JASON X

Det gjordes hela åtta Fredagen den 13:e-filmer på 80-talet och endast en på 90-talet. Det tog nämligen åtta år innan det skulle komma en nummer tio i serien (efter den bortom mediokra nian).

Nu är det 2001 och då vill man inte göra nåt mossigt har-vi-inte-sett-det-förut, nej, nu ska nya dimensioner brytas, nu snackar vi nyskapande in absurdum.

I början av filmen befinner vi oss på Crystal Lake forskningsanstalt. Ja du såg rätt, forskningsanstalt. Det är år 2008 (wohooo, så futuristiskt tänkt av en film gjord 2001) och Jason Vorhees har blivit tillfångatagen av myndigheterna och instängd där. Två år senare, 2010, är det tänkt att Jason ska bli nedfryst för att minimera risken att han rymmer men självklart går kryobehandlingen åt fanders.

Hopp!

Nu är det år 2455. Vi befinner oss på en rymdfarkost tillsammans med studenterna Tsunaron (Chuck Campbell), Janessa (Melyssa Ade) och Azrael (Dov Tiefenbach), professorn Brandon Lowe (Jonathan Potts) och en robot vid namn  KM-14 (Lisa Ryder). Och Jason. Såklart. Jason is in spaaaaaaace!

Jason X har absolut ingenting med Fredagen den 13:e-filmserien att göra. Nada. Utan att ha sett ett enda avsnitt av Star Trek så tror jag den här filmen har mer gemensamt med den än med någonting annat. Hur bedömer jag då en film som denna? Det är faktiskt ganska enkelt. Som skräckfilm är den usel. Som science fiction är den usel och dum. Som Fredagen den 13:e film är den icke existerande. Så domen är enkel, det här suger kryonedfrusen jasonsnopp!

Originaltitel: Jason X

Produktionsår: 2001

Regissör: James Isaac

Jason: Kane Hodder

Bodycount: 26 döda

Mest minnesvärda scen: Stjärnfallet på slutet och detta snack:

 Janessa: ”Why don’t you just admit it? You want me. ” 

Tsunaron: ”I couldn’t be with a girl whose balls are bigger than mine.”

JESUS HENRY CHRIST

Lille Henry (Jason Spevack) är en exceptionellt annorlunda pojke. Som spädbarn kan han läsa, som barn kommer han in på college, han är klok som en bok, använder ett så avancerat språk att dom flesta vuxna knappt fattar vad han säger och han är fast besluten att ta reda på vem som är hans pappa även om pappan är en spermadonator som mamman (Toni Collette) inte ens känner till.

Det här är en udda liten guldklimp, inget häpnadsväckande världsomvälvande men en varm film som lockar fram både fniss och en del djupare tankar. Barnskådespelarna är rätt igenom toppen, utan rätt barn på rätt plats hade det här blivit en vidrig film att se men speciellt Jason Spevack som Henry är helt mitt-i-prick.

En film som är sevärd, mysig och aningens bisarr.