Alla som någon gång väntat barn vet att det inte är en promenad i parken, varken för mamman eller pappan to be. Att vara gravid är sällan så personlighetsförhöjande som tidningar försöker få det till. Håret blir inte alltid mer glänsande, naglarna inte hårdare och längre, den mentala statusen som innan graviditeten var helt okej kanske inte längre är så stabil. Det dröms mardrömmar, kroppen förändras, läbbiga tankar om aliens i magen och barn med sjutton händer blandas med förväntningar, glädje och ren skräck inför att spricka från navel till svanskota. Kanske finns det även onämnbara tankar med i bilden som är det rätt snubbe jag valt som pappa till mitt barn, är jag så jävla lycklig egentligen och kommer jag någonsin se mina stortår igen?
What to expect when är en hollywoodfilm och luras inte att tro att det är någonting annat än det. Mammorna ÄR smala och vackra, papporna är lagom icke-fungerande men ändå psykiskt välmående och barnen är så långt från hen-debatten man kan komma. Men jag lägger in en brasklapp här. Filmen må vara packeterad i hollywoodskt omslagspapper men det finns ändå en liiiiiten twist av gammalt russin i den här chokladkakan. Det går inte alltid bra. Shit happens. En mage som bär en nästintill fullgången bebis är inte bara full av liv utan även med gaser. Att det på slutet blir guld och gröna skogar köper jag, jag hade inte förväntat mig nåt annat även om jag hade hoppats på att överraskas en smula.
Den STORA överraskningen med filmen är annars…..håll i hatten nu…..sätt dig ner…….ta en djuuuupt andetag: JENNIFER LOPEZ! Hon gör utan motstycke den bästa skådespelarprestationen i filmen och ingen på jorden kunde ha ögonbrynen längre upp i pannan än jag åt den sanningen. Hennes Holly, bebisfotografen som drömmer om ett eget barn men som medicinskt inte kan bli mamma, gestaltas med både mänsklighet och värme och jag trodde inte Lopez var förmögen att uttrycka något av detta.
Förutom Jennifer Lopez så kryllar det av kända ansikten i filmen. Cameron Diaz, Elizabeth Banks, Anna Kendrick, Dennis Quaid, Chris Rock och Brooklyn Decker (som är en såndär gravid jävel som alla ”normala” blivande mammor bara haaaatar. ”Jag har bara gått upp tvåååå kilooooo och är i 39:e veckan”. En SÅN mamma). Självklart känner jag igen mig en hel del i många bitar av filmen och jag vet inte om jag borde vara tacksam över att jag inte är gravid när jag tittar på den eller om det är en smart film att se med magen i vädret. Jag vet inte faktiskt.
Att jag inte är gravid är jag däremot väldigt tacksam över.
