Etikett: minions

Publicerat

MINIONER

Vill man se Minioner på originalspråk i 2D på bio så får man leta med både förstoringsglas, GPS och slagruta. Men trots idogt letande och en ziljon visningar om dagen i den här stan så går jag bet, jag hittar ingen föreställning som passar. Valet får helt enkelt stå mellan skön 2D och svenska röster eller bortkastad 3D och Sandra Bullock.

Dom gula små minionerna blev kända i filmerna Dumma mej och Dumma mej 2 där dom jobbar åt den elaka Gru (Steve Carrell). I den här filmen får vi en bakgrundshistoria till minionernas förkärlek för skurkar, en historia som faktiskt går ända tillbaka till dinosaurernas tid. Så länge har dom alltså funnits och verkat, dom små sötnosarna.

För söta är dom, söta som en blandning av socker, sirap och alla kattbilder på Facebook sammantaget. Jag har så himla svårt att förhålla mig objektiv till filmen för jag är på riktigt helt KÄR i både Kevin, Stuart och Bob. Jag skulle vilja vara en minion! Å det där hittipåspråket dom pratar, nån heliumvariant av italienska med inslag av engelska ord här och där – klockrent! Det gör minionerna universella på nåt sätt. Man behöver inte förstå vad dom säger för att förstå allt dom menar.

Sen var det det här med Sandra Bullock då. Självklart ville jag höra hennes röst som världens ondaste människa Scarlett Overkill och självklart var det värt 91 minuter med 3D-glasögon för att få höra samtliga röster sådär som dom var tänkta. John Hamm, Michael Keaton, Steve Carrell, Jennifer Saunders, Allison Janney, Geoffrey Rush och Steve Coogan. Och Sandra, åh Sandra! Jag ser henne framför mig när Scarlett svischar runt och jävlas!

Summa summarum tycker jag det här är en trevlig liten film. Jag tror banne mig jag log i en och en halv timme. Och ibland fnissade jag. Och skrattade gjorde jag också några gånger. Jag mådde helt enkelt BRA av filmen och det är ett bra betyg.

Att historien är betydligt grundare än i Dumma mej-filmerna är ett faktum men ingenting jag direkt stör mig på. Man får helt enkelt ta filmen för vad den är, en reklamfilm för minioner så dom kan tryckas på ännu fler t-shirts och bifogas i ännu fler Happy Meal-kartonger. Men inte mig emot, det finns betydligt tristare figurer som prånglas ut än dessa små gula charmtroll.

Publicerat

Fredagsfemman #178 – Småsaker som gör mig jätteglad såhär mitt i sommaren

5. Minionerna

Dom är gula, dom är små, dom är nåt så INIHELVETE söta och dom finns överallt nuförtiden. Som kloka quotesdelningar på Facebook, som små magneter, ja på mina strumpor till och med. Och nu på bio.

.

.

.

4. Att vara en fri människa

Så jävla klyschigt det låter, jag veeeet. Men när jag satt i bilen häromdagen och susade genom ett somrigt uppländskt landskap som var sådär vackert att det skulle gå att måla en tavla av varenda blinkning så tänkte jag på hur det skulle vara att sitta i fängelse. Eller att ha noll kronor. Eller att vara helt förlamad. Eller må så dåligt att man inte såg någon ljusning. Eller ha jätteont. Att ha full tank i bilen, en ledig dag, lite fixad picknick och ett gäng olyssnade poddar kan göra susen för måendet. Jag behöver i alla fall inte så mycket mer än så för att fatta hur jävla bra jag har det.

.

.

.

3. Fårost

Sommarens jag-kommer-nog-föräta-mig-men-det-är-det-värt.

.

.

.

.

2. Andras semesterbilder på Facebook och Instagram

Första tanken är lätt att man får panik. Alla bilder man ser på resor, glada solbrända nunor, fötter i havsbryn (dessa jävla fötter!), flygplansvingar i motljus, prunkande växthus, ölglas, vinflaskor, immiga drinkar (all denna alkohol…?), fantastiska sommarhus, dyra grillar, solnedgångar, soluppgångar. Man kan få mindervärdeskomplex för mindre! Men det är uppgång som skildras helt enkelt. Ingen nedgång. Inga bilder på ensamhet och en trist jävla svennebanansommar. Det som gör mig glad är att jag fattar grejen. Jag fattar hur det funkar och jag tar alltihop med en stor nypa salt. Krafsar man lite med pekfingernageln på dom flestas semesterbrännor finns lite annat smått och gott som inte gör sig på Instagrambilder, inte ens om dom är tokfixade med allsköns filter.

.

.

.

