När filmåret 1985 skulle listas hamnade en specifik film jag inte sett på länge på mångas listor: Fletch.
Den var sexa hos Christian, femma hos Steffo och ETTA hos Henke. För egen del gav jag den en tvåa när jag såg den på video typ 1986 och skänkte sedan inte Chevy Chase en tanke förrän 1994 när jag passerade en gatuskylt som det stod Chevy Chase Dr på när jag hade siktet mot Pasadena Rose Bowl och Sverige-Kamerun-matchen i fotbolls-VM 94.
Men som av en HÄNDELSE zappade jag igenom alla filmerna som finns hos HBO Nordic och döm om min förvåning när Chevy Chases nuna plötsligt dök upp som Irwin ”’Fletch” Fletcher. Utan vidare fundering klickade jag på play för allt och alla förtjänar en andra chans, är det inte så?
[Nej det är det inte, men just nu hör det inte hit.]
Alltså, jag tycker inte det här är speciellt kul och inte heller speciellt bra. 80-talskänslan är visserligen härlig men det har filmen Harold Faltermeyers musik att tacka för samt i viss mån Chevys pålagda berättarröst och väl uppdraga långbyxor.
Jag tror att man måste vara ett riktigt Chevy Chase-fan för att på riktigt uppskatta Fletch och dit är steget långt för mig. Det är jättelångt. Det är världsrekord-i- längdhoppslångt, kanske till och med i tresteg och jag tänker inte se Fletch II även om jag såg att även den fanns bara ett klick bort. Fletch klarar sig nämligen från det allra lägsta betyget med en liten liten nysning.
