Etikett: Nicholas Hytner

Publicerat

En ladylike sommar: THE LADY IN THE VAN

Jag undrar hur det gick till när författaren Alan Bennett skulle skriva filmmanus av sina egna memoarer, hade han Maggie Smith i tankarna för huvudrollen redan då? Fina, härliga, stirrande, bitska Maggie Smith, här spelar hon rollen som damen i vanen, Miss Shepard, som av en slump och antagligen till en början ytterst tillfälligt menat parkerar sin skåpbil på en gata i London, en gatstump som visar sig vara Alan Bennetts egen uppfart. Denna ”parkering i nöd” och ”campande i skåpbil” pågår sedan i 15 år. 15 år! Klart detta är en händelse som bör knös in i en memoarbok. Klart detta är något att göra en film på. Eller?

Jag måste säga att det tog ett tag att ta sig in i den här filmen och det förvånade mig en smula. Varken min hjärna eller hjärta brukar sätta sig i motvärn mot filmer av detta slag men det var ”nåt” som tog emot. Nåt. Men vad?

Maggie Smith var det INTE. Hon är stabil som en kanadensisk ek i den här filmen. Äger varje bildruta. Får mig att le inombords, bara känslan, vetskapen om att det finns tanter som hon gör mig glad. Och är hon inte tanternas tant, Maggie Smith? En såndär dröm-mormor? Här är hon en rackig, smutsig, hemlös, halvgalen tant som må vara skev i samhället men passar in i 70-talets England färgskala med sina lager-på-lager av beiga och grå secondhandkläder.

Miss Shepard blir alltså vän med Alex Bennett (han med uppvarten) och Bennett spelas i filmen av Alex Jennings. Han var en en kämpande teaterarbetare i mogen ålder med glasögon som ser ut att vara inköpta på samma butik på Drottninggatan som peruken han bär.

AH! Där har vi det! Det är Alex Jennings ”fel” att filmen inte funkar. Ja, så är det. Jag tror inte på hans karaktär. Han känns påklistrad och teatralisk. Det hade behövts någon mer likeable skådespelare i den rollen för att få mig på plats. Ungefär samma problem dök upp när jag såg Philomena med Judi Dench och Steve Coogan. Steve Coogan är inte uppenbart likeable. Hans ögon utstrålar inte värme och kärlek, nej, dom är på tok för svarta för det. Alex Jennings ögon är inte på något sätt onda, han känns bara som en karaktär i en fars på en privatteater. Maggie SMith å andra sidan, hennes Miss Shepard ÄR en karaktär i en fars på en privatteater men jag får aldrig den känslan. Inte ens när hon målar sin van med tjock och kladdig gul färg och en TOABORSTE får jag den känslan. Nej då ler jag bara och tänker hur underbart fint det är med knallgula bilar.

The lady in the van är en film som växer på mig ju längre speltiden går men med tanke på uppförsbacken i vilken den började kommer den aldrig upp i mer än en trea i betyg. Sevärd på grund av härliga Maggie Smith, annars not so much.

Nästa lördag kommer en ny recension av en film med ordet LADY i titeln. 

Publicerat

MANNEN I MITT LIV

Nina (Jennifer Aniston), en välutbildad kvinna med tveksam klädstil, extrem integritet och en uppenbar aversion mot tvåsamhet är tillsammans med välutbildad svinjobbig besserwisser med högt hårfäste och noll charm.

Välutbildad kvinna med tveksam klädstil, extrem integritet, uppenbar aversion mot tvåsamhet och noja att flytta ihop med sin pojkvän träffar den homosexuelle mannen George (Paul Rudd) på en fest och vänskap uppstår.

Den homosexuelle mannen George lever tillsammans med en annan man men blir osnyggt dumpad och behöver någonstans att bo. Den välutbildade kvinnan med tveksam klädstil, extrem integritet, uppenbar aversion mot tvåsamhet och noja att flytta ihop med sin pojkvän tycker det är en jättebra idé att ta in George som inneboende. Den svinjobbiga besserwissern som inte vill något annat än att flytta ihop med sin flickvän tar det hela bra, blir lite skönpolare med George och accepterar flickvännens samboskap utan alltför mycket gruff.

Sen blir den välutbildade kvinnan gravid och hon tar det med ro. Det är hennes beslut, hon allena tänker bestämma över sitt och barnets liv, besserwisserpappan får inte ens veta något, inte förrän lång tid gått och innan hon berättar för pappan har hon droppat den självklara planen för homosexuelle George: hon vill uppfostra barnet tillsammans med George och hon vill bo tillsammans med George, inte med besserwisserpappan.

Det Nina med egoistiska integritetspinnen uppkörd så långt upp i arslet att den skaver på gomseglet inte har räknat med är detta: att hon kommer bli kär i George. Och George vill inte ha denna välutbildade kvinna hur bra vän hon än är. George vill ha nåt Nina inte har. Han vill ha kuk.

MEN FÖR SATAN VAD DET HÄR ÄR UNKET! JAG VILL SPY!