1. Årets bästa sommarprat

Ja det är det! Årets bästa sommarprat har redan sänts, I´m sorry to say till alla andra som fortfarande sitter nervösa och väntar på att släppa ut sina prat i etern. Anna Mannheimers och Peter Apelgrens sommarprat kommer följa mig länge. Det känns som jag fått en liten varm present, som en puppet-master-filt som går med smala tentakler från öronen rakt ner i magen via hjärtat och sen behöver jag inte frysa mer.

.

.

Publicerat

JAG ÖNSKAR DIG EN GOD JUL!

Idag är det Julafton. Idag är den den dagen på året då jag har som allra svårast att känna mig verkligt glad. Jag tänker på alla som inte har det så bra, som inte mår så bra, som är ofrivilligt ensamma. Jag tänker på alla som inte har pengar att köpa julklappar för och på alla som köpt julklappar ändå och får betala för det resten av året. Jag tänker på alla som längtar efter någon, som saknar någon, som sörjer, som har ont, som bara vill gå i idé och vakna upp i början på nästa år.

Jag tänker på alla barn som far illa denna helg, på alla barn och vuxna som låtsas le och på alla vuxna som beter sig som svin med för mycket alkohol under västen. Jag tänker på att ingen annan dag på året är lika illa förklädd som julafton.

Jag är tacksam för allt jag har, för allt som gör att jag känner mig trygg, glad och tillfreds med livet men jag kan inte bara tänka på mig själv. Det kan blinka och tindra och skrockas och skålas, det kan vara hur mysigt och gott och varmt som helst, för mig kommer julafton alltid att vara en känslomässigt komplex dag.

Jag önskar dig en fin julafton och hoppas du firar den på bästa möjliga vis just för dig! God Jul!

Publicerat

Fredagsfemman # 73

5. Stålmannen kan ses på bio igen

I onsdags hade Man of steel premiär, Zack Snyders tolkning av Stålmannensagan. Han må inte vara min favoritseriehjälte men han är cool, han är snäll, han är stark och han har en snygg logga. Självklart kommer filmen ses på bio.

 

 

4. Jag tror jag älskar minionerna

Dom är det sötaste som går i ett par snickarbyxor, minionerna i filmen Dumma mej. Varför får dom inte en egen film? Små kortfilmer, reklamsnuttar, vadsomhelst? Nu går Dumma mej 2 på bio och det är inte storyn eller Gru som lockar, det är dom små gula finingarna.

 

 

3. Glädjen av mysiga filmbolagsfilmfestivaler

Det kanske är lätt att tro att vi filmbloggare liksom modebloggare blir nedlusade av presenter, reklamprylar, filmer som vi förväntas skriva om mot att vi får dom gratis eller inbjudningar till häftiga fester. Så är det inte riktigt. Visst händer det att vi får spons och uppmärksamhet på olika sätt men det hör inte till vanligheterna och får vi chans att tjäna pengar på det vi skriver så är det via PR för varor och företeelser som sällan har med film att göra (varför många tackar nej). Därför blir jag extra glad åt det som filmbolaget UIP bjussade på i onsdags. En liten heldagsfilmfestival från tidig morgon till kväll där det visades fyra kommande filmer och det bjöds på frukost, lunch och fika under dagen. Det var verkligen JÄTTETREVLIGT! Hörrni alla andra filmbolag, det här är MYSIGT, det här är KUL och det är SMART att köra en heldag både för er och oss.

 

 

2. Äventyret Bråvalla

Så blir det då lite sommarfestival trots allt. Imorgon bär det av mot Norrköping och Bråvalla, mot band jag vill se, band jag inte hört talas om, band som kanske blir nya favoriter och känslan av att få bli fjårtis för en dag. Det jag ser mest fram emot är Avicii, när han i sommarmörkret drar igång Levels. Jag hoppas att det kommer höras ända upp i himlen, upp till synthpolispappan som såg fram emot Bråvalla som ett barn på julafton. Men nu är det vi som gör vårt bästa för att få en riktigt rolig upplevelse, på alla sätt och vis.

 

 

1. Depeche Mode på  Globen igår

Jag har precis vaknat och det är dagen efter. Dagen efter världens bästa band spelade i Globen. Jag har sett dom många gånger live, flera gånger i just Globen men jag har aldrig haft så bra platser som igår. Depeche Mode är nånstans soundtracket från mitt liv. Jag har lyssnat på dom, älskat dom sen jag var tio år gammal. I trettio år har dom funnits vid min sida, vi är som ett strävsamt gammalt par, dom är som en trofast vän som aldrig sviker och dom får mig att hamna i blipp-blopp-heaven.

Här finns mina Depeche Mode-favoriter samlade på en favvislista. Enjoy (the silence) 😉