Oscarsgalan 2014 – Fiffis filmtajm

6 mars, 20144 mars, 2014

THE BROKEN CIRCLE BREAKDOWN

En mandolin, en banjo, en bas, en trumma, en fiol, en skäggig man, en tatuerad kvinna och en liten cancersjuk flicka. Det belgiska bluegrasskärlekcancerdramat The Broken Circle Breakdown kan beskrivas precis så enkelt.

Det är en enkel film, en liten film men den behandlar dom största frågorna som finns. Kärlek, hur gör man? Döden, hur gör man? Besvikelser, sorger, livets baksidor, hur står man ut?

Didier (Johan Heldenbergh) möter Elise (Veerle Baetens) på en tatueringsstudio och bjuder in henne till hans bands spelning. Hon går dit och kan inte slita blicken från den där skäggige sångaren med stora tänder. Filmen är en kärlekshistoria som börjar på en bluegrasskonsert och slutar någon helt annanstans och däremellan får vi följa med och se vad som händer dom båda och deras lilla dotter Maybelle (Nell Cattrysse).

Fattar man tycke för Didier och Elise kan jag tro att filmen är en fullpoängare och att den var värd sin oscarsnominering för Bästa utländska film. Når huvudpersonerna inte riktigt in i hjärtat kan man fortfarande se filmen som bra men kanske inte omtumlande. Gillar man inte bluegrassmusik, dödssjuka barn, skäggiga män och/eller väldigt tatuerade kvinnor ska man nog välja att se en annan film. Själv hamnar jag nånstans mittimellan. Jag tycker väldigt mycket om Elise men kanske inte Didier så mycket och musiken var mysig. Historien klipps mellan dåtid och nutid och tidshoppen funkar men så fort det hettar till och blir jobbigt/sorgligt/härligt så klipps det och känslorna kryper lite besviket in i magen igen.

Jag har varit rädd för den här filmen. Jag har sparat den till ett tillfälle när jag kände mig mentalt jättestark för jag var övertygad om att jag skulle bryta ihop helt av historien. Ibland orkar man liksom inte gråta. Jag blev därför en smula häpen när dom starka känslorna uteblev. Jag satt i soffan och liksom bara väntade med näsdukarna beredda men det var lugnt, ända till slutscenen var det lugnt. Sen var det inte så lugnt längre.

Det var värt att se hela filmen för att komma fram till slutet men ett kanonslut gör å andra sidan ingen kanonfilm. Godkänt blir det, varken mer eller mindre än så.

28 februari, 201417 februari, 2014

INFÖR OSCARSGALAN: BÄSTA REGI

David O. Russell – American Hustle

David O. Russell var Oscarsnominerad för Bästa regi både 2011 för The Fighter och 2013 för Silver Linings Playbook men har båda dessa gånger fått gå hem tomhänt. Med rätta. David O. Russell kan vara en av världens mest överskattade regissörer och det finns inte en chans i helvete att han kommer vinna för American Hustle och definitivt inte när man ser vilka han tävlar mot. Jag tänker inte ens bli upprörd över nomineringen, jag tänker helt enkelt blunda när han visas i bild. OM han visas i bild.

Alfonso Cuarón – Gravity

Children of men (2006) är en film alla borde se. Harry Potter 3 (2004) är en film alla utom Movies-Noir har sett. Gravity är en film alla borde ha sett på bio. Great Expectations (1998) känner jag inte någon som har sett trots både Ethan Hawke, Gwyneth Paltrow och Robert De Niro i rollistan. Alfonso Cuarón är en intressant regissör, han hoppar mellan genres och gör sin grej där han landar och det han gjorde med Gravity var något alldeles exceptionellt fantastiskt.

Alexander Payne – Nebraska

Jag har ingenting emot Alexander Payne, tvärtom egentligen. Citizen Ruth, Sideways, About Schmidt, The Descendants, bra filmer, gott hantverk, jag är nöjd och glad. Men Nebraska lämnade mig av en tudelad känsla. Jag var 1. nöjd och 2. missnöjd. Nöjd med handlingen, skådespelarna och historien, missnöjd med utseendet, det fula svart-vita. Payne har två manus-oscars hemma, jag tror han får åka hem och klappa på dom efter galan.

