5. Antichrist
Filmens prolog, filmens första fem minuter och fyrtiofyra sekunder, skulle kunna vinna VM i kortfilm vilket år som helst. Jag tycker så nu och jag tyckte det när jag såg filmen vintern 2010. Antichrist fick betyget 1 av mig då, det får den inte nu och jag tror att den stora skillnaden mellan då och nu heter Nymphomaniac. Jag tror jag behövde höra Charlotte Gainsbourg prata i fyra timmar för att jag skulle klicka med henne och Antichrist känns som ett förspel till swingersorgien Nymphomaniac. 1/5 blev efter ett omtag 3/5.
.
.
.
4. Prisoners
Precis lika bra andra gången, precis lika spännande att se den hemma på TV:n som på bio. 4/5 är fortfarande en 4/5 och hade jag använt mig av plustecken i mina betyg hade den fått ett sådant både nu och då. Men jag FATTAR INTE att det inte snackas mer om Jake Gyllenhaal och Hugh Jackman och deras fenomenala skådespelarprestationer i filmen. Dom golvar mig, båda två.
.
.
.
Filmens första halva är vrålstark, sen går det sakta men säkert utför tycker jag. När jag såg filmen första gången kändes den mer stabil än nu, jag tyckte till exempel inte att Leonardo DiCaprios Calvin Candie var skrattretande vid första tittningen – det tycker jag nu. Men som helhet är Django Unchained klart godkänd fortfarande. 4/5 vid första tittningen blir 3/5 nu.
.
.
.
2. Avengers
Jag vill så gärna tycka bättre om Avengers än den 3/5-film jag tyckte den var på bio (inkl rätt kass 3D-visning). Nu är det andra gången jag ser om den hemma och andra gången jag känner likadant: den blir inte bättre än en trea och inte ens en stark sådan. Jag borde tokälska den här filmen men jag tror att det blir för mycket av ”instruktionsvideo” av det hela. Presentationen av mina MARVEL-kompisar blir för lång. Nånting säger mig att Avengers 2 kommer passa mig bättre. Dessutom är effekterna i flera scener rent bedrövliga när man ser filmen på vanlig DVD.
.
.
.
1. The life aquatic with Steve Zissou
Jag såg The Grand Budapest Hotel och kände att Wes Anderson kom, sågs och segrade. Efteråt kände jag en otrippad lust att se om några av hans filmer som jag inte tyckt direkt jättebra om förut. Jag vågade inte mig på en omtitt av The Darjeeling Limited – inte än – men Steve Zissou-filmen fanns på Netflix och den kunde jag bara inte låta bli. Det var ett bra val. En svag 2/5 vid förra titten har växt till en okej 3/5 nu. Det är ingen omvälvande upplevelse, ingen Budapest Hotel, men jag retade mig betydligt mindre på allt det snygga denna gång. Jag kanske HAR avkodat Wes Anderson, jag kanske HAR släppt sargen?