig till och som varje gång dom börjar diskuteras avslutas snabbt och tvärt med ”men nu pratar vi inte mer om det”. Lägg locket på, håll grytan kokande där under så det luktar härsket och smakar skit, men red för all del inte ut några problem, det är väl bara onödigt. Men precis som i verkliga livet knackar problemen på dörren tills någon öppnar och när dörren väl öppnas i Masjävlar då händer det grejer.

Jag tycker om känslan i Masjävlar. Jag tycker regissören Maria Blom har hittat en ton som känns genuin och fin och som jag – med samma ryggsäck som Mia – absolut känner igen. Just den tonen gör att jag ibland blir lite illamående. Det kommer för nära. Det blir nästan ångest istället för komik och det är ju inte filmens fel, det är mitt. Dom kvinnliga skådespelarna Sofia Helin, Kajsa Ernst, Ann Petrén som systrarna och Inga Ålenius som deras mamma är verkligen Kvartetten Klockren i den här filmen. Jag tycker om dom alla fyra, jag känner igen dom, jag har egna varianter av dom allihop i min bekantskapskrets och trots att dalmålet kanske inte sitter som en smäck i alla scener så kan jag se mellan fingrarna på det.

Det enda jag tycker Masjävlar saknar är en eftersmak. Jag glömmer filmen direkt efter eftertexterna och en film utan bestående men och/minnen kan aldrig få toppbetyg men det betyder inte att filmen är dålig, nej, inte alls. Masjävlar är en underhållande film om en livssituation som jag och Mia delar med många många som bor i vår huvudstad.