Etikett: Movie 43

Publicerat

FILMSPANARTEMA: ÖVERDRIFTER

Månadens tema var klurigt tycker jag. Överdrifter, vad skriver man om det? Vilken film ska man välja? Från vilken sida ska jag tackla det här ämnet?

Det skulle kunna gå att se nästan vilken ny film som helst som innehåller Jack Nicholson, Al Pacino eller Anthony Hopkins. Eller varför inte se om Django Unchained? Att se Leonardo DiCaprio kämpa sig blå för att framstå som ond kan utan tvekan ses som en överdrift. Men nej, det kändes på tok för enkelt. Jag gnuggade mina två små grå ett bra tag innan jag kom fram till *hysteriskt klappande* en ONUMRERAD LISTA! IGEN!

Jaförtusan, en sån lista får det bli. Det går ju att överdriva på så väldigt många sätt på film så varför koncentrera sig på ett när man kan sätta spotlighten på många. Listan är alltså utan inbördes ordning men punkten längst ner ser jag som ohotad etta.

Det här är alltså en lista på överdrifter gällande…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Målet i filmen Brakfesten (La Grand Bouffe, 1965) är att äta ihjäl sig. Det lyckas filmkaraktärerna med. En del äter så mycket att dom till och med bajsar ihjäl sig. Föga snyggt sätt att dö på och rätt så överdrivet om nån frågar mig. Det finns bättre sätt. Ålderdom till exempel.

 

 

 

 

Jim Carreys tånaglar i Dum och dummare är inte att leka med. Det krävs en vinkelslip för att få fason på otäckheterna. Kanske en smula överdrivet om man tänker efter. En liten figursåg hade varit att föredra.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Okej att jag dissade Calvin Candie i Django Unchained men Leonardo DiCaprio är en tacksam snubbe att ha med i ett tema som detta. I filmen J. Edgar har han blivit tilldelad en sån överdrift i dålig sminkning att det är omöjligt att ta honom på allvar som FBI´s chef J. Edgar Hoover. Han ser mer ut som en figur i Mupparna och DET är nog inte meningen. Eller var det det Clint Eastwood?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det går inte att göra en sånhär lista utan att ta med Movie 43 i någon form. Det är inget annat än överdrifter i filmisk form från början till slut.  Man kan säga att det är julafton i överdrifter. Halle Berry (till vänster) och Stephen Merchant får bli galjonsfigurer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag vet inte huuuur många gånger Daniel Day Lewis säger ”I´m an oil man you scheeeeeee” i Paul Thomas Andersons There will be blood men jag vet att varje gång retar mig. Det är en uppvisning i retoriskt överspel medelst ordet oil som jag varken sett förr eller senare på film.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Christian Bales förvandling till Trevor Reznik i The Machinist är banne mig en överdrift i viktnedgång.

 

 

 

 

 

 

 

Nu är han här igen, Leo! Det råder viss oenighet om hur många gånger Leonardo DiCaprios rollfigur Jay Gatsby i The Great Gatsby egentligen säger ”Old sport” men många är det. Irriterande många. Tröttsamt många. Överdrivet många.

.

.

.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kiera Knightley i A dangerous method. Övriga yttranden överflödiga, det är ju bara att beskåda bilden och/eller försöka se filmen. Strävar hon efter huvudrollen i Hajen 5 eller vad?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag håller helt och hållet med Henke i hans resonemang kring Jonah Hill och masturberingsscenen i The Wolf of Wall Street – snorren är helt enkelt ”orimligt stor”. Men det är klart Jonah passar på när han får chansen, det kanske finns nån kvinna eller man därute som tror att könsorganet är hans på riktigt. Dock inte jag. Det här är en icke trovärdig överdrift.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den största filmiska överdriften av dom alla. Vad jag än tycker om filmen Rambo (från 2008), 236 döda på 92 minuter gånger ÄR en överdrift. Ingen film behöver så här många mord. Ingen. En snittdödlighet på 2,59 döda/minut gör dessutom att liken bara flimrar förbi till i-n-g-e-n nytta whatsoever. Superkorkat och dumt i en för övrigt underhållande film.

 

 

 

 

Except Fear

Filmparadiset

Flmr

Fripps Filmrevyer

Har du inte sett den

Jojjenito

Rörliga bilder och tryckta ord

 

Publicerat

FILMSPANARTEMA: TÅG

Årets första filmspanartema känns på pappret enkelt, kanske för enkelt till och med? Det kryllar ju av filmer som utspelar sig på tåg och som har tåg-ord i titeln, många som är bra till och med. Det är väl bara att blunda och peka liksom eller göra en favvolista?

