Etikett: Melodifestivalen 2012

Publicerat

Fredagsfemman # 5

5. Snygglo-Sharon

Ibland händer det att jag tror att photoshoppade bilder i glassiga tidningar är direkt tagna ur verkligheten. Det händer lika ofta att jag slår mig själv i huvudet med en sten. Att skådisar ser likadana ut när dom går upp på mornarna som dom gör på galapremiärer är ju en helt världsfrånvänd tanke och jävligt korkat dessutom. Klart det inte är så. Sharon Stone må vara en av världens vackraste kvinnor men även hon trycker i sig transfetter och fuskpotatis när andan faller på. Det känns skönt på nåt vis. Och imorgon fyller hon 54. Grattis! 


4. Transa-Sean

Den här killen kan lysa upp ett murket utedass med sin blotta närvaro. I This must be the place (som har premiär idag) gör han det kanske mest knasiga karaktärsporträtt hittills i karriären. Ett udda litet fint drama och en udda liten fin Sean Penn. Men den stora frågan kvarstår: är hans karaktär Cheyenne transa? I biograffoajén efter visningen på Stockholms filmfestival debatterades detta rätt hårt och åsikterna gick isär. Är det ett bevis för eller emot att han är transa att han i filmen är gift med Frances McDormand?

 

3. Hubot-Marie

Marie Robertson är en av höjdpunkterna i SVT´s serie Äkta människor. Hon är alltid bra men här är hon bättre än vanligt. Det som slår mig nu är att hon är nästa generations Marie Richardson. Hon kommer få alla dom roller Richardson ”växt ur”. Det som är bra för till exempel  Jakob Eklund är att han inte verkar åldras på samma sätt och kommer fortsätta få samma roller och fortsätta spela mot Marie, fast nu den nya, hon som ju heter nästan samma sak som gamla men inte är hans fru.

 

 

2. Robo-Joel

Att Joel Kinnaman är klar för att axla Peter Wellers gamla roll som Robocop är så stort så jag blir kissnödig när jag tänker på det. Robocop är en av min barndoms största actionupplevelser och en historia som tål att berättas igen. José Padilha, mannen bakom Tropa de elite och Tropa de elite 2, ska regissera. Det HÄR ska bli kul att följa!

 

 

1. Tron-Danny

Inte en cell i min kropp tvivlar på en Danny-vinst i morgondagens Melodifestivalfinal (även om jag tror att Lisa Miskovsky skulle ha bättre chans i Europa). Jag älskar låten och jag äääälskar kläderna. Att Danny inte kan sjunga live bortser jag ifrån, det är ändå låten som tävlar, väl?

Publicerat

Fiffis filmtajm introducerar: Fredagsfemman

Bli inte rädd nu, jag ska inte skriva om hockey och förstafemmor på fredagar, jag lovar. Fredagsfemman kommer vara mitt inlägg i fredagsmysdebatten men självklart med inriktning på film och TV. Det kan även smyga sig in lite annat, det gör ju gärna det i mina inlägg även om intentionen är att allting alltid ska handla om film. Men livet är ju inte sånt, inte mitt i alla fall.

Fredagsfemman är alltså min lista av veckans viktigheter, knepigheter och nyheter sett genom en filmnörds glasögon. Här kommer den allra första.

.

5. Star Wars i 3D.

Idag har Star Wars episod 1 premiär på bio i 3D. Är det NÅN som är sugen på det här mer än George Lucas? Jag bara frågar.

.

.

4. Thailand.

Det är mycket Thailand nu. En gång i Phuket går på bio, TV-serien 30 grader i februari hade premiär i måndags (jättebra första avsnitt!), en kollega är på en tremånaders semester over there, det finns tre thairestauranger inom en radie av 250 meter från jobbet och på mitt personliga plan pågår i princip dagligen diskussionerna om och med svenska män och deras syn på thailändska kvinnor.

Jag tänker inte ge mig. Män som ser kvinnor som handelsvaror är inga riktiga män.

