Dave (Jason Bateman) lever ett vanligt svenssonliv med allt vad det innebär. Han har en fru (Leslie Mann), ett jobb som han försöker göra karriär med och tre barn, varav två är väldigt små, tvillingar och extremt morgonpigga. Polaren Mitch (Ryan Reynolds) lever det motsatta livet. Han börjar dagen runt lunch med en holk, jobbar som ”skådespelare”, vilket i hans fall betyder att han gör reklamfilm utklädd till korv eller spelar in halvsuspekt porrfilm.
Dave är rätt trött på sitt liv och Mitch med. Nu är det här en komedi från Hollywood och precis som vanligt i dessa filmer så är allt möjligt. Det känns alltså inte det minsta overkligt eller korkat att Dave och Mitch kissar samtidigt i en fontän och då släcks stadens alla lampor och killarna byter plats i varandras kroppar. Inte ett dugg vansinnigt, bara en hederlig gammal skruvad komedi.
Nu är jag såklart aaaaningens ironisk och sarkastisk och det mesta som slutar med isk för tänker jag det minsta logiskt borde jag hata den här filmen men jag gör inte det. När den logiska och kritiska hjärnhalvan åkt på semester och kiss-och-bajs-halvan är kvar så är det här riktigt underhållande två timmar, förutom det faktum att det är TVÅ timmar. Manuset är skrivet av Jon Lucas och Scott Moore, killarna som även ligger bakom Baksmällan-filmerna, The wedding crashers och Flickvänner från förr och The Change up lider av precis samma problem som dessa filmer: dom är en halvtimme för långa. Istället för att göra 90-minuters hard-core-humor så blir det 120 minuters njahaaaa och det är synd.
Jason Bateman är en pärla i såna här sammanhang, liksom Leslie Mann men när Ryan Reynolds säger till en av tvillingarna att han ser ”lite mongo ut” så räcker jag inte upp armen och väntar på min tur, nej då skriker jag rätt ut: MEN DU´RÅ???
Han ser helt enkelt förjävla dum ut och han får inte sina roller för att han är en karaktärsskådespelare direkt men när mina första och värsta aversioner lagt sig kan jag titta på honom utan att bli irriterad (precis som jag kunde i Safe house. Anar jag en trend här?).
Bitvis är filmen skitrolig (alltså på riktigt JÄTTEROLIG) och ap-knasig och jag skrattar högt men den är ofantligt ojämn. Sevärd, javisst, om du är på rätt humör. Är du på fel humör kommer du stänga av efter en kvart.
Uppdaterat:
Jag såg faktiskt om filmen dagen efter vilket är nåt som väldigt sällan händer nuförtiden. The Change-up var snäppet ÄNNU roligare andra gången och trean i betyg är en riktigt stark en.