FILMÅRET 1976

Jag tänker om lite, jag frångår min noggrannhet vad gäller att backa i filmhistorien ett år i taget och hoppar från 1979 direkt till 1976. Jag vill ju hänga på mina filmspanarkollegor som just idag listar sina favoriter från 1976. 1978 och 1977 kommer alltså spridas ut inom en snar framtid.

Vad gäller 1976 kan jag säga att den har en OUTSTANDING etta och en minst lika OUTSTANDIGT tvåa och trea. Alla andra filmer skulle säkert kunna byta plats beroende på dagsformen. Men just nu, just här, är det här mina favoritfilmer från ett år där jag live endast tittade på barn-TV och Nygammalt.

 

10. 1900
(Novecento, Regi: Bernardo Bertolucci)
Det här är inte en film man ser ostraffad två gånger, den är lång som en regnig måndag och jag ljuger inte, jag överdriver knappt för den är FEM TIMMAR OCH SJUTTON MINUTER LÅNG och bitvis rätt seg MEN den sätter sig fast.  Historien berättas genom Gérard Depardieu och Robert De Niros ögon och visst kan man hålla sig för skratt men ärligt talat, det är rätt bra det här.

.

.

9. Den lilla flickan i huset vid vägens slut
(The little girl who lives down the lane, Regi: Nicholas Gessner)
Hon var himla gullig Jodie Foster, eller hur? Fjorton år gammal (men ser ur som typ tio?) och hon fixade hur fint som helst denna stora (och rätt komplicerade) roll.  Martin Sheen hade den manliga huvudrollen.

.

.

8. King Kong
(Regi: John Guillermin)
Kong IS king – även 1976!

.

.

7. Carrie
(Regi: Brian De Palma)
Okej, boken (av Stephen King) var sju resor bättre än filmen men filmen är ändå bra. Tyvärr är dess svaga kort skådespelaren Sissy Spacek, det blir svårt att känna empati för en sån pass…omysig…skådis.

.

.

6. Maratonmannen
(Marathon Man, Regi: John Schlesinger)
Dustin Hoffman var i sitt esse just 1976, han var det va? Han hade jäklig tur (skicklighet?) med att välja sina roller. Good for him.

.

.

5. Network
(Regi: Sidney Lumet)
Cyniskt och brunt och välspelat om en TV-kanals profitering på en fd nyhetsankare. Faye Dunaway klär verkligen i beige. Inte många gör det.

.

.

4. Omen
(The Omen, Regi: Richard Donner)
Otäcka barn blir liksom ännu mer otäcka i otäcka filmer. Fråga bara Gregory Peck och Lee Remick. Och fråga Harvey Stephens som spelade lille Damien. Hade han lätt att få tjejer i skolan sen? Han verkade inte ha fått nån räkmacka in i skådespelaryrket efter den här filmen i alla fall. Han spelade sig själv i kortfilmsdokumentären Omenisms 2006 och samma år fick han sen ”stora” rollen som tidningsreporter i remaken av Omen. Jahapp. Dä va dä dä.

.

.

3. Alla presidentens män
All the President´s Men, Regi: Alan J. Pakula)
Men se på fan, här är han igen, Dustin Hoffman! Nu i sällskap med ingen mindre än Robert Redford och en massa skönt smattrande skrivmaskiner, vida manchesterbyxor och rediga telefonlurar. Det HÄR mina damer och herrar är bra 70-talsskit. En ”riktig” film, som man säger!

.

.

2. Mannen på taket
(Regi: Bo Widerberg)
En av dom bästa svenska filmerna någonsin. Det här är en Beck-film när Beck-filmerna var på riktigt. Det är smutsigt och oglammigt och Stockholm har väl aldrig visat sig från en mer gråbeige sida än här? Spännande som fan är det också. En fullpoängare i min bok!

.

.

1. Rocky
(Regi: John G. Avildsen)
Eyyy, Rocky. I love you. Det vet du.
.

.

Här kommer länkar till mina filmbloggande vänners 1976-listor. Hopp in å läs!
Steffo
Mikael
Johan
Henke
David
Christian
Jojje
Jimmy

Fredagsfemman # 91: Tips på skräckfilmsrelaterade utstyrslar till Halloweenmaskeraden

5. Det enkla är det ruskiga

Att som filmnörd gå på maskerad är tacksamt. Det går alltid att leta fram nån suspekt biroll som passar ens garderob och förhoppningsvis är det nån mer filmnörd på partyt så att nån förstår storheten i kostymen. Men att som filmnörd gå på Halloweenmaskerad kräver nåt alldeles extra och det där extra behöver inte på något sätt vara påkostat a la Freddy Kreuger-mask på Buttericks, nejdå, det finns smartare alternativ, läskigare och framförallt mer kreativt. Klä ut dig till någon av psykopatmördarna i Michael Hanekes Funny Games till exempel. Kan det bli bättre? Kostymen är dessutom dansvänlig till skillnad mot många andra.