Näääää, nämennääää, jag vill inte blunda och peka och jag har redan skrivit om min favorit-tåg-film och jag vill ge mig själv en nöt att knäcka. Nu har jag gjort det. Knäckt nöten alltså.

Först tänkte jag köpa mig en tågbiljett till Ljungby (eller nån annan skön håla) bara för att titta på Human Centipede på datorn utan hörlurar men den idén övergav mig när jag kom på hur jag skulle närma mig temat. Det blev två idéer i en kan man säga. Det blev en….lista.

.

När jag hörde att två av Filmspanarna sett Movie 43 på väg ner till Malmö Filmdagar var min första reaktion ”fan vad modiga ni är!”. Sitter man inte längst bak i tåget med ryggen mot väggen så finns det hundraprocentig risk att någon medpassagerare ser vad som rör sig på skärmen och att ofrivilligt tvingas beskåda en pung på halsen eller en extremt bröstförstorad Halle Berry. Egentligen kan vilken av filmens sketchliknande scener som helst få vanligt fölk att sätta delar av räkmackelunchen i halsen.

.

.

.

Jag vet en tjej som såg Iriversible på ett X2000-tåg på väg genom Sverige. Hon satt i den tysta avdelningen, på fönsterplats. Alla som har sett den här filmen vet att våldtäktsscenen är nåt utav det vidrigaste som går att se men det är också en scen som är väsentlig för resten av filmen, alltså inget ”gottande” på något vis. När scenen närmar sig sitt slut känner hon en knack på axeln. Bakom henne sitter en man och gör tummen upp. Hon tar av sig lurarna och tittar på honom. ”Jävla skön film det där. Alla män drömmer om att göra sådär med Monica Belucci.”

.

.

.

Efter att ha gjort en liten enkät bland mina närmaste visar det sig att bland det jävligaste en vuxen människa kan titta på bland folk är American Pie. Alla filmerna är lika illa, det finns inget försonande i att beskåda dessa filmer och speciellt inte på tåg. Vuxna människor som åker tåg, tittar på någon av dessa filmer, kanske fnissar lite och vägrar skämmas har tappat all respekt i ungdomars ögon. Bara så ni vet. Jag vet nämligen en handfull personer som otaliga gånger slängt på en av dessa filmer i brist på annat när det vankas tågresa. Sluta med det. Ett tips bara från dagens hippa ungdomar.

.

.

.

På väg hem från en julfest med jobbet i Göteborg märker jag att min kollega drar igång en film på datorn. Kollegan sitter bredvid mig och dataskärmen är stor. Det finns ingenting med Brüno som gör sig för tågtittande bland folk, hörlurar hjälper inte ett dugg. Jag tänker på scenen med träningscykeln. Bland annat.

.

.

.

Bara att erkänna att man tittar på asiatisk tortyrporr kan göra att folk i ens närhet höjer på ena ögonbrynet, snörper ihop munnen och säger ”jahajasådetgör´u”. Det här är liksom inte filmer ”för alla”. Inga blockbusters direkt. Så att sitta i en tågkupé och ”avnjuta” en film som Grotesque, visserligen med hörlurar men med hörlurar som efter ett tag slinker ur uttaget och dom andra tre resenärerna börjar titta mycket snett på hen framför datorn som inte märker nåt eftersom hen somnat gott till tonerna av en massakrerad pung.

.

Idag skriver hela filmspanargänget om temat tåg. Klicka in på bloggarna för att se deras personliga infallsvinklar på detta färdmedel. Rörliga bilder och tryckta ord, Fripps filmrevyer, Jojjenito,  Movies-Noir, Filmitch, The Velvet Café, Fredrik on film, Moving Landscapes, Except Fear, Filmparadiset och Har du inte sett den (pod)

Publicerat

HÅRDA BUD

På tåget på väg ner mot Malmö Filmdagar satt jag och Henke och pratade film (nähä?). Hux flux satt jag och fipplade på telefonen, klickade mig in på Discshop och beställde Hårda Bud på DVD. Jag minns inte riktigt varför, jag minns inte vad vi pratade om och/eller i vilket sammanhang just den här filmen var aktuell men efter att ha sett den kan jag gissa att vi pratade om Movie 43. Kan det ha varit så, Henke?