Steve McQueen – 12 Years a Slave

2008 gjorde Steve McQueen en jobbig film som heter Hunger. 2011 gjorde Steve McQueen en modig film som heter Shame. 2013 gjorde Steve McQueen en viktig film som heter 12 years a slave. Michael Fassbender får slita hårt i alla tre filmerna och det är inget snack om att McQueen är en spännande regissör som jag med glädje kommer följa. 12 years a slave funkade lika lite på mig som den kommer funka mycket på oscarsjuryn. Det här är urtypen av en oscarsvinnarfilm i alla kategorier den nominerats i. Tyvärr får jag säga. Jag hejar nämligen inte på dig i år Steve. Jag hade hejat på dig om du blivit nominerad för Shame men det blev du inte, det är alldeles för mycket uppstoppade pinnar i röven på dom som bestämmer.

Martin Scorsese – The Wolf of Wall Street

Martin Scorsese nominerades för sin allra första regi-oscar redan 1981 för Tjuren från Bronx. Sen dess har han varit nominerad för detta pris sju gånger till (inklusive i år) men endast vunnit för The Departed. Jag har gnällt en hel del på denne man, speciellt innan Oscarsgalan 2012 när han var nominerad för Hugo, en film som i min värld borde ha hamnat direkt i 3-för-99-kr-realådan på Ica Maxi. Men nu kan jag inte gnälla längre. Jag älskar karln!!!

Jag tycker Martin Scorsese ska vinna – bör vinna – och jag tycker att Denis Villeneuve borde vara nominerad (istället för David O. Russell) för filmen Prisoners. För kalenderbitare kan jag meddela att medelåldern i denna kategori var 62,2 år 2012, 56,4 år 2013 och i år är den….55,6. Det går åt rätt håll tycker jag.

Vad Movies-Noir har för åsikt om dessa regissörer kan du läsa här.

27 februari, 201421 februari, 2014

INFÖR OSCARSGALAN: BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL

Cate Blanchett – Blue Jasmine

Jag går emot den stora och eniga strömmen när jag säger att jag inte tycker Blue Jasmine är en särskilt bra film. Cate Blanchett däremot, visst är hon jättebra i huvudrollen men ändå….jag vet inte… det är det där med personkemi. Det klickar inte.

Amy Adams – American Hustle

Amy Adams är ingen självklar favorit för mig men heller ingen jag medvetet undviker. Jag måste dock erkänna att dom tre stora roller hon gjort under 2013, som Lois Lane i Man of steel, som Amy i Her och som Sydney Prosser i American Hustle, imponerar stort på mig. Det går inte att förstå att det är samma tjej!

Sandra Bullock – Gravity

Det är mest ögon genom en rymdhjälm som man ser – men vilka ögon! Om Sandra Bullock ringde och ville bli min bästa kompis skulle jag svara JAAA på en sekund.

Judi Dench – Philomena

Om Judi Dench ringde och ville bli min mormor skulle jag också svara JAAAA på en sekund. Hon känns så genuin, så fin, så hygglig. Tänk att ha henne sittandes på sängkanten läsande Mio min Mio otröttligt och med inlevelse. Fan, jag vill krympa, jag vill bli liten igen.

Meryl Streep – August: Osage County

Det är liiiiite gäsp-varning på att Meryl Streep blir Oscarsnominerad, hon blir det bara hon filar naglarna i bild men här är hon riktigt bra. Samtidigt, hur bra hon än är i den här filmen så hade jag hellre sett någon annan ragata i rollen som Violet Weston.

Fem skådespelare som alla förtjänar en nominering. Ett par personliga favoriter som jag gärna ser med en liten guldgubbe i handen. Jag hoppas Sandra Bullock kammar hem statyetten men det är enbart mitt hjärta som talar nu. En skådespelarinsats som jag tycker saknas här är Emma Thompson i Saving Mr. Banks. Hon var jättebra där, bra mycket bättre än filmen. Vem vinner då? Jag tror faktiskt Cate Blanchett. Tyvärr.

