Måste Gitt

5. TV-afasi

Jag har helt glömt bort att det finns en TV. Med TV-kanaler. Där det sänds program. Med riktiga sändningstider. Jag är helt off alltså, missar till och med fotbollsmatcher och annan sport. Skulle aldrig få för mig att – TILL EXEMPEL – sätta mig i soffan kl 20.00 och medvetet slå på Allsång på Skansen för att sitta still och titta en timme. Vad fort det har gått att bli TV-asocial, min generation är ändå uppväxt med ”riktig TV” i fler år än play-kanaler och internet. Är det NÅN av mina läsare som fortfarande kollar på ”vanlig TV”?

4. Hans Zimmer

Det här är Hans Zimmer. Människor som är tokgrymma på sitt jobb bör få veta det så nu säger jag det högt: HANS ZIMMER. DU ÄR EN HELT JÄVLA FANTASTISK KOMPOSITÖR. DU ÄR SÅ TOKBEGÅVAD PÅ DET DU GÖR ATT VI FILMÄLSKARE BORDE SLICKA DINA BRUNA MOCKASKOR (eller näääävafan…mocka???)….SVARTA SKINNSKOR VARTHELST DU GÅR FÖR DET DU GÖR FÖR FILMKONSTEN BÅDE NU OCH DÅ ÄR HELT FREAKIN EXTRAORDINÄRT. Jag tror jag började förstå din storhet i slutet på 80-talet med Rain Man och Twister men sen då, sen har det bara tickat på med Thelma & Louise, Eldstorm, True Romance, Andarnas hus, Rött hav, The Rock, Fredsmäklaren, Pearl Harbor, Black Hawk Down, The Ring, Madagaskar, Christopher Nolans Batman-filmer, Da Vinci-koden, Kung Fu Panda, Inception, 12 years a slave, Interstellar, Chappie, Man of steel, Freeheld, Batman V Superman, Dolda tillgångar och Dunkirk – för att ta NÅGRA exempel. Du har komponerat musik till 180 filmer (!!!) och förhoppningsvis har du många många kvar. Och EN Oscar på alla år. EN jävla liten Oscar. För Lejonkungen. Typiskt va, alla tror ju att det var Sir Elton som skrev rubbet där. #adlahans

3. Hyr Måste gitt!

Denna lilla pärla till film finns att hyra på Triart. SÅ värd 39 spänn! Den är värd 39 spänn trots att jag betalade två biljetter till fullpris på bio. Ja precis, SÅ värd är den.

2. Rick and Morty

Det är sjukt, det är twistat, det är samhällskritiskt, det är animerad icke-pk-vuxenhumor när den är som allra bäst OCH det är superroligt! Två säsonger finns på Netflix och det är bara att börja mumsa nu, avsnitten är alldeles lagom långa för sällskap under en fikapaus.

1. Filmspanarträff

Så är det dags för en filmspanarträff mitt i sommaren! Vilken film vi ska se? Luc Bessons nya Valerian and the city of a thousand planets såklart. En ”riktig biofilm”. På onsdag kan du läsa våra recensioner. Vi ses imorgon filmspaners!

Metin (Can Demirtas) bor i Jordbro med sin mamma och yngre bror. Han försörjer sig på att pantsätta kinesiska Rolex-kopior, råna kiosker och tända eld på bilar åt folk som vill ha hjälp med sånt och hans kompisgäng är av samma skrot och korn.

I hemlighet skriver han dagbok, för någon form av ”logg” över all skit han gör och är med om, med klockslag, namn på kumpaner, allt. Hela hans liv här på jorden hänger på att den där svarta boken aldrig blir synlig för någon, han skulle inte leva många sekunder om han tok-golade på det sätt som texterna i boken visar. Samtidigt när han en dröm om att bli skådis och söker i hemlighet till en teaterskola. När informationen om intagningen kommer åker han till skolan för att provspela och det går rätt sådär för att vara diplomatisk. Det mest häpnadsväckande är att han tappar den svarta boken och en av skolans lärare (Lena Endre) hittar den. Och hennes man är bokförläggare.

Att gå och se en svensk film på premiärdagen (alltså en fredag) och salongen är knökfull hör inte till vanligheterna (och ja, jag bortser från 100- och 101-åringar och män som hatar kvinnor och heter Ove nu). En salig blandning av ungdomar, medelålders och gamlingar samsades om platserna och det var KNÄPPTYST under hela visningen – förutom ljudet av en hel massa skratt. Inte en lysande mobilskärm så långt ögat nådde! Att filmen dessutom avslutades med jubel och applåder när eftertexterna rullade är något jag inte varit med om varken före eller efter Trevligt folk, ja, förrän nu då.

Jag blev alldeles glad av den här filmen! Can Demirtas och Ivica Zubak har verkligen fått till ett kanonmanus och att Can själv gör huvudrollen är ett genidrag. Så jävla likeable (som Quincy Jones III skulle ha sagt). Vilken härlig start på det svenska filmåret!

Mitt betyg:

Snart-18-årige-sonens betyg:

Jag pratar om den här filmen i avsnitt 71 av filmpodcasten Snacka om film.

Etikett: Måste Gitt

Fredagsfemman #287