Nästan lika bra som Rocky IV
Jag trodde inte det var möjligt att sakna George Michael mer än jag gör men efter att ha sett dokumentären Wham! erkänner jag att nu är det fan illa. Vad skulle han dö för? Så satans onödigt!
Det här är en snäll dokumentär som inte vill någon illa men som ger en fin och nostalgisk inblick i denna grupps få år som aktiva. Underbar stund framför TV:n!
Fler filmtips hittar du på Netflixguiden.se
Det kanske är svårt att få ihop det i huvudet men när undertecknad var väldigt liten samsades Depeche Mode-skivorna med hårdrocksditon vid min stereo. 1983 kom nämligen LP:n Bark at the moon med Ozzy ut och jag var helt fast! Jag tyckte han var ascool, att låtarna var fantastiska och låten ”So tired” fick mig att somna många många nätter när dödsångest och livsångest höll mig vaken och grubblande. Hela 35 år har gått sedan dess men jag hävdar fortfarande att Ozzys röst är en av världens bästa och mest speciella och Bark at the moon har fortfarande en plats i mitt musikhjärta.
Att Ozzy Osbourne fortfarande lever känns som en medicinsk sensation när man följt honom i media. 3:e december fyller han obegripligt nog 70 och när man tittar på dokumentären God bless Ozzy Osbourne känns det som att ingen är mer förvånad än han själv. All logik säger att hans kropp borde ha gett upp för länge länge sedan. I filmen säger dom andra Black Sabbath-medlemmarna att hade Ozzy inte fått sparken från gruppen 1979 hade han varit död nån månad senare, så illa däran var han då. Redan då. Men det visade sig kunna bli än värre.
I den här filmen tar regissörerna Mike Fleiss och Mike Piscitelli med oss på en resa från Ozzys födelse som den fattige mobbade ölpimplande John Osbourne i Birmingham till nutid (filmen är från 2011) och dom har åkt runt med honom i världen i två år. ”Nearly anyond died” står det i förtexterna och ja, även om inte någon faktiskt avlidit under dessa år så är vissa bitar något alldeles hemskt att beskåda och då tänker jag på episoderna när hans barn beskriver honom som far och klippen vi får se från den populära TV-serien The Osbournes. Då dog något inombords på mig. Att hela jävla världen sitter och tittar på detta och finner det UNDERHÅLLANDE?! Alltså, jag blir tokig.
Som musikdokumentär tycker jag den här är av allra bästa märke. Den är gripande, underhållande, grävande, den väjer inte för skit och jobbigheter, den beskriver hans storhetstid och baksidorna med att gå från att inte ens ha råd med strumpor och skor till att få flingpaket fulla med kokain levererade till hotellrummet. Vilken hjälte han är Ozzy. Vilken artist. Grattis till 70 år på jorden och grattis till att – äntligen – lyckas må bra utan diverse substanser i kroppen.
Filmen finns att hyra på Itunes, väl värd sina 39 kronor!