Här är Movies-Noirs tankar om denna kategori.

26 februari, 201421 februari, 2014

INFÖR OSCARSGALAN: BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL

Christian Bale – American Hustle

Christian Bale är ingen personlig favorit, inte alls faktiskt. Men även solen har sina fläckar, fast tvärtom då. Han är nämligen riktigt bra här och jag tycker faktiskt att han förtjänar sin nominering. Flobbig, otrevlig och med ett hår man inte önskar sin värsta fiende visar han var skåpet ska stå. Snyggt jobbat!

Bruce Dern – Nebraska

Jag tror egentligen inte att Bruce Dern är nominerad för sin roll som den gamla flumdrutten i filmen Nebraska, jag tror att han fått en nominering för lång och trogen tjänst. Det var både onödigt och orättvist eftersom inte bara en utan två snubbar som definitivt förtjänat en nominering nu blev utan.

Leonardo DiCaprio – The Wolf of Wall Street

Jösses säger jag bara. Leonardo DiCaprio har fått till den kanske bästa skådespelarprestationen i sitt liv och då har han ändå spelat utvecklingsstörde Arnie Grape med sån inlevelse att en hel värld trodde det var på riktigt.

Chiwetel Ejiofor – 12 Years a Slave

Jag känner mig helt känslostörd som inte hyllar den här filmen och/eller Chiwetel Ejiofor men filmen var rätt blek när jag såg den och nu två månader senare kan jag ta bort ordet rätt. Självklart måste det ha varit en jättetuff roll att spela och Chiwetel är inte på något sätt en medioker skådespelare men just i år finns det en handfull som berört mig mer än han.

Matthew McConaughey – Dallas Buyers Club

En av de handfulla jag skriver om här ovan är Matthew McConaughey. Vilken uppvisning! Vilken skådespelare! Vilket år han har haft! Han kunde ha fått en nominering för Mud om det varit lite klarare om det var en huvudroll eller biroll han spelade och hade han varit med lite mer i The Wolf of Wall Street hade han tveklöst fått en birollsnominering där (med). Men i Dallas Buyers Club gör han nåt extraordinärt och jag tror att alla som sett filmen kan skriva under på det. Jag unnar honom en Oscarsstatyett så det gör ont i kroppen samtidigt som jag hoppas att han inte får en. Det finns alldeles för många bevis på Oscarsvinnare som efter en vinst tar helt fel karriärsbeslut och jag vill inte att Matthew ska bli en av dessa.

Tom Hanks, du skulle ha varit en av dom fem för din roll som Captain Phillips. Joaquin Phoenix, du skulle DEFINITIVT ha varit nominerad för Her. Det var många år sedan denna kategori känts så stark och så otippad som i år. Det enda jag på riktigt hoppas är att Bruce Dern kammar noll och jag tror inte jag behöver fundera så mycket på det. Jag hoppas så jag får konvulsioner i hela kroppen på Leo eller Matthew men jag tror att pk-juryn röstat på Chiwetel.

Såhär tror och hoppas Movies-Noir.

24 februari, 201421 februari, 2014

INFÖR OSCARSGALAN: BÄSTA MANLIGA BIROLL

Bradley Cooper – American Hustle

Jag tycker Bradley Cooper ska vara med i alla filmer som görs. Det borde införas en internationell lag för detta. Jag tycker även att Bradley Copper bör dansa i alla filmer han är med i. Sen tycker jag att han har en given plats som nominerad i årets startfält, han var en av dom stora behållningarna i den annars ganska överskattade filmen American Hustle. Som parentes tycker jag även att han alltid borde ha skägg men kanske inte alltid hundpermanent.

Barkhad Abdi – Captain Phillips

En stark rollprestation i en medelstark film. Grundförutsättningen för Barkhad Abdi är ganska lik Bradleys här ovan om man bortser från det rent visuella. Å andra sidan kan inte många män på jorden mäta sig med Bradley Cooper.

