Etikett: oscarsbidrag

Publicerat

DEN SKYLDIGE

Asger Holm (Jakob Cedergren) är polis och jobbar som telefonist på larmcentralen. När filmen börjar förstår jag att något hänt och att han är borttagen från yttre tjänst av en anledning han inte själv styr över.

Detta är allt du behöver veta innan du köper en biobiljett till Den skyldige och faktiskt, du behöver inte ens ha den här informationen. Du behöver bara lita på mig nu, lita på mig och känn efter om du är redo för en film av en typ du aldrig sett förut.

Svenske Gustav Möller har regisserat filmen och tillsammans med Emil Nygaard Albertsen har han skrivit manus. Den Skyldige var Danmarks bidrag till Oscarsracet i år och om du någon enda gång ska lita på megamassa superlativer och jättemassa stjärnor och symboler på en filmaffisch så är det nu.

När jag gick från biografen efter att ha sett den här filmen på Stockholm Filmdagar kändes det som en 4,5:a men nu när det gått någon vecka och den inte släpper taget tänker jag gå all in. Jag tänker ge den här filmen mitt allra högsta betyg då den lyckas med något som vääääääldigt få filmer kan – eller ens VÅGAR göra. Det vill säga förlita sig på publikens förmåga till inlevelse för att nå fram med historien.

Jag är golvad. Det här är definitivt en av 2018-års absolut bästa filmer.

Publicerat

Fredagsfemman #240

5. Vad tycker vi om Sveriges Oscarsbidrag?

Jahopp, då är det klart att det blir En man som heter Ove som vi skickar som vårat bidrag till Bästa Utländska Film på Oscarsgalan 2017. Världens bästa utländska filmer (alltså sett från USA:s synvinkel) ska kivas om dom endast fem platserna som det finns att tävla om. Frågan är nu, vad tycker vi om valet och har Ove en chans i sammanhanget? Vad tror du?

.

.

.

4. The Blacklist

Ja jag är sist på bollen IGEN när det gäller TV-serier men jäklar i min lilla låda va bra The Blacklist är! James Spader är långt ifrån den där 90-talshottin han en gång var, här är han mer Hannibal Lecter men utan Chiantin. Första säsongen käkade jag nästan upp på en dag och nu kör jag vidare utan att ha foten i närheten av bromspedalen för det här är en serie jag snabbt blev beroende av. Hösten kan va räddad (och serien finns på Netflix)!

.

.

.

3. En av dom starkaste premiärhelgerna på bio – i år.

Idag har den spanska filmen Vänner för livet premiär. OCH Suburra (som jag skrev om igår) OCH den svenska Den allvarsamma leken (min recension kommer på måndag) OCH Clint Eastwoods biopic Sully med Tom Hanks i huvudrollen OCH Nick Cave-filmen OCH hajfilmen The Shallows som jag sett fram emot så länge! Och vet du, jag har faktiskt redan sett den och recensionen kommer lite senare idag. Jag kan dock inte tänka mig ett bättre helgtips än att köpa sig en biobiljett, eller två.

.

.

.

2. Mascots!

Det här är en film vars trailer får mig att börja gråta. Alltså, jag är så LYCKLIG över att den här filmen finns – och att den kommer direkt till Netflix. Christopher Guest är lite av min husgud efter filmer som A mighty wind, Best in show, Spinal tap, Waiting for Guffman och For your consideration, underbara komiska filmpärlor! Och HELA skådespelarligan som är så välkända i dessa filmer är tillbaka också. Och nu börjar jag böla. Igen. Fy fan va braaaaa!!

.

.

.

1. Snacka om film fyller 1 år!

Imorgon är det ett år sedan första nervösa avsnittet av min och Steffos podcast Snacka om film såg – och hörde – dagens ljus. Fy tusan va vi var skakiga då och det var så otäckt att höra sin egen röst. Jag vet inte hur många gånger jag tänkte ”men vem ÄÄÄÄÄÄ det som pratar???” när avsnitten skulle genomlyssnas. Nu har jag vant mig vid Steffos röst (haha) – och även min – och tur är väl det för imorgon ska nämligen ettårsavsnittet spelas in med och framför en förhoppningsvis engagerad publik. Det ska bli SÅ HIMLA KUL! Och jag avslutar på ett totalt ojantigt sätt genom att säga GRATTIS till både mig och Steffo och podden. Bra jobbat av oss, tycker jag!

