Förra våren såg jag en norsk film som heter Trolljägaren. En ganska vansinnig film egentligen men en film som visar att med hjärta, kreativitet och charm så kan även en på pappret ”dålig” film med liten budget bli sevärd och underhållande.
I genren läskiga-djur-under-vatten-filmer är det mer en regel än undantag att filmerna är kekkiga. Hafsigt gjorda, banal story som man sett tusenmiljarder gånger förut, dåliga effekter, unga tuttlisor i minimal bikini/vaxade sixpack i huvudrollerna och en avsaknad av vilja att göra något riktigt bra känns det som. När jag börjar titta på Loch Ness Terror så gör jag det med samma föresats som jag alltid gör när jag ser den här typen av film: jag vet att filmen antagligen inte kommer få bättre betyg än en tvåa och jag vet att jag kommer spä på min rädsla att bada i sjöar och hav. Det jag inte tror är att jag ska få se något som känns nyskapande och fräscht och heller inte något som är gjort med genuin kärlek för genren.
Därför blir jag lite perplex när jag efter första tio minutrarna tänker nämen, det här är ju BRA! Min halvsittande, småslumrande kroppshållning rätar på sig ju längre filmen går och jag avslutar filmen sittandes med rak rygg i soffan, klarvaken och glad. För det första, det är snyggt filmat. Fint ljus, snygga vyer, bra undervattensscener och genomtänkta färger. För det andra, effekterna är riktigt bra gjorda sett till att det faktiskt är en kanadensisk TV-film jag beskådar. För det tredje, jag har inget att klaga på gällande någon av skådisarna. Samtliga är okända ansikten för mig men det gör ingenting alls. Dom är trovärdiga trots att dom i många scener spelar mot ett icke existerande sjöodjur. För det fjärde så känner jag en uppriktigt trevlig inställning från hela filmteamet att göra något vettigt av det här tämligen simpla manuset, lite på samma sätt som Trolljägaren. Sånt gör mig glad ända in i hjärteroten. Jag gillar när folk tar sitt arbete på allvar, lägger ner engagemang och energi, bjussar på lite själ och hjärta. Det är så yrkesstolthet skapas och det alldeles oavsett vad yrket är.
Alla inblandade i Loch Ness Terror (eller Beyond Loch Ness som filmen också heter) ska ha en varm klapp på axeln. Det är klart att det här inte är oscarsmaterial, det är ingen film som förändrar mitt sätt att se på världen eller som får mig att börja gråta av random anledning. Men det är en BRA film, obegripligt bra sett till omständigheterna och den är helt klart värd att se – även om det underlättar om du gillar genren från början.
