Etikett: Nikolaj Arcel

Publicerat

THE DARK TOWER

Fler än 30 miljoner sålda böcker världen över, ja SÅ omtyckta är dom, Stephen Kings romanserie Det svarta tornet. Åtta böcker, tusentals sidor, en komplex historia om det onda och det goda, om olika världar. Böckerna skrev mellan 1982 och 2004 och Stephen King själv kallar böckerna för sitt ”livsverk”.

Jag har själv inte läst böckerna men jag tycker att det är intressant att i detta tidevarv av extremt långa långfilmer och en faiblesse för trilogier så transformeras alla dessa böcker till EN långfilm, en långfilm som dessutom har den kortaste speltiden på hela repertoaren. 1 timme och 35 minuter tar regissören Nikolaj Arcel på sig att berätta historien och jag tycker han lyckas både bra och dåligt med det.

Filmen är bra för det tar en millisekund att komma in i den. Första halvtimmen är helt underbart bra och jag sitter som på nålar när den unge pojken Jake (Tom Taylor) har sina mardrömmar om revolvermannen och den svartklädde mannen och ingen tror honom. Grabben sover inte ens, han drömmer och sen tecknar han av sina minnen. Noggrant och redigt.

Mamman och hennes nye man vill få in Jake på psyket och/eller nån internatskola där hans mentala hälsa ska dokumenteras men när personalen från skolan dyker upp i lägenheten märker Jake direkt att det är figurer från hans drömmar och han rymmer. Det blir starten på ett äventyr som täcker in det mesta man kan önska sig vad gäller världsbyggen, en genom-ond jävel (Matthew McConaughey) och en revolverman med skinnkappa vid namn Roland (Idris Elba).

Trots den korta speltiden kunde jag faktiskt inte hålla mig, jag kollade på klockan men till filmens försvar ska sägas att det då bara var tre minuter kvar av filmen. För övrigt tycker jag det var en trevlig stund i biomörkret, jag blev underhållen MEN jag blev även en smula snurrig för det är så mycket mer jag vill veta, så många frågor jag vill ha svar på. Hade jag läst böckerna hade jag vetat och förstått men nu är jag novis vad gäller denna berättelse, lika novis som jag var innan jag såg den. Nästan.

Tittar man på IMDb kan man se att regissörens namn samt Idris Elbas dyker upp i en TV-serie som förväntas komma under 2018, en serie som tydligen ska vara en prequel till denna film. Om serien blir av eller om informationen är sann vet jag inte men jag välkomnar detta med öppna armar. Jag tror det kan bli bra OCH jag tror att det är nödvändigt om inte Stephen Kings mesta hardcorefans ska gå fullständig bärsärk efter denna nästintill brutalstyckning av bokserien. Märk väl att jag skrev styckning nu och inte sågning. Det finns nämligen ingenting att såga. Filmen är – i mina ögon – alldeles helt okej.

Både jag och Steffo pratar om The Dark Tower i avsnitt 102 av podcasten Snacka om film.Fl

Publicerat

MÅNDAGAR MED MADS: A ROYAL AFFAIR

Vi börjar sommarens filmresa med Mads Mikkelsen som ciceron i hans eget hemland: Danmark.

Det är 1760-talet och i Danmark regerar Kung Christian VII (Mikkel Følsgaard) , en riktig knäppgök. Den unga engelska prinsessan Caroline (Alicia Vikander), tillika kusin med den danske galenpannan, får den stora ”äran” att bli bortgift med honom och 1766 blir hon drottning av Danmark.

Den här Christian är ingen lätt man att handskas med och han blir en hård nöt för Caroline att knäcka. Hon ska alltså leva resten av livet med honom, jag får gåshud och förslitningsskador på insidan av ögonlocken, jag vill bara blunda och drömma mig bort och det är JAG det. Jag sitter i min egen soffa och tittar på karln, Caroline bor med honom, sover med honom och – nångång ibland – ligger med honom, även om han hellre föredrar, som han själv säger, storbystade horor.

På en resa till Tyskland hittar Christian en läkare han får tillit för, Johann Friedrich Struensee (Mads Mikkelsen). Denne Johann får följa med honom hem och blir Christians mentala och handlingskraftige högra hand, kanske till och med hans hjärta OCH hjärna. Att han ska fatta tycke för Caroline känns inte direkt konstigt – och vice versa, men det är en affär så tok-dömd på förhand att det här med lyckligt slut bara är att glömma.

A royal affair är en bedårande film. Jag tycker väldigt mycket om den. Jag fastnade redan efter några minuter för stämningen, färgerna, musiken och den känslan höll i sig. Det är härligt att se en kostymfilm, en historisk film, där jag inte för en sekund känner att det är skådespelare som agerar. Alicia Vikander är hundraprocentig som drottningen och hon pratar felfri danska (så långt jag med min tveksamma danska vana kan bedöma i alla fall) och att Mikkel Følsgaard lyckas spela dåren på tronen utan att spela över ska han ha en eloge för. Mads Mikkelsen passar givetvis som handen i handsken i rollen som den (med)mänskliga läkaren och jag misstänker att mängden kvinnor i världen som har honom som frikort har fördubblats efter denna film och oscarsnomineringen i fjol.

Filmen är uppe och nosar på det allra högsta betyget men når inte riiiiktigt ända fram. Men det ÄR nära.

Filmen:

Mads: