Min fascination för Denis Villeneuves film Enemy fick mig att ÄNTLIGEN få ändan ur vagnen och se Incendies, eller Nawals hemlighet som den heter på svenska.
Två syskon sitter på ett advokatkontor. Deras mamma har dött och hon har efterlämnat ett antal kuvert som advokaten är satt att överlämna. Informationen att dom har en okänd bror dimper ner som en bomb, även det faktum att mamman önskar att dom letar reda på honom känns störande. Det var ingen närvarande och varm mamma dom hade, varför skulle dom bry sig om dessa kuvert? Men vilka barn är så samvetslösa att dom kan strunta i mammans sista önskan om att få detta gjort för att sedan kunna begravas i lugn och ro? Nej precis.
Jag tror det blev lite tokigt här, jag tror att jag sett Vinneneuves filmer i fel ordning. Det känns som att jag borde ha sett dom i produktionsordning för bästa möjliga upplevelse. Först Polytechnique sen denna sen Prisoners sen Enemy. Nu blev det lite hejsanhoppsan och jag tror det blev fel.
Nawals hemlighet är en bra film, inget snack om den saken. Det är också lite standard-modell-för-familjedrama-i-mellanöstern. Filmen rockar inte min värld, inte alls på samma sätt som Prisoners och Enemy. Nu väntar Polytechnique och jag håller andan.
