Drömmer Tommy (John Shepherd) eller har Jason Vorhees blivit uppgrävd från sin grav? Har han blivit skvatt galen eller stämmer hallucinationerna, lever Jason?
Den femte filmen kom året efter den fjärde men Tommy (Corey Feldman) som var tonåring i förra filmen är alltså runt tjugo nu och lider psykiskt av sina barndomstrauman.
Det är väldigt länge sedan jag såg denna den femte delen för första (och fram tills nu enda) gången och jag kan ärligt säga att jag inte minns ett jota. När jag sätter mig för att se om filmen märker jag vid en handfull tillfällen att jag får påminna mig om vad det är för film jag faktiskt ser. Tankarna far iväg. Ett tag trodde jag det var nån collegekomedi, ett tag Den nakna pistolen. Den enda slutsatsen jag kan dra av detta är att filmen inte är bra nog, inte i detta sammanhang, inte i Fredagen den 13:e-franschisen.
Det finns liksom en del basala krav en film i denna serie bör kunna bocka av och att dubbla antalet döda från förra filmen är inte rätt väg att gå. Det är inte antalet mord som är spännande, det är det andra. Det mörka, väntan på det man vet ska komma, Jasons otäcka uppenbarelse som smyger omkring. Här får man nada. Ingenting. Totalt menlös film.
Originaltitel: Friday the 13th: A New Beginning
Produktionsår: 1985
Regissör: Danny Steinman
Jason: –
Bodycount: 22 döda
Mest minnesvärda scen: Fackla i munnen. Det lyser genom kinderna. Wow liksom. Eller inte.