Publicerat

Fredagsfemman # 84

5. The Grandmaster-varning

När Filmspanarna besökte Malmö Filmdagar gick alla utom jag och såg The Grandmaster. Flera var riktigt tok-pepp på filmen, det pratades om den duktige regissören, om den fina trailern, om förväntningar. Att sen se mina filmspanarvänner komma ut från salongen med bekymmersrynkor mellan ögonen, förbaskade, besvikna, förvirrade, svärande, ja det var en syn god nog att skriva en fredagsfemma om. Jag har aldrig varit med om en så unison sågning av en film som när jag lyssnade på samtalet kring The Grandmaster. Ingen verkar ha förstått historien. Vem var dotter, vem var mor, varför dog den, nej den är ju inte död. Utan att ha sett filmen bjussar jag härmed på en varning. Om inte ens erfarna filmtittarrävar som dessa fattar filmen kanske den inte är så bra. (Biopremiär idag med rosa överstrykningspenna)

 

 

4. Det tog 57 avsnitt men nu är jag fast

Jag har fastnat i nån slags jag-kan-inte-göra-ett-skit-utan-en-podkast-i-öronen vilket resulterar att dom poddar jag följer väldigt fort blir genomlyssnade och jag står där poddlös och vilsen, lite som Clint Eastwood när han står i regnet och väntar på Meryl Streep i Broarna i Madison County, en Meryl som dessutom aldrig kommer. Min lösning på detta I-landsproblem var att ge Filip och Fredriks pod ännu en chans, kanske en sista chans. Jag har försökt två gånger förut, lyssnat på flera avsnitt men det har inte gått, deras snacktempo har gjort mig hyperstressad. Så också denna gång. Skillnaden är att jag denna gång inte gav upp, jag hade liksom inget bättre att lyssna på. 57 genomlyssnade avsnitt senare fattar jag grejen. Strålande intelligent snack, dom är grymt snabba i skallen och har en allmänbildning som borde göra många svarta i ansiktet av avund. Och jag har över hundra avsnitt kvar i min backlog. Härliga tider!

 

 

3. Child 44

Alltså, en ny film med Tom Hardy känns alltid spännande. Och Noomi Rapace är också oftast bra, likaså Gary Oldman. Å Vincnt Cassel, Joel Kinnaman, Fares Fares och Paddy Considine. Sen är filmjäkeln regisserad av Daniel Espinosa, utspelar sig under stalintiden i Sovjet och handlar om barn som blivit mördade. Kan man vara annat än superpepp på den här filmen? Kan man det? Inte jag i alla fall.

 

 

2. Kom igen nu Gabriela!

Sveriges bidrag till Oscarsgalan är korad och i år blev det Gabriela Pichlers Äta sova dö. Jag skulle ljuga om jag sa att det var min personliga favorit (jag hade röstat på Call Girl) men det kommer inte hindra mig från att hålla alla tummar jag har att oscarsjuryn berörs av historien och tar filmen vidare till dom sista fem nominerade. Jag och väldigt många med mig skulle så gärna vilja se henne på röda mattan – och sen vinna hela klabbet!

 

 

1. Bond-bonanza

Jag har gjort något jag aldrig någonsin trodde jag skulle göra, jag har grottat ner mig i James Bond. Inspirerad av Fripps filmrevyer, Filmitch, Movies-Noir och Flmrs skrivande/listande av Bondfilmerna tänkte jag försöka ge mig på denna filmserie med mina jag-är-egentligen-inget-Bond-fan-ögon. Herregud, det kommer alltså bli Bond-bonanza på bloggen hela helgen (med start i eftermiddag). Pieeehwwww. Kan jag andas ut nu? Inte? Okej, jag väntar till på söndag kväll.