Hur som helst, Hårda bud är en film vars svenska titel åsyftar dom stentavlor på vilket tio Guds bud står skrivna. Originaltiteln The Ten syftar på samma budord, dom som enligt Andra Mosebok är:

1. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. 2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn. 3. Tänk på sabbatsdagen, så att du helgar den. 4. Hedra din far och din mor. 5. Du skall inte dräpa. 6. Du skall inte begå äktenskapsbrott.7. Du skall inte stjäla. 8. Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa. 9. Du skall inte ha begär till din nästas hus. 10. Du skall inte ha begär till din nästas hustru, inte heller hans tjänare eller hans tjänarinna, inte heller hans oxe eller hans åsna, eller något annat som tillhör honom.

Jag kan tycka att det är rätt vettigt alltihop (utom kanske oxe och åsna-prylen i punkt 10) även om jag skulle vilja lägga till ett par. *

Hårda Bud är alltså en episodfilm där varje budord har fått sig en liten mer eller mindre finurlig snutt. Jag kan inte låta bli att tänka på hur SABLARNS bra Movie 43 är i jämförelse. Nu kom den här 2007, men ändå. Den här filmen är så light, så utspädd, så räddhågsen, så snäll jämfört med Movie 43 att jag kanske aldrig mer vill se någon annan komisk episodfilm än just Movie 43. Men är det då Hårda Bud som är dålig eller är det jag som är sjukligt betuttad i Movie 43. Självklart är det det sistnämnda. Jag charmades totalt av det gränslösa i Movie 43, vilket även Hårda Bud hade kunnat stoltsera med om dom bara vågat. Liev Schreiber är till och med med här med! Många med blev det.

Paul Rudd är med för lite, Famke Janssen ganska lagom, Dianne Wiest snackas det mest om, Winona Ryder är over-the-top och Jessica Alba är…*gäääsp*….Jessica Alba.

* Mina tillägg till budorden. 11. Du bilskola lära dig rondellkörning 12. Du skall icke tugga med öppen mun 13. Du skall lära dig att hedra dig själv ty du är okej precis som du är 14. Du skall tänka på sopberget och bör inte köpa en massa krafs du ändå inte behöver 15. Lär dig punkt 13 så klarar du av en hel massa andra punkter samt resten av livet utan att få axelspänningshuvudvärk, magsår och totalt onödiga komplex.

Publicerat

MOVIE 43

HAHAHAHAHhaaahahHAHAHA! Va fan ÄÄÄÄÄR det här? Vad var det jag såg? Såg jag det jag tror? HihHAhahhahahahaa! Nåt så överjävla galet har jag aldrig sett förut, jag är heeeeelt slut, helt mentalt sönderskrattad.

Okej. Jag backar bandet lite, jag ska försöka bena ut det här. Movie 43 är en episodfilm. Bob Odenkirk, Elizabeth Banks, Steven Brill, Steve Carr, Rusty Cundieff, James Duffy, Griffin Dunne, Peter Farrelly, Patrik Forsberg, Will Graham, James Gunn, Brett Ratner och Jonathan van Tulleken har regisserat varsin liten del, varsin liten film-i-filmen där den ena filmen är sjukare/roligare/galnare än den andra. Stilmässigt påminner Movie 43 mest om Dum & Dummare, Den där Mary, Kingpin och alla dom andra Bröderna Farrelly-filmerna men lägg dom filmerna i en gryta och koka ihop dom med allt du kan komma på PLUS allt du INTE kan komma på så får du en försmak av den här filmen.

Jag är fullt medveten om att det här är en av dom mest sågade filmerna i modern tid om man läser recensioner – vilket jag gör ibland – och om man litar på recensioner – vilket jag sällan gör. Jag bildar helt enkelt min egen uppfattning om filmen och den är otroligt simpel:

1. Hyr filmen. Är du misstänksam kan du alltid göra diskrensning på den delen av hjärnan som innefattar god smak innan du trycker på play.

2. Se dig omkring. Tycker du det är pinsamt att se underbältet-kiss-å-bajs-å-och-nakenhumor ihop med svärmor/barnen/nån annan – se filmen själv.

3. Öppna ögonen, titta på filmen.

4. Skratta.

Enklare än så blir det inte. Roligare än såhär blir det inte heller. Jag har fan kramp. Det var banne mig läääänge sedan jag hade såhär kul. Och det var inte bara nyhetens behag. Jag har sett filmen två gånger och den höll även andra gången  – och imorgon blir det en tredje.

[Svensktips! Håll lite extra koll på reklamfilmen för Tampax (efter typ halva filmen). Den är regisserad av Patrik Forsberg och skriven av samme Forsberg samt Olle Sarri.]

[Tips #2. ”Under” detta inlägg kan du se namnen på en del av alla skådisar som är med i filmen. Det är en lika imponerande som annorlunda som häftig samling men det roligaste kanske är att inte veta, att bara låta sig bli överraskad i scen efter scen?]