.

.

3. På Spåret-semi.

Den sista semifinalen är ikväll och hur kul jag än tycker att det är med På spåret så tycker jag årets lag har varit under all kritik.

All cred till Erik och Martina Haag, Johanna Frändén, Niklas och Jenny Strömstedt men annars tycker jag det var varit klent med kunskaperna. Det är klart det är kul att vinna när jag sitter i soffan och räknar mina poäng men när jag vinner med 15-20 poäng då är det nåt knas. Eller med 30 som mot Peter Wahlbeck & co. Var är Johan Wester när man behöver honom? Var är Stefan Holm?

.

.

2. Helena Bergström.

Förra veckans skräll i Melodifestivalen var utan tvekan programledarna. Att Sarah Dawn Finer skulle klara sig galant har jag aldrig tvekat på och att Gina Dirawi har en humor och ett kamerafokus som sällan ses i svensk TV visste jag också men att Helena Bergström vågade ta ut svängarna som hon gjorde var fränt. Fränt är fränare som ord än som förklaring, jag vet, men när jag växte upp var fränt ett lika hett ord som nutidens fett men fett tycker jag fortfarande är ett knepigt ord att använda i såna här sammanhang. Ungefär som k bry*

(* = kids-ståkkhålmska som betyder på´t ungefär ”meeh JAG bryr mig inte”. Ska gärna uttalas lika tomt och innehållslöst som döda fiskögon ser ut)

.

1. Amanda Ooms

Här är kvinnan som har lyckats med något som ingen svensk skådespelerska någonsin lyckats med: knipa en roll mot Sylvester Stallone. Om jag är imponerad? Klart jag är. Om jag är avundsjuk? Självklart. Om jag unnar henne detta? Givetvis. Jag är bara mäkta förvånad att hon blev tillfrågad. Det här är stooooort!

(Och här kommer en liten bonus. Det är inte ofta såna här gulliga bilder publiceras i kvällstidningarna, alltså det här är ju hjärtskärande OCH beviset för att ingen människa på jorden är fager i en sjukhussäng.)

Publicerat

HUGO

Såna här filmer irriterar mig.

Hugo är en äventyrsfilm gjord för barn. Så långt är allting gott. Hugo är även en film som till största del är tillverkad vid en dator och det är också fine, såna filmer har en plattform, dom får fans och förtjänar en viss form av uppmärksamhet då dom oftast är oklanderligt gjorda.

Polarexpressen är också en sån typ film, liksom Time machine. Polarexpressen fick tre oscarsnomineringar 2005: bästa låt och två priser som handlade om ljud. Time machine fick en 2003, för bästa make-up. Hugo har blivit nominerad till inte mindre än elva (11!) Oscars i år och är därmed uppe i Ben-Hur-Titanic-Sagan om konungens återkomst-Purpurfärgen-klass (och två fler än till exempel Avatar) och det beror inte på att det är en särskilt bra eller annorlunda film, det beror på att MARTIN SCORSESE gjort en film han inte brukar göra. Tror jag. Nån annan förklaring har jag inte.

Det finns ingen synbar anledning till att hylla den här filmen. Jag har sett bättre, kidsen har sätt bättre, det är helt enkelt bara ett bra hantverk av en tämligen tunn story.  Kanske tycker du att jag med denna ”recension-eller-vad-det-nu-är” ger Oscar lite väl mycket cred och makt och det är sant, jag ger Oscar cred och makt eftersom det priset HAR med cred och makt att göra. Personligen tycker jag 2011 var ett riktig bra filmår och därför har en film som Hugo ingenting i Bästa film-kategorin att göra över huvudtaget. Det finns många filmer som med lätthet hade kunna tagit dess plats och därför blir jag irriterad, ja, nästan förbannad faktiskt.

Nu ska jag ta en Alvedon och lugna ner mig. Det är ju årets första Melodifestvial att se fram emot ikväll.