2013 gjorde Christoffer Nordenrot och Mårten Lindsjö en kortfilm som heter Motorsågar.
Filmen visades på Stockholms Filmfestival, på Göteborgs Filmfestival och på SVT och baseras på den sanna historien om Niklas Håkansson och hans våldsamt tragiska öde. Niklas blev slagen i bakhuvudet med en flaska och fick permanenta hjärnskador. I filmen heter han Pontus och säger detta om sitt eget öde: ”Pontus blev mördad”.
Trots att filmen visats både här och där hade den helt passerat min radar. Jag visste inte att den fanns förrän förra veckan när jag fick ett mejl från Christoffer med information om deras nya kortfilm Mitt hjärta. Jag blev nyfiken, tittade på den och bröt ihop. Det var natt och jag borde ha sovit, istället satt jag i sängen med datorn i knät och grät.
Storyn i Mitt hjärta är enkel, tror man. Jag trodde jag greppade den ganska direkt. Det gjorde jag inte. Den pendlar som våg mellan genres och jag tror att det finns lika många tankar om vad den egentligen handlar om som det finns åskådare. Handlar det om psykvården, om att åldras, om ensamhet? Är det en skräckfilm, en kärlekshistoria, ett allmänmänskligt drama? Jag tänker inte berätta hur jag tänkte om filmens baktanke, jag tänker bara hoppas att du har några minuter över och tar dig tid att se filmerna.
Jag har själv aldrig blivit så berörd av dryga tio minuter film som jag blev av båda dessa filmer, det är inte så ofta man får sina värsta mardrömmar synliga i koncentrerad form på det här viset. Men när jag satt där mitt bland tårar och snytpapper kunde jag inte låta bli att fundera på vad dessa filmare skulle kunna skapa i ett längre och större format. Dom är nåt riktigt stort på spåren.
Båda filmerna är gjorda av Mårten Lindsjö (regi), Christoffer Nordenrot (manus & skådespelare) samt Josefin Eriksson (producent)
Här kan du se Mitt hjärta.
Här kan du se Motorsågar.