Michael Fassbender – 12 Years a Slave

Det här är lurigt. ”Fussy” har gjort så många så starka rollprestationer hittills i sin karriär att det vore tjänstefel av mig att säga att han inte hör hemma i oscarssammanhang. Ändå är det precis vad jag tänker säga nu. Just i år, just för den här rollen tycker jag inte att Michael Fassbender förtjänar en nominering. Han lyckas inte göra den elaka slavdrivaren elak nog tycker jag. Nej, jag är inte nån masochist som gillar att trycka häftpistol genom tungan på lediga dar, jag fick bara ingen ”feeling för Fussy” i den här filmen. Han borde däremot ha varit nominerad 2012 för Bästa manlig huvudroll för sin roll i Shame men oscarsjuryn var kanske lite för….pryd?

Jonah Hill – The Wolf of Wall Street?

Vad säger man om en person som Donnie i The Wolf of Wall Street? Rätt äcklig va? Som rollfigur betraktad har han inte mycket gemensamt med baseballgeniet Peter Brand i Moneyball, rollen som gav Jonah Hill sin första oscarsnominering 2012. Det är solklart att han hör hemma bland de nominerade i år och jag tror till och med att det är kantboll på vinst.

Jared Leto – Dallas Buyers Club

När jag tänker på Jared Leto tänker jag på Panic Room, på Requiem for a dream och på att han varit ihop med Cameron Diaz. Efter att ha sett Dallas Buyers Club får jag helt nya influenser på näthinnan. Lösögonfransar, cerise läppstift, högklackade skor, oigenkännlighet. Vilken chans för Jared Leto att få visa en annan sida av sin yrkesroll. Kan det bli vinst i år?

Jag vet inte om min röst på Bradley Cooper gills, den känns inte förankrad i sunda argument, det handlar mer om betuttning. Den logiska gissningen är att Jared Leto blir galans vinnare. Däremot känner jag en annan sak, en skum grej. Jag trodde aldrig i mitt liv jag skulle kunna skriva att jag saknar Paul Dano för jag saknar egentligen aldrig Paul Dano men just i år har han faktiskt gjort inte mindre än två riktigt bra biroller (som egentligen kanske är samma roll fast han är nedsläppt i två olika tidsperioder): otvättat äckelpäckel i Prisoners och otvättat äckelpäckel i 12 years a slave. Kanske hade han varit värd en nominering, om inte annat för att kosta på sig en hårtvätt innan röda mattan?

Benedict Cumberbatch hade också gärna kunnat få en nominering för sin roll i August: Osage County och om det hade varit aningens mer givet vem som hade huvudrollen och vem som hade birollen i Prisoners så hade Jake Gyllenhaal och Hugh Jackman – båda – kunnat slå sig in bland dessa fem – och därmed slå ut två andra.

Vad tycker och tror Movies-Noir? Klicka här får du se.

24 februari, 201417 februari, 2014

CUTIE AND THE BOXER

Jag tror att alla som någon gång målat en tavla och ser trailern till Cutie and the Boxer kommer att vilja köpa världens största duk, massor med färg, simglasögon och boxarhandskar. Åtminstone är det vad jag ville göra och jag tror inte jag är så väldigt annorlunda mot många andra.

Cutie and the Boxer är den oscarsnominerade dokumentärfilmen om det äkta paret och tillika konstnärerna Ushio och Noriko Shinohara. Ushio är boxaren, den expressiva konstnären, den 80-åriga mannen som är tjugotvå år äldre än sin fru och som målar hårt och stort men även gör tokigt knasiga och jättefina konstverk och Noriko är den unga söta frun med flätor. Hennes konst består av större och mindre tuschteckningar föreställande henne och Ushio och deras liv tillsammans, teckningar som i filmen blir till liv i härliga animeringar.

Alltså, det här är en helskön liten film om två helsköna speciella människor. Jag blir glad av filmen och jag får sån grym inspiration till att börja måla tavlor igen att jag funderar på att ta några dagars semester och faktiskt göra bara det. Måla alltså. Och kanske boxas.

Movies-Noir har också sett filmen.

22 januari, 20143 mars, 2014