[Såhär gör du: Gräv lite bland sommarkläderna. Försök hitta ett par cityshorts och en vit tröja, gärna ren. Har du ett par seglarskor är lyckan fullständig. Gå sedan till en välsorterad färgbutik och be att få köpa ett par äggplockarhandskar. Ja det var det.]

.

.

4. Linda Blairs snurrande huvud

Alla människor som sett Exorsisten tycker den är läskig. Hundra procent. Även om man inte sett Exorsisten så vet man vem Linda Blair – och att hennes huvud snurrar. Att få till nåt som efter X antal drinkar kommer uppfattas som en CGI-kostym är alltid raggvänligt på maskerad även om du ser ut som en lerigt missfoster.

[Såhär gör du: Köp en billig peruk på nätet, gärna ordinär råttfärgad. Smeta in peruken i matolja, gegga in lera och oboypulver och tupera sedan peruken i lämplig volym. Sminka ansiktet vitt med zinkpasta och se till att ha rediga påsar under ögonen, antingen framjobbade med hjälp av sömnsvårigheter under en längre tid eller ditmålade med mörk ögonskugga.  Ta ett självporträtt med mobilen och skriv ut bilden i svartvit  i A4-format. Klistra fast den på baksidan av peruken. Använd den enklaste av alla enkla utklädningskläder, ett lakan – gärna svart – som du klipper ett hål i för huvudet. Stå sedan aldrig still. Snurra oavbrutet under minglet och succén är given.]

.

.

3. En blodig Carrie

I vissa filmer ser blod ut som ketchup. I vissa fall som hallonsaft och i vissa som lingonsylt. Ja, du ser ju! Kan det bli enklare och billigare än att klä ut sig till Stephen King´s Carrie?

[Såhär gör du: Ta på dig enfärgade och oömma kläder, gärna figurnära, tajta eller urvuxna, alternativt ett nattlinne.  Ställ dig i badkaret/duschen. Håll händerna rakt ner och blunda. Be en kompis tömma en Heinz Chilisås familjesize ner över skallbasen på dig, gnid sedan in lite lingonsylt i hårbotten. När detta torkat till kan du med fördel tömma en liten flaska oblandad Fun Light Raspberry också, just for the fun of it. Se till att du och kläderna torkar till en aning innan du går iväg till kommunala färdmedel eller sätter dig i bilen.]

.

.

2. Ta med ett random barn till festen

Jag fortsätter att oförtrutet hävda att bland det läskigaste som finns på film är små lugna barn med isande och stadig blick. Det är nåt psykopatiskt otäckt med dessa ungar som inga monster i världen kan bräcka.

[Såhär för du: Har du en god vän som ska gå på Halloweenfest men saknar barnvakt – erbjud dig. Ta sedan med vännens barn på den maskerad du ska gå på. Förutom barnets vanliga kläder kan det behöva en parkas. Kamma sedan barnets hår fem-tio minuter för länge. Fördelen med denna typ av maskeradattiralj är att man kan gå hem innan festen spårar ur och man kan köra egen bil. Nackdelen kan vara att barnet har tråkigt och kanske beter sig aningens mer som ett ”vanligt barn” än hen borde göra som ett Damien-Omen-utklätt maskeradbarn, men det är smällar man får ta. ]

.

.

1. Majskolv

Alltså. Såklart. Ingenting är läskigare i en skräckfilm än ett majsfält. Det dyker alltid upp varelser av nån sort där, mördare, skitläskiga bleka barn, rymdmonster och det enbart på grund av att majs har världens bästa blast att gömma sig i. Dessutom är det skönt ”hipstrigt” att dyka upp på en maskerad i en noll procent uppenbar outfit men ändå vara coolast OCH läskigast på festen.

[Såhär gör du: Köp ett grönt underställ och en tub dunderklister, typ PL 400. Klistra fast ett par hundra tennisbollar på kläderna. Klipp ut stora blad ur någon överbliven tapetrulle som du sprayar gröna. Klistra fast dom ovanpå tennisbollarna. Drick dig sedan salongsberusad lite snabbt så att du kan stå och liksom vaja i vinden, cornfield style.]

Dagen till ära har även Filmitch gjort en fredagsfemma. Kolla här vad han skriver om för ruskigt.